Att göra en chansning

Det är bara ens eget huvud som sätter gränserna för en. Jag vet ju det. Ändå känns detta som en stor chansning för mej. Men nu hörni, nu skall det bli lite mindre av en fegis här och lite mer av en chansare.

Jag vet inte om det är dumhet eller om det är galenskap. Pratade med en löparkompis och funderade över olika lopp i sommar och förståss kom även sträckorna på tal. Hon hade kollat eller hört nånstans ifrån att det finns ett lopp inom kort som heter  Tössbacka Trail Run, i Kronoby. Jag frågade vad de har för sträckor och det finns ju att välja mellan två rätt så klara längder: 10km och 21,1km. Kompisen önskade att vi skulle ta oss an halvmaran. Bara att jag säger det blir liksom en känsla av JAIKS! Tog en natt innan jag gav mitt besked om jag verkligen vågar chansa och ta den längre sträckan. Men liksom hallå! Varför ta 10km när jag vet att jag klarar 15? '

Så nästa dag skickade jag svaret att jag är med; all in. Halvmaraton här kommer jag! Så nu är jag anmäld till Tössbacka, ett ställe där jag aldrig satt min fot förr. Där är stället jag tänker öppna mitt halvmara-konto. Dessutom i terräng. Enligt infon på deras sida är banan mestadels skogsstigar och lite grusväg, samt att det kan vara blött underlag. Så my first, very very first tuffa halvmara.

Å då borde jag absolut minst ha den kilometerfarten jag hade på klockan här. Minst! Usch, nu har jag sagt det högt. Och det är bara 1 vecka och 2 dagar tills det ska smälla. Önska mej goda och pigga ben, tufft pannben och inte soligt väder.