Diamanter som glimmar

Jag är så glad och skattar mej lycklig att ha underbara vänner som berikar mina stunder i livet. Åt dem som lyser upp min tillvaro så i denna gråa värld. Riktiga powerbooster man får av dem, mina vänner.
Ni värmer min själ på samma sätt som ett vinglas pirrar i kroppen.
Ni är som diamanter för ögat.
Diamonds in the sky

Jag glömmer bara alltför ofta att nämna det åt dem. Men utan vänner skulle jag inte orka kämpa.

Freddie säger det bättre än jag!

Livet gör rum

Eller vad skall man kalla det, det långa uppehåll som varit. Det har hänt massor och inget. Livet.
Och jag vet inte om jag skall fortsätta med att skriva heller. Jag är en periodare. Och hade så mycket jag skulle berätta och visa och så rämmade hela skiten. Usch så grym jag är.

Jag vill ju så gärna vara här och skriva av mej. Men att hålla allt på en riktigt bra nivå, utan att det känns för tidskrävande, är svårt. Man vill så mycket. JAG vill så mycket. Men ser det inte hända just nu.

Jag har hittat min lilla kökspassion igen- bakandet! Jag trivs i köket då jag får fixa i egen ro. Får andas kryddor. Det är ju underbart. Ännu bättre är det då man lyckas med både smaken och utsendet. Så den senaste tiden har jag njutit av att stå i köket med enträslev i ena handen och en pöts i andra och sedan få till stånd muffins, äppelpajer eller annat smaskigt.

bild lånad av minbebis.com/blogg/mymiracle

Och står jag i köket har jag verkligen inte datorn med mej.

Annars är jag väl på min nybörjade spinningtimme eller springer på föräldramöten. Tycks komma papper på papper från skola och dagis och möte hit möte dit. Så man inte ens minns allt.
Var det såhär att bli vuxen? Man vill hinna, men jobbet tar sin del. Att sköta hemmet och dess inneboede tar sin del. Och man vill ju ge tid åt vänner. Och lite åt sej själv.

Min tid.
- Hur skall man placera den för att få bäst avkastning?


.

Grekiskt på menyn

Ikaria var stället där jag fick uppleva min grekiska passion i ett blomstringsskede. Maten i den grekiska restaurangen är värd ett pris, åtminstone lördagen den 14:e juli. Gordon Ramsy får nog ta och kukka sej i ändan, med sina pjuttfnutt menyer.

Härrekuke vad jag blev tagen då jag läste menyn. Jag kunde ha beställt massor.

Och som jag satt och bläddrade och vända sida till sida.  Kyparen Glad fick komma några varv via vårt bord innan yrbollen kunde välja sin maträtt för kvällen.

Här är då min gudomliga maträtt. Don´t ask vad den hette. Det har jag nog för länge sedan glömt, med smakkörtlarna fick verkligen sej en såkallad munorgasm! Totally bueno! Magnifico!

Jag var mätt efter halva tallriken Men det var så gott, gott att jag tryckte i mej så gott som allt. Och mätt som jag vet inte vad. Och då kommer ju herr Glada Kyparen fram och skall bjuda mej en efterrätt.
*Puh*
Jag tog en underbar bananasplit. ( Ingen bild på denna. Fast jag var mätt som vad så slank efterrätten ned som ingenting. A piece of cake där med efterrätten.)

Far dit till Olympiakvarteret i Vasa, där hittar ni Ikaria. Dit skall ni styra kosan.

Sedan blev det:

Sangriabål. Do I need to say anymore?!

Trögt i sommar

Jag har inte haft något att komma med och hjärnan kör på tomgång. Men hoppas att nu med min semester skulle åxå inspirationen komma tillbaka. Jag har ju sedan midsommar startat mitt "nya, sunda liv". Haha! Med andra ord lite mera träning i mitt liv och lite mindre ohälsosamt småplock jämt och ständigt. Okej, lite mer träning stämmer, men matsidan är ju galet svårt att lämna bort. Alltså här snackar jag om pizza, grillmat och annat trevligt och flottigt. Inte en chans att man lämnar bort allt. Man måste ju få unna sej en glass eller gris med rödlimonad. Åtminstone ibland :) Nu har jag dock däckat på soffan och barnen stirrar sej bort i buuklubbens magiska värld på webben. Ganska skönt såhär fredagen till ära. By the way, 13:de är datumet.

