Många herrans år sedan jag senast stått på ett par slalomskidor. Men idag söndagen 15:de for vi med hela familjens kraft till Vörås stolthet, slalombacken.
Sonen min har blivit biten av slalomflugan och det liksom bara blir större och häftigare. Dottern fick prova på hon åxå med en sele och hyrutrustning, men hon var inte riktigt med på noterna. Hon fick inte rätta grooven i åkningen. Det kan dock bero på att hon varit lite smått förkyld och lite disträ i allt denna helg. Så jag har inte gett upp hoppet ännu för hennes del. Vi ska nog ännu få henne att både ploga och ränna ner i annan stil än störtlopp.
Själv var jag senast och åkte i bättre och större backar i min ungdom. Det var i underbara bildsköna Åre-fjällen. Och inget kan mäta sej med de backarna. När man en gång ( eller flera) sett och upplevt nåt häftigare känns alla "vanliga" tråkiga. Så är det bara. Inte Vörå, Öjberget, Lapua eller andra här runtomkring i omnejden kan mäta sej med the fjällen. Men tycker absolut att det är roligt och kan kalla det rikedom att det finns övningsbackar för de unga som vill bemästra slalomåkningens grunder och konster.
Nu kan jag ju säga att efter att ha åkt 4h med sonen i backen så kan man ju områdets backar och även jag började sukta efter bättre och framför allt längre och häftigare backar. Kunde bra tänka mej en skidsemester såhär huxflux.
Gärna då till svenska fjällen. Eller nåväl, om man skulle hitta ens till Isosyöte eller Levi eller Ruka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar