Stinn, som en gris före jul

Julafton har stundat och juldagen är snart till sin ände. Tiden är en vara som inte går att förlänga eller att ta vara på i burk, för att öppna den då det skulle behövas en extra stund till. För så känner jag idag. En timme till vore riktigt nice.

Gårdagen, självaste julafton, väckte väckarklockan mej 6:05. Fy fabian. När man är dessutom ledig. Men jag gjorde det frivilligt! Hade bestämt träff med Anna-Lena och Iida dagen innan att vi skulle ta en promenad i morgontimman klockan 7  före allt stohej. Å det är helt underbart att ha såna gelikar, som vill komma ut och gå så tidigt.
Hann själv jogga i byn 1km innan vi träffades. Hade en röd fin tomteluva på och hälsade alla jag mötte med ett GOD JUL! 

Tomtenissa i morgontimman.

Med "flickorna" gick vi sisådär 8,5 km och fick ånga av oss lite innan vi skulle ställa till julen på respektive ställe. När vi sedan sade hejdå till varandra skuttade jag iväg på ca 3km till i joggfart och fortsatte min Jul hälsnings-parad.
Man får så fin och go´feelis av att ge folk ett leende på läpparna!

En irish coffee till julafton satt helt rätt..

Julen blev "tomtefri" i år. Släppte pressen att söka upp en ledig tomte och berättade åt barnen att tomten lämnat klapparna vid dörren i år.  Tror att alla män i hushållet var rätt nöjda över det. Julklapparna öppnades och både liten som stor fick många paket. Ingen blev utan i år heller!
Mätta i magen av både skinka och plommonkräm med vispgrädde. Magen den putar och julhelgen den fortsätter i ätandets tecken. Några chokladaskar och några köttbitar senare är man mer än mätt. Därav också min planering av promenader var dag under julhelgen.


Så nu ska jag fara ut och gå av mej lite av min jul-rundhet. Om jag skall ännu orka äta både RockyRoad och kycklingvingar till kvällen!

Hoppas er jul varit och fortsätter att vara underbart julig!

Vad jag önskar mej av tomten

Har börjat fundera lite mer på vad dendär jultomten skulle kunna ge mej i jul. Det är inte det lättaste eftersom man har ju det mesta. Och egentligen behöver jag ingenting, är mest glad över att jag får spendera tid med min familj.
Men några grejer har jag ju nog hunnit fundera ut.

Vantar, halsduk och stickade sockor är alltid rätt för en som mej. Fryser nästan konstant och har även sommartid stickade strumpor på. Älskar även koftor och stickade plagg överlag. Yes, please! Alltid roligare att få det av andra ( helst egenhändigt gjorda).

Sedan har jag funderat på en hula-ring (med vikt). Ja ja, skratta på där. Men ni skrattar lagom då jag kommer med min hula-midja, som är lika slank som fröken Barbies!
Nej, men på riktigt så tror jag att det är en super grej! Jag förknippar ofta hula-ringen med min barndom och där har den lämnat men i somras prövade jag det igen och det var ju så roligt. Därav är den på min önskelista!



Sedan så finns ordentliga ytterbyxor på min lista åxå. Är flera gånger i veckan ute, endera på vanlig promenad alternativt på en joggrunda. Jag skulle faktist behöva nåt i stil med dem som har hängslen, som passar både i motvind och i slask.
Och förr har jag haft alltid svarta ytterbyxor...så nu skulle det vara roligt med en färgklick. Gäller ju bara att hitta nåt par som passar både jackorna jag brukar ha OCH passar mej.

Nå sen älskar jag ju muminkopparna..så det är inte heller helt fel.

Men sådär annars så önskar jag mej främst snö på marken. 
Mat på julbordet och att alla får tillräckligt av det. Familjen skall vara samlad och att man får mysa och prata och bara vara.
En julfrid i själen åt alla.

En blick i Umeå

Var till Umeå en helg här i november med några arbetskollegor. Ingen arbetsresa fast kompisgänget bestod av dem jag jobbar med. Tänkte ge er några "Umeå i snö" bilder. Och som jag saknar snön och den kölden på -7 som fanns där då.

Men först en sneakpeak på vad båtresan bestod av. 4 timmar på en rätt bra plats i båten och sysselsättningen var av varierande slag i vårt bord:

Det var sudoku, läsning av Vasabladet, spelkort, lite klott med färgpennor och mys med choklad. Förståss många skratt och funderingar över våra kommande yrken, som än så länge bara uttalats i vår lilla fyrklöver över de runda bordet.


Väl i Umeå gick vi på egna äventyr i par. Lite här och där. Men ändå kändes tiden för kort.
Roligt att ha sett Umeå igen, det är ett bra tag sedan senast. Lika roligt var gång man få se det!

Snöslask i Umeå.

Vi övernattade på ett av hotellen som låg "mitt i smeten" så vi hade ju  verkligen lyxigt under tiden vi var där. Och det var ju så härligt. Umeå i ett snöslask fick vi åxå se.  Plockade upp min julfeelis på resan där. Inte för slaskens skull utan hur det sedan var dagen därpå, helt underbart vackert. Snötäckt och ca -7 grader. Ah, det var så som ett vinterlandskap ska vara.

Umeå "torg".

Umeå i mörkret. I snöskrud.

På en promenad i Umeå.

Vi hann ju vara på en tidig morgonpromenad med vännen min och vi fick skåda ett helt underbart vackert Umeå. I tidig arla morgonstund. Inga andra än vi och de som plogade gator och någon enstaka bil och taxi.
Denna helg gav mej energi att orka i mörkret. Nog kommer det jul å snö och hela faderullan ännu, även till Österbotten!

Och sedan bar det hemåt. Och knäppte en sista bild från Sverige vid hamnen. Vindmöllan och en fyr liite längre bort.

Vid hamnenpå väg hemåt mot Finland.

Snöflingor!

Trodde jag skulle ha hunnit med tusen och en saker här innan första advent och lillajul. Men har inte alls hunnit med det jag hade målat upp i min värld i huvudet och mina tankar. Hade funderat att jag skulle ha barnens julkalendrar på klart möjligen åxå nåt litet futtigt paket till denna helg med advent och just lillajul ( kommer att panikhandla) , hade tänkt mej en snöbeklädd jordyta och göra snölyktor som myslys dit ut, hoppades på att ha julfint ( extra städat) i alla vrån i hemmet och att det skulle dofta lite jul eller åtminstone glögg och pepparkakor.

Men har fått dra ner min "önske-to-do lista" lite grann. Några krokar på vägen förståss, så då får man snällt bara tänka om. Dottern fick tråkig sjuka här i veckan och jag fick vara kompis med tvättmaskinen. Att få henne frisk är nog mer viktigt än julfint i vardagsrummet och köket. En del har jag ju dock kunnat piffa till, när jag fick chansen att vara hemma in i veckan.

Eget klipp på pappret.

Snön som kom förra helgen har redan smält bort, tyvärr. Det var ju alldeles perfekt med snö och perfekt med minus grader. Perfekt i mina ögon då det inte var halt, inte blötsnö och inte slaskigt. Men nu är det mörkt igen och nu när dottern är på benen igen så har hon och jag pysslat lite. Eftersom det inte kommer något snö när vi vill ha, så gjorde vi egna snöflingor. Vi har klippt, vikt och klätt våra fönster med snöflingor. I massor.

Min egen modell.

Så ett enkelt tips åt alla pysselglada. 
Gör egna snöflingor, det blir personligt och otroligt vackert med rätt ljusstrålar i fönstren!

Voihan kardemumma!

Ibland så rusar man in till butiken bara för att snabbt komma ut därifrån, ni vet snabba ryck och ingen extra tankeverksamhet? När man kanske bara ska typ köpa 2 liter mjölk, bröd och kardemumma.

Just så var det för mej. Skulle inte alls ha många saker. Rusade från startlinjen för att plocka bara det som vi skulle ha. Ingenting annat. Och jag var så stolt när jag i kassan hade bara det jag behövde. Betalade glatt och traskade hemåt. Fröjdens dagar!

När jag då behövde ena ingrediensen, kardemumman, så tyckte jag att det var en väl tjock påse. Men tänkte att: jess nu har de äntligen fattat att lägga liiiite mer innehåll i påsen. Tji på mej!


När jag öppnade påsen föll det ut pripplor! Hela korn. Alltså shit åxå! Nå det är ju "bara" att krossa dem så.
 Äger ingen mortel, så det blev att välja kaveln. Hammaren skulle ha varit ett mycket bra alternativ åxå om man ingen ångvält har.
Så min sysselsättning...jaa, att krossa kardemumma.

Mitt bästa tips: Har du bråttom i butiken så sakta i vid kryddorna och läs så du tar rätt!

Garn och projekt

Har varit rätt handarbetsstark senaste tiden, om jag får säga det själv. Nu låter det förståss som man vore värsta gurun vilket jag verkligen inte är. Men har rätt många kvällar och dagar har jag "tållat" på med garn. 
Mitt förråd av garn är inte litet alls men trots att jag vet att det finns att välja och vraka mellan i min garnhörna...så faller lusten på att köpa något nytt. Vilket hände i början av veckan.

Jag har så många saker som är påbörjade och som gärna skulle få vara på slutför-snart-listan, men då mitt i så kommer jag på nya roliga projekt och så lämnar det bara åt sidan. Så har det varit rätt ofta nu. Med allt.
Jag var så inne i löpningen en tur och sen kom jag i en fallgrop så att det lämnade åt sidan. Sen kom hösten och det vanliga livet med att pussla ihop jobb, skola och fritid blev lite tuffare än tidigare. Alla har sina egna hobbyn de yrkar att få vara med på och många gånger kör det ihop sej. Därav har kanske just handarbetet kommit mera i fokus.

Nu har jag då hållit på med både det ena och det andra och jag tänkte ge er några tittar på det jag hållit på med och ännu håller igång.
På den första är pannbandet. Dottern ville ha ett tidigare i höst och det roliga var ju att Lindaslantliga hade samma tidpunkt en dotter som modell med just ett pannband på :) Så det var ju bara att tuta å sticka.


Den var hur enkel som helst att göra. Tycker det är ett perfekt projekt att börja på med, efter den allra bästa: pannlapp eller grytvanten.
Till pannbandet valde dottern själv garnen, där är färgerna lila och turkos. Bilden tagen i ett rum där ljuset inte räckte till så bilden blev som den blev.

 Sedan så hittade jag, i min hörna, några nystan av så underbart ljuvligt bomullsgarn. Fullkomligt älskar dessa färger: Uturoosa heter det på finska och en turkos.
Märker nu att även pannbandet påminner färgmässigt om dessa. Hahah!
Så där knepar jag och knåpar på ännu. Förhoppningsvis ska detta bli en liten nätt väska då den är klar.
Det lustiga är ju att jag har verkligen inte mycket kvar att virka på den - egentligen. Men plötsligt så hade jag nåt helt annat i huvudet och var tvungen att pröva på att virka det istället.

Sen min sista som jag visar här hör till mina småa lätta projekt som jag kan och hinner och vill färdigställa. När man har virklusten och vet att man kanske inte har tid, så hinner man bra knåpa ihop en gubbe, eller stjärna eller pannlapp.
Denna gumma gjord av ett så mjukt bomullsgarn. Så behaglig. Tänkte att om jag skulle orka göra sådanna åt alla istället för julkort, men kom på mej själv att det skulle jag inte hinna med. Troligen skulle jag inte gilla mina smågummor något mera därefter heller så jag lät det vara...för i år.

Lite bakåt i tiden

Fick via facebook en såndär nostalgi-challange, där man sätter ut bilder på sej själv som är minst 15år gamla. Tyckte så om den idén! Fullkomligt älskar att se på gammaldags bilder, speciellt dem som är från 70-, 80 och 90-talet. De har sån feelis i bilderna. Allt är retro. Allt är coolt. Oftast ful-coolt men iallafall!

Hela grejen med att jag gillar det är att man kan konkret ta en bild i sin hand. Inte kolla på en skärm å lägga in en kommentar på en bild, tummen upp eller en smilies på den. Det är en bild rakt upp och ner. Med den tidens anda. Nu är de faktum att jag bläddrat i några album med "lite" bilder och jag har varit försjunken i min barndom flera kvällar. Min pappa har varit duktig på att fotografera oss och sån lycka det är nu, det tyckte jag förståss inte alltid i ung ålder då han sku ha ena bilden efter den andra.

Tänkte ge er ett foto på mej i väldigt ung ålder. Den må vara suddig, kvaliteten är inte så hipp hej längre. Men känslan finns kvar.




Inser nu att bilder på datorn förenklar massor MEN om datorn far kaputt är alla fotominnen åxå borta, om inte hårddisken kan räddas. Så nu ska jag ta mej i kragen och framkalla massor av bilder. Både viktiga och mindre viktiga för de kommer någongång ge ett mycket stort nöje. Ens minnen blommar upp då man får peta, peka och dra fingret över fotot. Se människor som de var då. Känna känslan av de som nu är så saknade bland änglarna.

Hört på lokala handeln

Var till närbutiken imorse. Där mellan alla hyllor så kom en karl emot mej och hälsade och självklart hälsade jag tillbaka, eftersom det hör till i denna kommun att man hälsar på alla. 

Karln fortsatte: Alltså, hur många barn har du nu?

Jag: Jag har nog bara mina 2. Inga mer elä mindre.

Karln: 2! De är ju inte så bara det inte. Sku du ha fler så sku du ju snart vara lestadian!
Sedan svängde han från mej och gick bort. Fick liksom sagt sitt.

Fnissade gott åt karlns fundering. Tänkte åxå att nuförtiden är 2barn/hushåll "normalt". 3 är redan många! Och förr var det inte alls konstigt att det fanns 5-12 barn i var hem.

flunssatider

Har en såndär period då jag vill så mycket, men åstadkommer desto mindre. Inspirerad av kölden som börjat bita på, men får inte stickorna att röra sej. Lässugen men får inte ihop boktid. Intresset att röra på dej finns åxå där men min envisa flunssa, som nu hållit i sej tre veckor, har satt stopp.
Nej, tänker inte klaga, man får ta det som det kommer. Med andra ord- en rinnande näsa!

Jag har denna höst tagit husmorskurer i bruk ( mer än tidigare). Älskar det faktum att gamla knep funkar bättre än nya mediciner! Så denna höst har jag druckit litervis med kokt vatten med ingefära, blandat med honung och pressad citron. Det har en väldigt häftig effekt för småflunssor kan jag ge garanti på. Åtminstone om du tar in ingefära i den mängd jag körde på.
Tyvärr verkar jag ha fått nu det där arma höstviruset och då räcker det inte till med husmorsknepen, men jag gör allt och lite till för att sjukan inte däckar mej totalt.

Men tänkte ge ett lästips. Om hur du förebygger lite ditt immunförsvar. Kolla länken till Ila Nordman.
Tänkte att ni får ta del av fler huskurer här : Morotsliv- huskurer mot förkylning

Istället för en kaka så tar vi melon, som fungerar som en pumpa

Ni vet hur halloween närmar sej och vad allt det nuförtiden med för. Man ska ha hemskheter på väggarna, typ fladdermöss och lik eller skelett. Det är inte fel med en pumpa ute på trappan som lyser upp. Vart for den hederliga och gammaldags allahelgons helgen där man går till gravgården för att tända ett ljus på graven och minnas de som gått i från oss?

 Men nåväl. Tänkte spinna lite på idén som just halloween gav mej. Fast jag tycker det är rätt löjligt att skrämmas på andras bekostnad, så gillar jag iden med att pryda en karvad pumpa med ljus. Man kan ju göra den söt åxå. Men jag fick en annan idé, som kom utav just...pumpan!

Min melon.

Vi har nyligen haft ett 7-års kalas och jag ville verkligen inte ha en tårta på bordet. Varför? Alltså alla andra år jag haft en tårta har den lämnat oäten. Otacksamma gäster kan man fråga sej? Kaka är inte så huisigt uppskattat längre, inte som förr. Därav valde jag bort kakan. Och tog en lite annorlunda "trofé" på bordet. Det knasiga är att just i år så frågade flera av barnen att har vi ingen tårta? Nå nej, ingen tårta utan detta. En melontrofé. Men snabbt blev minerna lite mer uppåt då de såg den.

Kalasmelonen.

kalaskrabban.

Och det roliga i det hela är ju att barnen diggade både melonhajen med apelsinklyftor och mina äppelkrabbor! Man kan nog få barnen att äta hälsosamt på kalas bara man piffar upp det lite. Jojo, klart att jag hade massa annat gott åxå. De blev socker höga av chips, muffins och mockarutor...ja å några liter glass. Är själv dock mycket förvånad över hur bra åtgång frukterna hade. 3 krabbor blev uppätna och melonen hade inte många klyftor kvar, när barnen studsade från bordet.
Och nu efter kalaset så karvade jag ännu mer ur melonen. Tänkte kolla om min kära melon kunde pryda trappan såhär efteråt.

Melon till lykta. Går det?

Inte så fager i dagsljus, speciellt inte i regnrusk. Men ni ser, den fyller sin funktion. Så vill ni köra på en fruktigare version från pumpan så är melonen ypperlig. Vet dock inte melonens levnadslängd på trappan där ute.
Men hur coolt är det inte att det lyser rött ur munnen på den?
Och ute i mörkret lyser den kanske inte lika mycket som en halloweenpumpa, eftersom den är i bättre balans för den har bättre bottenform. Men se här nu, det gör sitt jobb riktigt bra där på våran trappa!

I mörkret min melon.

Piffa upp din dag lite

Jag tänkte härom dagen att det vore ju fint om man skulle börja piffa upp sina veckor lite, men både det ena och det andra. Speciellt nu när den mörkaste tiden börjar vara här, så behöver det vara kanske en färgklick eller varför inte prova på en lyxigare choklad? Vi människor behöver nog någonslags boost under vintertiden och det är perfekt att börja redan denna vecka!


Här förra veckan, då våra barn hade höstlov så var jag in via blomsterbutiken här nära. Det finns lite mer än bara blommor åxå, då de flesta blomsterbutiker utökat sortimentet med presentartiklar. Mikaela hon hade ju stugan full av finheter!  Men jag ville ha bara nåt nätt och lättskött i blomväg denna gång. Funderade på att ta en blomma i en vas, men valde till slut en året om kaktus. Vilken kaktus alltså, en skönhet! Nu pryder den köksbordet.


Sedan behöver det ju inte vara en blomma. Det som piffar upp din vardag kan ju vara just den lyxigare sorten av choklad. Eller varför inte ett par nya vantar för dina promenader? Eller sen viker du in via Punnits&säästä och handlar in en ny tesort för dina smaklökar. Alternativt kikar du in till nåt trevligt ställe där de säljer reflexvästar.
På tal om reflexvästar så är det såååå viktigt att ha på sej en nu, både morgon och kväll!!

Men ja, piffa upp din dag. Måla en tavla, om du gillar det. Sjung en sång eller 5. Meka med bilen om det ger dej sinnesro. Eller sen tar du ett hederligt fotbad med mycket skum i vattnet. Anything can do it. Men piffa upp dina dagar nu med nåt du gillar.

Fann en stund av löparglädje

Det hände något i helgen. Jag hittade tillbaka lite till min morgonlöpning och som jag har saknat den! Senaste två veckorna, efter botnialöpningen, har jag varit helt förslappad. Latheten, soffsittandet och allt gott att äta har hållit mej på en "hållas inne och pösa nivå". Inte bara det utan halsont och förkylning har även de gjort sitt att jag hellre hållit mej under filten och myst än tagit på mej löpartightsen och dojorna.

Men något kickade och klickade rätt och jag klädde mej som en löpare. Och kände mej taggad och pigg. Glad som en morgonlöpare ska vara och gladdes åt min iver.
Snörade på mina trogna nike, som i ärlighetens namn är rätt nötta vid dethär laget. Borde skaffa nya, och verkligen pröva mej fram till ett par super boostade kängor. Hörde mej för på sociala medier och acsis fick många goa röster, så kanske det märket får sin chans även hos mej.

Men min löpning, kändes förvånansvärd lätt. Tänkte att wow " I still got it." och var inte alltför galen i att kolla ens vad pulsklockan visade, som jag vanligtvis gör. När jag kom på hemgården så tog jag mej en titt...och var inte i slutänden så snabb som jag trodde. Hur skulle den det, när jag bara vräkt i mej chips och bulla?
Men 6km fick jag som en start. Och det kan bara bli bättre.

Hur jag lyckades få ut mina barn.

En helg har igen nått sitt slut och den har ju knappt börjat - känns det som. För mej. Vet inte varför tiden känns precis som den skulle sätta i en högre och snabbare växel där kring fredag eftermiddag. Är det månne så för alla andra åxå?

I fredags monterade vi ner vår, barnens, studsmatta. Tänkte att ifall stormen Valio skulle vara riktigt grym så skulle ju den ta med sej den. Men stormen nådde aldrig såna förskräckelser här kring våra hemknutar. Men har kollat stormbilder och -filmer från Norge där stormen varit lite mera vansinnig. Tuffa tager. Sedan läste jag även om stackarna i Storbönders, vars egnahemshus flög över ett fähus. Snacka om galet stark storm där! Man blir så förvånad över vindarnas makter. Tänk vad elände det kan skapa. Av en blåst.
Men mina barn var så intresserade av den stormfutt vi fick "njuta av" att de var ute på trappan och gården med jämna mellanrum i hopp om att se nåt större flyga iväg. Men förgäves.

På lördag var en lite annorlunda dag, på ett mycket bra sätt. Minst sagt. Alltså, jag måst väl erkänna att mina barn är ju nutidens barn. Betyder med andra ord att näsan och blicken är fäst i en skärm många, många timmar dagligen och att försöka få dem att göra nåt "old school" är ju verkligen inte lätt. Det är ofta tandgnissel och tårar innan vi kommit överens om vad "priset" eller mutan är. Om nåt skall göras, som att plocka bär eller bara komma ut på en promenad.
MEN  lördagen.Vi hängde alltså på ett roligt  förslag, som min väninna pratat om i veckan. Vi snackade Kunileden, en kortare vandringsled ( ca 7km).
Min 10-åring som börjar ha tonårs fasoner redan, var inte riktigt  med på noterna. Dottern på sina 7år var mer intresserad. Men sade att hon gärna håller i min kompis hundkoppel medan vi går. Sade åt henne att det kanske är möjligt, men vi måste fråga henne själv förståss.
Och plötsligt var 10-åringen helt med. "-Får man ha en hund med? Då kan jag komma med om vi int behöver gå långt! Å bara jag åxå får gå med en hund i koppel."

Hon fick hålla i kopplet, precis som hon önskade

Alltså wow! Mina barn, var ute i skogen på lilla Kunileden ca 3h. Det ni, är inget jag får uppleva ens årligen. De var så uppslukade av att gå med en hund i koppel att de inte förrän på slutet av leden började klaga på trötthet. Inte ens skärmtid hade de frågat om.

Jag tackar mina fagra damer för att de tog med sej sina hundtokar, sagt med stort hjärta. Utan hundarna och er som bästa sällskap skulle vår vandring kunnat sluta i en katastrof. Men denna gång slutade det med leende barn och poängsaldot är mycket högt.
Och med en fråga som jag fått många gånger under helgen: "Mamma, när ska vi skaffa hund? Vi vill ha en såndär liten en, som Iida har."

Fina hundar. Som gjorde två barn mera hundsugna.

Solrosen som väckte mina tankar

Har du nångång fått såndär känsla att en målning, en skiss eller en grafitti kommer å framträder mitt framför näsan på dej? Alltså jag menar..att ett visst objekt för tankarna omedelbart till en viss person, en plats eller känsla.
Jag fick en sån känsla för inte så länge sedan. Förde hem en väninna i skymningen och plötsligt lyser mina billampor på det här (bilden)!
Stannade. Wow-ade. Fick min moment. Jag ursäktade, steg ut ur bilen och tog fram telefonkameran och knäppte bilder. Tror inte hon förstod min känsla för solrosen. Jag kan ha fel. Jag menar, hur många hoppar ut ur en bil för att ta foto på en "vissen" solros?

Ser ni det jag ser och såg?
Med omedelbar stund tänkte jag på en målning, en sargad själ och en sorg. På Vincent van Gogh.
Han har fångat mitt intresse många gånger. Så fick min moment. En solros som förde mej direkt till denna målning. Samma målning har jag haft i en betydligt billigare kopia på väggen i min första egna hyreslägenhet. Älskade att titta den. Den är både glad och sorgsen. Som livet.
 

Ett litet boktips

Är en fullständig periodare då det gäller böcker. Har kanske nämnt det tidigare?
 Just nu har jag flera böcker på hemmaplan, som jag läser samtidigt. Mest skönlitteratur, eftersom det lockar mest. Förutom skönlitteratur och totalt fiktiva böcker så läser jag sånt som handlar om träning och handarbete.

Träningsböcker behöver jag för att locka fram min egen motivation. Och just nu borde jag egentligen ta fram en sådan (istället för allt fiktivt)! För har verkligen känt mej mer lockad av chipspåsen och den mjuka soffan med bok eller handarbete, än en löprunda i omnejden. Fast det är ju nu jag borde börja köra mina "långlopp", då jag vet att jag klarar av dem. Men ja, ibland blir det inte riktigt som man föreställer sej.

Var till biblioteket här in i veckan och skulle låna en skild bok, Onda boken av Kaj Korkea-aho. Det är och har varit ett omtalat objekt senaste tiden. Och det är definitivt något som är värt att läsas! Det är åxå mitt lästips åt er. 
Kan berätta att jag sträckläste den. Mattider glömdes och tvätten lämnade i maskin, disken flyttade inte plats och dammråttorna dansade på golvet. Jag blev helt biten av storyn!

Handarbetsböcker läser jag för att få inspiration och variation.
Oftast får jag grymma starter tills jag inser att jag tagit mej på för djupt vatten. Har aldrig kunnat läsa mönster, men jag ser ju hur det ska se ut och jag prövar tills jag kommer till ett liknande resultat. Bäst lär jag ju mej om jag ser hur någon gör.

Så nu har jag kvällarna räddade någon vecka framåt. Är det inte löpkurs ( som är helt super, Raska Fötter via Korsholms MI!) så är jag i böckernas värld eller virkar/stickar...Ja, om jag då inte agerar skjuts för barnens intressen och kompishäng.

Vad gör ni om kvällarna?

16km framåt med benen

Inlägget ( aningen längre) om min botnialöpning:

Var jag sjukt nervös. Kunde inte äta ett ordentligt morgonmål, inte tänka klart därav kunde jag inte hitta min mp3-spelare ( och hade alltså ingen musik som peppade upp mej) och inte heller mindes jag att ta med extra skor.  Jag visste ju inte ens hur jag skulle klä mej. Alltså vanligen vet man ju lite eller ens har ett hum om vad som passar till diverse väderlägen. Men igår var allt låst. Huvudet bara var som ett tomt hål.
 Botnialöpet gick alltså av stapeln.

Nu har jag gjort min del i botnialöpet, som var igår 19.9.2015.
Vi var ca 250-300 löpare som stod vid startfältet  för att springa våra kilometrar ( 9, 16 eller 30). Vädret var egentligen ganska perfekt. Det var 15grader och det blåste aningen, och det var mulet. Perfekt för mej iallafall. Fick vindpustarna att svalka mej vid passliga tillfällen och annars var det rätt passligt läge i skogarna vi sprang i. Värmde lite upp innan själva loppet med olika övningar som jag lärt mej på mina löpningskurser. Och sedan bar det av.

min tävlingsnummra

Det började med uppstigande backar första 2km... backen efter den andra tornade sej framför, sedan blev det lite planare men därefter bjöds man på traktorvägar och sumpiga spånbanor och stigar i skogen. Det var både roligt och krävande på samma gång och fram till första 5km var det bara ett nöje, även om det gick kanske aningen saktare än vad jag tänkte. Hade hoppats på att hålla en medelfart på ca 6:00min/km men i de flesta uppförs gick det betydligt saktare. På ungefär var 3:de el var det 4:de kilometer var det drick- eller snack-depå.
Från femman framåt så tänkte jag att fram till 10km klarar jag det galant, det har jag ju gjort förr. Sprang förbi många på sträckan 4-7 km och kände mej i rätt bra form. Höll min fart på mellan 5:30-5:45min/km och var nöjd.
Men vid ca 8:de km kände jag lite att min fart saktade av, så jag spanade in 2 springande damer ca 50meter framför mej som jag tog som hållhakar. Dem hängde jag efter nästan 2km fram till 10:ans dricksdepå och tackade dem för farthållningen, därefter fick jag en liten boost och sprang förbi dem. Då var farten igen just kring 5:45min/km.

Efter jag kommit till milen så började min nedräkning: 6hela kvar, 5 hela kvar, 4 hela kvar. Och när jag var kring 13km så kom samma dampar som hållit farten åt mej tidigare förbi och berättade att nu kommer tuffaste biten. Och så sant. Inte bara det mentala utan även skogstigarna blev snårigare och smalare. Som om det inte räckte blev det mera uppförsbackar. Och farten gick ner till min besvikelse. Under 2 sista km tappade jag så pass fart att damparet försvann ur mitt synfält och det var en smäll för mej. Trodde att jag skulle ha dem som vägledare fram till mål. Men tyvärr. Sista km var en riktig mörbultare som tog kål på benen och var verkligen grym.
Vid den backen så kände jag hur svag jag var i kroppen min. Eftersom min uppladdning inför loppet inte riktigt gick som jag hoppats pga nervositeten.  Så sista biten tänkte jag bara : du klarar det här det är bara 500m kvar till mållinjen.
Och vid målgång så tog jag direkt sikte på saft för att få upp mitt socker i kroppen. Kände att jag verkligen hade gjort allt och skulle nog inte ha orkat mycket till.

Medaljen vid målet.

Nu med facit i hand så gick det skapligt bra. Hade ju inte tränat så mycket före, som jag borde ha gjort men fick en helt ok tid i allafall! Min tid på 16km? 1h:39min,26sek.

Att balansera

Att få livet att gå ihop, det är inte det lättaste. Jag har många år suckat över hur mycket man ska hinna göra under sina få kvällstimmar efter arbetsdagen.