Vatopåttar å växter

Regnet har lagt sej men gör sej påminnt varje gång man ser ut genom fönstret. Vattenpölar as in djupa, djupa gropar och inte småa grunda skvättpölar.

Min man hade snickrat ihop en söt lite "blomlåda" förra året, som varit fjolårets 100%-iga  smultronställe för oss. Gav finfina smultron.

Men nu har regnet gjort sitt och jag misstänker att vattnet dränkt ner det lilla hopp om att det skall växa en enda smultronpärla i sommar. Se nu hur stackars plantan lider i lådan..

Annars så väntar jag mest att mitt lilla frö skall växa sej stort och bli en vacker blomma. För här bådar det gott :)

Annars är det mest regn. Regn. Och åter regn.

Men som det sägs efter regn kommer sol. Frågan är ju bara när.

Stark i Geografi

-Mamma, vet du dendär öknen i Italien?
-Näe, för det finns ingen öken i Italien.
-Men då var det nog i Egypten. Det låter ju precis samma.

Alltså jag hör det inte, men gör ni?
Lyssna och läs noga. ITALIEN. EGYPTEN. Italien. Egypten.

Noup. None.
Eller??

Första utekaffet

Morgonkaffe på utsidan av huset. I sköna solgasset nio-tiden en lugn söndag. Med ett stycke choklad från lidl och en allers för att koppla av sinnet.

Och så märker jag att jag inte ens klarat av att posta iväg detta till min egen blogg.
Tekninkens underbarn.

Inspirationé

Var ute och cyklade igår. Skulle bra gärna ha haft en ask med mej dit jag kunde ha nappat med mej vårens goda dofter. Det var nästan sommar i luften, samtidigt som våren gjorde sig påminnd med friska vindar. En blandning av de två.

Det doftade såå gott. Det var björk i luften och tall. Blommor (som inte syns på bild) i dikesrenen. Knoppar på olika buskage och träd.

Efter min tur i mitten av ingenstans, snurrade jag och barnen runt på gården. Hittade en nyckelpiga, som dottern blev rädd för. Sonen då igen valde att ta upp den.
OCH jag och kameran går tydligen inte ihop, inte alls. Skulle vara fokus på nyckelpigan, inte gräset.

Övning ger färdighet. Alltså bara att ta tag i kameran lite oftare och trycka på knappen.

Kan jag få mera smööör?

Bröd med smör. Eller var det smör med bröd?

En passlig smörklick på fingret.

Och i munnen. Fortsätt detta till smöret är slut.

Sedan ge mamma en puppy-blick och fråga efter mera smör.

När du "ätit" klart smeta de kletiga fingrarna på den nyss påklädda klänningen. Voilá! Klar för morsdag!

Rabatt, som i blomrabatt

Har haft mina händer fyllda med jord och ogräs den senaste tiden.Tanken var att jag skulle få någotsorts bukt på åtminstone en blombänk. EN. Och det är totally galet hur lång tid en inte så stor blombänk tar att ränsa!

Här är då en bild av då jag tagit mej igenom vänstra sidan av bänken.
Det var helt risigt och konstiga rötter växte här och där då jag började. I sakta mak och med flera dagars ryckande i domdär rötterna och konstigaste blom funderingarna har jag nu kommit mej genom denna bänk.

Medans jag försökte vara tant grön så kom katten för att visa sitt fynd.

Ett möss, som fortfarande levde! Mösset försökte fly med jämna mellanrum, men katten hade verkligen koll. Det lilla gråa krypet fick röra på  sej max 50cm åt vilketdera håll det vill, sen tog katten det tillfånga igen.
Så här höll de på tills jag tog livet av mösset. Märkte att det hängde så konstigt med benet. Tyckte synd om skrället och gav den ett slag med spaden.

Och katten var så arma arg när jag knäppte till hans leksak. Gav mej arga blicken och sprang iväg för att söka efter en ny vital leksak.

Och så har vi rabatten efter mina ryck och krafttag i den.

Vet ännu inte hur jag ska fixa själva kanten. Funderar starkt på att laga rundstenar runt hela. Men om jag hittar nåt trevligare och mera praktiskt så väljer jag det jag inte ännu vet om.Domdär brädorna är tillfälliga stoppers, så jorden inte "rinner ut".

