Vilken tur i oturen

Skrattar åt mej själv rätt ofta. Har så många gånger lyckats med såna bedrövelser och sagda grodor att det inte finns tillräckligt med regndroppar i skyn för mina knasigheter. Tänkte dela med mej en som hände rätt nyligen.

Jag hade beställt en frissatid och var eld och lågor. När rätta dagen var på agendan så väntade jag som ett tok på att klockan skulle slå 16:30. Jag väntade såå. Klockan gick och jag var förståss på jobb eftersom det var en vardag. Såg framemot att bli ompysslad och tillpiffad. Jag dubbelkollade att frissan tog emot bankkort och kollade i väskan min att jag hade allt. Jepp allt var där. Nöup, hej vänta lite. Min plåmbok! Fasiken. Min plåmbok var inte där. Inte heller mitt bankkort. Inga pengar heller, eftersom min pengabinge inte tydligen var med.

Jag förbannade denna värld. Jag var så förbannad på mej själv. Tills jag kom på att min väninna jobbar på banken, som faktsikt är nästan vägg i vägg med frissan jag skulle till. Jag bönade och bad att jag ännu skulle hinna få ut en slant och det var ett halleluhuuja för mej. Då kom nästa roliga grej emot mej, jag kom ju inte ihåg mitt kära långa kontonummer som numera är i ibanformat.
Jag lyckades till slut få ut pengar, utan id och utan kontonummer. Och kom exakt i rättan tid till min frissa med kontanter.

Vilken tur att jag fick bli ompysslad och att det ställde sej på rätta till slut. Men jag hann bli orolig. Så nu är jag då än så länge hårfin och jag lärde mej att alltid dubbelkolla väskan. Helst dagen innan.
 

nystart?

Känns ovant detta nu. 
Jag har legat lågt och tyst rätt länge. Delvis för att jag inte haft den inspiration som krävs, delvis för att jag inte gjort nåt. Eller visst min vardag ser ut som många andras; sova, jobba, hushållning, sova. I ett nötskal. Men inga milstolpar.

Två sista veckorna på 2016 var jag sjuk i feber och flunssa. En seg variant, som ännu spökar i mitt dygn i form av hosta och trötthet. Men nu försöker jag blicka framåt. Ännu denna vecka tänker jag ta det lungt och sansat, därefter hoppas jag att min kropp och knopp är redo för äventyr. Jag vill börja se mej i löpskorna igen och se mej ta glädjeskutt över att jag klarar min 5 eller 10km i ett sträck. Visst har man sina mål. Tyvärr nådde jag aldrig i höst till 15 hela kilometrar, eftersom formen inte fanns där. Men det  kommer nya år med nya utmaningar. Och nu är det att ta sej samman igen.

Jag har investerat i ett flipbelt och det är så huippubra. Ni kan läsa lite videre här om filpbelt om ni inte vill juxa på med telefon, möjligen någå pengar/bankkort och nycklar i ett löppass. Man får ha fria händer och inget skaver runt armen, vilket jag också provat på under mina många springrundor. Det enda jag saknar nu är en bra löparkjol och kanske ett par nya dojor.

Men nu då jag varit så ur form har jag sökt mej till en lättare yoga för att få en bra stretch i min kropp. Allt från nacke och skuldror till benen, allt där mellan också förståss. Ifall jag inte rör på mej sänks mitt humör radikalt och då är nog alla runtomkring mej lika missnöjda. För att hitta nåt passligt har jag bara skrivit in som sökord på youtube: yoga for beginners, yoga for neck and shoulders. Och det kommer alternativ så många att man knappt vet var man ens ska börja. Där har jag valt nåt klipp och kört det och mått mycket bättre.



Så en nystart för detta år. Med yoga och med förhoppningsvis bättre hälsa.