Det är jobb för vuxna och skola för de yngre. Det är en hobbyer som går samtidigt som andra roliga aktiviteter. Man försöker hinna laga bra mat, helst nåt som går att värma dagen efter. Där emellan skall man hinna tvätta kläder, som bara tornar upp i största smutshögar. Man måst ju komma ihåg att hänga upp den färdigt tvättade tvätten åxå. För att inte tala om huset, som har fullt med brödsmulor på golvet i köket och man ser dammråttorna dansa salsa i vardagsrummet. Sedan vill man ju träffa sina vänner när man får ihop nån stund. Och ja! Blommorna måste sättas om, då de legat i samma jordkruka närmare 2 år. Gardinerna skall bytas, strykas och piffas upp. Däremellan ska man hinna se lite på tv om det är nån specifik serie som man vill följa, kanske läsa nån bok, möjligen handarbeta eller pyssla i trädgården eller pynja på i garaget. Och man får ju absolut inte pruta på nattsömnen.

Det är en ekvation som inte riktigt håller ihop. Som om det inte skulle räcka just med vardagsrumban så kommer det alltid något annat med i bilden. Jag förstår inte hur nutidens människa hinner med allt, för det gör inte jag. Jag har ett super exempel. Folk hinner ställa till stora fester och njuta av livet fram till småtimmarna. Och jag försöker febrillt få ihop barnens födelsedagskalas, som typ är 2h av en dag/kväll. Och får ändå inte något att passa.



 Det är endera galet mycket den veckan man tänkt eller så är man så slutkörd att man sitter och huttrar under filten av att immunförsvaret sviker. För att sedan inse att shit åxå, den helgen är det kalas på annat håll eller wups, där har jag redan inplanerat nåt helt annat för länge sen.
Är det bara jag som har svårt att få denna balansgång med livet?

Jag laddar inför botnialöpet

Det är bara en vecka kvar till botnialöpningen i Vörå. En vecka. Det kommer antagligen att fara i ett huj. För jag känner mej inte det minsta redo. Mina jogg- och springrundor har lyst med sin frånvaro. Alltså de egna passen. Givetvis har jag farit med på Raska Fötters första tillfälle som var i måndast, lika bra som alla andra gånger. Kommer åxå att delta på måndagens kurs tillfälle igen. Men egna rundor och spring i benen saknar jag, väldans mycket.

underbar lördagsmorgon gryr.

Men för övrigt har jag inte fått in några löp i min vardag. Kanske jag varit lite för oaktiv, lite för trött och lite omotiverad för löpning på egen hand. Nåväl, min kommande 16km:s sträcka nästa veckas lördag börjar göra mej lite nervös...eftersom jag hade i smyg satt ett mål åt mej. Och det vet jag inte om jag kommer att klara av. Så jag har satt upp et nytt. Mitt mål, när jag tänker efter med hjärtat, är att jag skall köra ett "mysjogg". Ett mys-jogg på 16km. Vet precis hur sjukt det låter, men ja. Det ska vara snabbare än min promenadtakt, men ändå ska jag kunna prata lite med vännen jag har bredvid
 ( om hon är i min takt). Problemet är väl sträckan...har aldrig myst så långt och i jogg. Mina myspass är kring 5-7km. Inget pass över 10 har varit mysigt.

Detta plus lite till är mitt mål 19 september!

Men annars har jag mest myst i soffan denna vecka. Har varit lite frusen och dragit filten över mej, hållit i min virkning och virkat lapp efter lapp. Har lite snöat in mej. Inte så lite heller.
 

Myset i soffan.

Men på lördag sker det, mina första 16km i "tävlingsformat". Min önskan är att vädret håller och helst att det är lite sol. Att mina ben är pigga och lätta och att jag har den ork som behövs. Att inga skavsår eller andra skavanker ställer till det. Önskar att jag inte villar bort mej bland vägmärkningen och funktionärerna inte skulle behöva leta efter mej. Och att jag minns att ta med något att tanka med. Lär ju vara hungrig som en varg vid mållinjen..och det är inte en vacker syn. Så ifall ni ser en ilsken en, ge mej en snickers eller fazers blå. Då lugnar jag nog ner mej en stund. 

 Det ska bli spännande! Håll tummarna för mej nästa veckas lördag.

Boom med allt nu inför hösten

Nu är den officiella höstmånaden här. September. Och jag lider av bloggtorka så det skriker om det. Har noll tankar att skriva ner. Eller det finns massor- egentligen. Men hittar inte flown. Det står stilla när jag väl kommer så långt att jag tänker att nu ska jag skriva. Det liksom bara stannar av.

Men tänkte berätta om mina planer lite. För just hösten..kanske främst just denna månad. Så mycket längre fram har jag ju inte koll på.
Det jag siktar på nu i höst är löpkursen, Raska Fötter, samma som jag gick förra året. För att anmäla sej dit så klickar du på http://vuxeninstitutet.korsholm.fi/startsida/ och så skriver du på sökord: Raska Fötter. En rolig och riktigt passlig kurs för både ung och äldre! Dragaren Heidi som tränar är helt superb och är en av de mest positiva människor jag vet. Hon är en glädjespruta utan dess like och man blir så "smittad" av hennes entusiasm. Så kom med! Jag ser fram emot kursstarten som är redan nu 7. september. Vid Smedsby bibliotek klockan 18:30. Join us!

Färgglad wanna be löpare.