Nåja, det märks ganska tydligt att jag inte är en florist.



Datum på datum

Konstaterade idag att redan nu börjar sommaren vara så gott som planerad in till minsta lilla detalj, nästan.
Och då är prblemet att man inte ännu har fått sin semester bekräftad. What to do?

Make room. Make space. Make changes.

Det löser sej, sa kärringen som sket i badkaret!

Halii hallååå!

Jag hatar hur telefoner regerar över våra liv. Man har sin kära kännykkä överallt och är halft om halft handikappad utan luren i  sin ficka eller väska. Usch hur man kan vara bunden till den.
Dessutom har jag varit så smart(?) att jag skaffat en Iphone. Tyvärr är inte jag en ingengör, således vill telefonen ibland vara smartare än sin ägare. Finns det någon annan med liknande problem, som vågar erkänna det?

Idag senast så tänkte jag att vitsi vad livet var lätt för 20 år sen. Man kunde inte vara anträffbar hela tiden. Man kunde få egen ro och bara vara. Svarade man inte i den fasta telefonen, som var fast i väggen med en sladd så var man borta. Helt enkelt inte hemma eller inte inne. Man tog inte sladden och hela hötäskän med sej utan den fick lämna hemma.

Om inte någon svarar idag är man nästan besviken. På nåt vis vill man ha kontakten omedelbart.

Dessutom är akkun hela tiden tom.
Åtminstone då när man verkligen skulle behöva göra ett, ETT samtal!
Det var väl det som fick mej att tappa förståndet helt. Jag ville göra ett enda samtal och jag har några % av akkun  kvar. Jag knappar in den personens nummer jag vill ringa, det tuuut-tuuut-tuuutar och så blir det knäpptyst. AS IN TOTAL SILENCE.
Som i att inget liv i luren och man har lust att slänga skiten i vägkanten.
Alltså vadå?
Inte hade jag sånahär problem för ens 10 år sedan!

Åh suck.
SUUUUCK!

Träningen in i datorn

Jag har blivit medlem i funbeat.se
(Funbeat är en tränings-site för de som inte vet vad jag dallar om.)

Där försöker jag hålla koll på min träning och får den uppstaplad på 2 röda sekunder. Man kan skaffa vänner där, precis som typ facebook bara att det i princip blir att man blottar ut sin träning istället för "vad gör du nu"-rutan i uppdateringssyfte.
 Är man superhurtig eller är man lat? Är man good or better or best?

För all träning är bra!

Det jag gillar med den sidan är att man faktist kan hålla ganska bra koll på sin egen träning. Man får dela upp träningen och laga upp egna personiga mål. Egentligen är hela grejen super bra.
Men tyvärr har jag märkt att jag jämför mej, efter att jag klämt in några vänner. De tränar för marathon i sommar! Jag är inte en sådan presterare, jag borde inte  jämföra mina motionsrundor mot deras. ( Men hur lätt är det nu inte att se deras urbota  fina resultat där de springer halvmara på 1½ timme!! PÅ RIKTIGT, DE ÄR SKIT DUKTIGA. )

Så nu ska jag blotta min senaste träning: Sprang 4km på halvtimme. Och jag tyckte det var helt OK, med tanke på att jag har inte varit träningsaktiv sedan förra sommaren.  Jag loggade in och skrev ner och kände mej lite duktig. Tills. Jag läste detta.
Kompis 1: har tränat löpning knappa 33 minuter och 7 km.


Varför skulle jag se den raden?
Varför kunde jag inte känna mej duktig efter att jag läst den raden?
Varför kan jag inte glädja mej åt min prestaion för min del och skillt för kompisen?
Är det bara jag som gör såhär, psykas på fel sätt?

Näe nu. kämpa, kämpa!!
Jag vill vara bra som jag är.

Run with Captain Jack

Jag var så nördig att jag for på en länk med denna i min spellista! Men vet ni, det funkade med småa fnissattacker emellan mina springsteg. Gotta love 1996!

Har kommit förståss lite nyare versioner av Captain Jack. Slår man det som sökord är ju Sparrow het, het, het.

Men jag körde gamla godingen. Enjoy!

Vädergudar, Hallååå!

