Snöflingor!

Trodde jag skulle ha hunnit med tusen och en saker här innan första advent och lillajul. Men har inte alls hunnit med det jag hade målat upp i min värld i huvudet och mina tankar. Hade funderat att jag skulle ha barnens julkalendrar på klart möjligen åxå nåt litet futtigt paket till denna helg med advent och just lillajul ( kommer att panikhandla) , hade tänkt mej en snöbeklädd jordyta och göra snölyktor som myslys dit ut, hoppades på att ha julfint ( extra städat) i alla vrån i hemmet och att det skulle dofta lite jul eller åtminstone glögg och pepparkakor.

Men har fått dra ner min "önske-to-do lista" lite grann. Några krokar på vägen förståss, så då får man snällt bara tänka om. Dottern fick tråkig sjuka här i veckan och jag fick vara kompis med tvättmaskinen. Att få henne frisk är nog mer viktigt än julfint i vardagsrummet och köket. En del har jag ju dock kunnat piffa till, när jag fick chansen att vara hemma in i veckan.

Eget klipp på pappret.

Snön som kom förra helgen har redan smält bort, tyvärr. Det var ju alldeles perfekt med snö och perfekt med minus grader. Perfekt i mina ögon då det inte var halt, inte blötsnö och inte slaskigt. Men nu är det mörkt igen och nu när dottern är på benen igen så har hon och jag pysslat lite. Eftersom det inte kommer något snö när vi vill ha, så gjorde vi egna snöflingor. Vi har klippt, vikt och klätt våra fönster med snöflingor. I massor.

Min egen modell.

Så ett enkelt tips åt alla pysselglada. 
Gör egna snöflingor, det blir personligt och otroligt vackert med rätt ljusstrålar i fönstren!

Voihan kardemumma!

Ibland så rusar man in till butiken bara för att snabbt komma ut därifrån, ni vet snabba ryck och ingen extra tankeverksamhet? När man kanske bara ska typ köpa 2 liter mjölk, bröd och kardemumma.

Just så var det för mej. Skulle inte alls ha många saker. Rusade från startlinjen för att plocka bara det som vi skulle ha. Ingenting annat. Och jag var så stolt när jag i kassan hade bara det jag behövde. Betalade glatt och traskade hemåt. Fröjdens dagar!

När jag då behövde ena ingrediensen, kardemumman, så tyckte jag att det var en väl tjock påse. Men tänkte att: jess nu har de äntligen fattat att lägga liiiite mer innehåll i påsen. Tji på mej!


När jag öppnade påsen föll det ut pripplor! Hela korn. Alltså shit åxå! Nå det är ju "bara" att krossa dem så.
 Äger ingen mortel, så det blev att välja kaveln. Hammaren skulle ha varit ett mycket bra alternativ åxå om man ingen ångvält har.
Så min sysselsättning...jaa, att krossa kardemumma.

Mitt bästa tips: Har du bråttom i butiken så sakta i vid kryddorna och läs så du tar rätt!

Garn och projekt

Har varit rätt handarbetsstark senaste tiden, om jag får säga det själv. Nu låter det förståss som man vore värsta gurun vilket jag verkligen inte är. Men har rätt många kvällar och dagar har jag "tållat" på med garn. 
Mitt förråd av garn är inte litet alls men trots att jag vet att det finns att välja och vraka mellan i min garnhörna...så faller lusten på att köpa något nytt. Vilket hände i början av veckan.

Jag har så många saker som är påbörjade och som gärna skulle få vara på slutför-snart-listan, men då mitt i så kommer jag på nya roliga projekt och så lämnar det bara åt sidan. Så har det varit rätt ofta nu. Med allt.
Jag var så inne i löpningen en tur och sen kom jag i en fallgrop så att det lämnade åt sidan. Sen kom hösten och det vanliga livet med att pussla ihop jobb, skola och fritid blev lite tuffare än tidigare. Alla har sina egna hobbyn de yrkar att få vara med på och många gånger kör det ihop sej. Därav har kanske just handarbetet kommit mera i fokus.

Nu har jag då hållit på med både det ena och det andra och jag tänkte ge er några tittar på det jag hållit på med och ännu håller igång.
På den första är pannbandet. Dottern ville ha ett tidigare i höst och det roliga var ju att Lindaslantliga hade samma tidpunkt en dotter som modell med just ett pannband på :) Så det var ju bara att tuta å sticka.


Den var hur enkel som helst att göra. Tycker det är ett perfekt projekt att börja på med, efter den allra bästa: pannlapp eller grytvanten.
Till pannbandet valde dottern själv garnen, där är färgerna lila och turkos. Bilden tagen i ett rum där ljuset inte räckte till så bilden blev som den blev.

 Sedan så hittade jag, i min hörna, några nystan av så underbart ljuvligt bomullsgarn. Fullkomligt älskar dessa färger: Uturoosa heter det på finska och en turkos.
Märker nu att även pannbandet påminner färgmässigt om dessa. Hahah!
Så där knepar jag och knåpar på ännu. Förhoppningsvis ska detta bli en liten nätt väska då den är klar.
Det lustiga är ju att jag har verkligen inte mycket kvar att virka på den - egentligen. Men plötsligt så hade jag nåt helt annat i huvudet och var tvungen att pröva på att virka det istället.

Sen min sista som jag visar här hör till mina småa lätta projekt som jag kan och hinner och vill färdigställa. När man har virklusten och vet att man kanske inte har tid, så hinner man bra knåpa ihop en gubbe, eller stjärna eller pannlapp.
Denna gumma gjord av ett så mjukt bomullsgarn. Så behaglig. Tänkte att om jag skulle orka göra sådanna åt alla istället för julkort, men kom på mej själv att det skulle jag inte hinna med. Troligen skulle jag inte gilla mina smågummor något mera därefter heller så jag lät det vara...för i år.

Lite bakåt i tiden

Fick via facebook en såndär nostalgi-challange, där man sätter ut bilder på sej själv som är minst 15år gamla. Tyckte så om den idén! Fullkomligt älskar att se på gammaldags bilder, speciellt dem som är från 70-, 80 och 90-talet. De har sån feelis i bilderna. Allt är retro. Allt är coolt. Oftast ful-coolt men iallafall!

Hela grejen med att jag gillar det är att man kan konkret ta en bild i sin hand. Inte kolla på en skärm å lägga in en kommentar på en bild, tummen upp eller en smilies på den. Det är en bild rakt upp och ner. Med den tidens anda. Nu är de faktum att jag bläddrat i några album med "lite" bilder och jag har varit försjunken i min barndom flera kvällar. Min pappa har varit duktig på att fotografera oss och sån lycka det är nu, det tyckte jag förståss inte alltid i ung ålder då han sku ha ena bilden efter den andra.

Tänkte ge er ett foto på mej i väldigt ung ålder. Den må vara suddig, kvaliteten är inte så hipp hej längre. Men känslan finns kvar.




Inser nu att bilder på datorn förenklar massor MEN om datorn far kaputt är alla fotominnen åxå borta, om inte hårddisken kan räddas. Så nu ska jag ta mej i kragen och framkalla massor av bilder. Både viktiga och mindre viktiga för de kommer någongång ge ett mycket stort nöje. Ens minnen blommar upp då man får peta, peka och dra fingret över fotot. Se människor som de var då. Känna känslan av de som nu är så saknade bland änglarna.