Något annat jag ska sikta på är föreläsningar. Ni vet ju att jag redan varit på en hälsoföreläsning en med Morotsliv. Ser redan framemot nästa som är via Korsholms medborgarinstitut, som handlar om HSP- Highly Sensitive Persons. Såhär lyder kursbeskrivningen:
"Kom med på en kväll i högkänslighetens tecken. Under kvällen kommer vi att fördjupa oss i vad HSP (Highly Sensitive Persons) innebär, vilka utmaningar man kan ställas inför men också över styrkan i att vara mycket mottaglig för olika sinnesintryck, samt olika sätt att förhålla sig till och hantera detta personlighetsdrag. Föreläsningen passar för dig som själv är HSP, för dig som kanske lever nära någon som är HSP eller för andra som är intresserade av ämnet."
 Tycker den verkar jättebra. Vill veta mer om det ämnet!

Och givetvis har mina händer hittat virknålen igen, efter ca 2månaders uppehåll. Det är något med den mörka kvällstoningen, den krispigare luften och känslan som söker myspys. Då hittar jag mej själv på pinterest, olika handarbetstidningar eller skyltfönster för att hitta egen inspiration till olika ting inom handarbete. Dotterns satte en beställning på ett par benvärmare, så det är bara att börja på.

Under en av mina morgonrundor under augusti.

Botnialöpningen borde ha ungefär sånhär terräng.

Och ja..Sen måste jag bara tipsa om botnialöpningen! En löprunda i Vörå nu i mitten av denna månad. Man får gå, jogga eller springa helt i den form man själv är i ute i våran fina natur. Jag har aldrig själv deltagit men i år bryter jag min trend. I år hittar ni mej i löpspåret om allt går väl.

När tankar kretsar kring vad som faktist är bra för dej.

Jag hade turen att få nys om en kvällskurs här i augusti. Den var rätt ahaa-känsloväckande. Har alltså varit på en föreläsning med www.morotsliv.com och fick temat var : Vad äter din hud?
Jaiks. 


Jag satt och tänkte många gånger under den kvällen att nog är människan lätt manipulerad. Alla fina reklamer och tidningar och modeller som lockar till många ögonkast. Produkten de säljer är så jäkligt farlig, vi tar tex en vanlig shampoo. Jestas så många sjuka ämnen det finns i dem. Men det jag reagerade mest på var då Ila ( morotsliv bloggaren) frågade gruppen: Har ni tänkt på att varför shampoo, balsam och olika krämer inte möglar? Kan säga då blev jag rätt stum, för det har åtminstone inte jag alls tänkt på.




Inte bara krämer utan även nagellack och dess borttagningsmedel samt parfymer fick många minustecken i kanten. Saker man inte alls tänkt utan man bara tuffar på; köper och nyttjar och slänger. Vi slänger bara bort och tänker att det är nedbrytbart. Visst kan det stämma men det kan ta många tiotals år (!) innan det händer något.
Hon berättade om hur isbjörnarna har börjat ha partiklar på sej från tex just shampoo och hårspray. HUR SJUKT är inte det då? Stackars isbjörn.

Nåja. 
Jag tänker försöka att tänka mera miljövänligt och kroppsvänligt. Började tänka att reklam är till för att snärja oss i det manipulativa och köpmässiga beteendet. Javisst, är gott och väl medveten om det från förr men på något vis fick jag mej en rätt knuff på rätt punkt. Jag vill leva utan konstiga sjukdomar som man inte vet varifrån de uppstår. Jag vill att mina nära och kära skall få hållas friska. Därav tänker jag göra ett aktivt val, i mera rätt riktning. Sakta blir det...men det blir!

Och tänker faktist undvika solkrämer. Helt. Varför?
Varje år hör jag om fler cancerpatienter, hudcancer, bröstcancer, tarmcancer. Den sjukdom sätter sej där den har chansen. 
Varje år smetas på mer och mer krämer för UV-strålning och solkrämer. Vet vi vad de innehåller? De har i sej ett ämne som inte får vara i direkt solljus. Visste ni det? Det var verkligen creapy information för mej. Vart fjärde människa får cancer och den siffran bara stiger.
Nu lite ändring på den punkten.

Kanske bra att hösten kommer, så jag hinner glömma lite av detta till nästa sommar.

Konstens Natt

Det var en torsdag. Hade en sjuttons lång arbetsdag och huvudet var lagom mört. Hade bestämt att jag lämnar hemma, eftersom jag bara kände hur kroppen skrek efter vila och huvudet behövde pausa.
Men när jag suttit hemma i 45minuter fick jag ett ryck.
Jag sa åt barna att nu far vi på konstens natt till Vasa. Sagt och gjort, vi satt oss i bilen och jag förklarade att det är tokgalet mycket folk ute och att vi måste hållas ihop. De beydrade att de skulle lyda och hållas nära mej.

sambatåget

 

solig farosterass.

 

Jesus quote.

grafitti.

 

mumsigaste glassen.

Vi kom till staden rätt sent, många av programpunkterna för barn var redan slut och kvällskvisten började vara på schemat. Men vi traskade både hit och dit. Glassen bredvid Faros var nog en bra depå, därefter orkade vi traska på lite till. Såg både ett som annat som behagade ögat, konstens natt är vacker för både ögat och örat.

Det var musik, det var balansering, målningar, grafitti, dansuppvisningar, håruppvisning och uppsättning, det var en helt annan groove i hela Vasa. En groove som kunde synas lite oftare tycker jag.