Att förstå sej på vädret...
Jag hade så höga förhoppningar om att våren skulle komma senast nu. Men det börjar se olycksbådande ut. Ser och hör i nyhter hur regn eller snöslask kommer att invadera mina botrakter, senast imorgon. Alltså vafaan! Vet domdär jäkla vädergudarna hur mycket jag väntar på våren, på soliga lite småvarma dagar och kvällar.
Misstänker att det är inte bara jag. Tror att halva befolkningen i detta land väntar på det lika mycket som jag.
Vintergrejerna är undanlagda och de kommer inte fram, det är nog det allra sista jag drar fram efter att jag packat undan allt. Nu är det dags för mycket mer roliga saker, tycker jag.
Jag kan inte så mycket om mytologi, men nu tycker jag att dendär Tor eller Freja eller vad dom nu heter skulle dra käppen ur röven och låta oss människor njuta av VÅREN!

Halåå!
Solsken, tack!

Utländska män..en ymmärrä!

Jag är så förundrad över utländska karlars sätt att ta sej an kvinnor. De pratar vackert och bjuder på sej själva och lovar guld och gröna skogar, om inte till och med lite mera. Liksom smör på smör.
Det spelar dem igen roll att de har fru och flera barn. Om inte också flera fruar.

Fick vara med om en incident idag. Visst, det är roligt att de kläcker ur sej fina saker. En riktigt boost för ens självförtroende. Men ack, ack så skarttretande.
Såsom du är vacker. Åh, sinulla hieno vartalo. Sinä niiin kaunis tänään.

Man är liksom: Jåå, jåå. Sure!

Men denhär jag hade att göra med var rätt envis, han fortsatte och fortsatte. Han berättade att han skulle ut och resa. Minä mennä Thaimaaseen. Sinäkö tulla mukaan?

Och jag då: Nä, tror inte det!

Efter närmare 10 minuters samtal om att jag borde komma med, så säger han att om det är pengarna som inte låter mej resa så kan han betala min resa dit. Tulla sinä mukaan, joo?

Jag avböjde.

Bara tanken. HYI!
Det är så hemskt. Jag läser böcker och ser på tv:n dokumenter om hur de män, som verkligen låter som värsta dröm karln, till slut visar sej vara en som misshandlar kvinnor. En som skiljer kvinnan från livet. De blir mannens ägendom. Hushållerska. Städerska. Sexslav. Massörska. Mor till deras barn.
Men kvinnas liv då? Det "försvinner" och männen de drar iväg till nästa byte...

Spring i benen...?

Jag vet inte om det är våren..eller att det nalkas snart beach 2012 eller möjligen det faktum att jag skall på bröllop i sommar. Men jag har börjat lite, lite smygträna.
Som att jag kör lite plankan..inte nu varje kväll. Men tillräckligt ofta för att säga att det snart är en vana. Och att jag inte skakar som ett asplöv.

Sen sensation! Idag for jag på en liten, kort intervall springrunda. SPRING! Inte promenad, som hör till vanligheterna i min motion.
Jag har sprungit förr i min ungdom och vågar till och medsäga att jag var bra på det. Typ för 15 år sedan. Men nu är det trögt. Så sakelis trögt!

Försöker sporra mej med att jag tänker köpa en Haltis eller en Peak skaljacka, bara jag kommer ingång. Hoppas bara att det skulle funka.Så det inte lämnar på en engångs företeelse.

Och en liten bekännesle. Jag tryckte i mej 6 pizzabitar idag.
Men med hjälp av Olga Rönnberg, så tänkte jag att jag kommer att lyckas.

Ja, jag kommer att LYCKAS!

It´s the attitude!

Mina nerver behöver uppladdning

Jag hade så storslagna planer till idag. Har varit ledig. Barnen likaså.
Inte den bästa combon idag, sannerligen inte. Vet inte om jag hade vaknat med några nerver för lite idag eller vad det var.

Det sket sej helt redan då man tittade ut genom fönstren imorse. Snö och slask. Vi som hade tänkt fara på en harmonisk cykelfärd. Sonen, dottern och jag.
Men jag har den principen att man cyklar inte i snö inte heller i snöslask. Så vad göra då?

Efter några funderingar sa jag att det åtminstone inte blir tv och dator. Tänkte att lite bort från glo-på-en-skärm måste det ändå bli.

Så vi bilade iväg till min mommo, kära söta mommo. Så glad hon blev av vårt besök. Det blir hon alltid. Kaffe, saft och många bulla och kexsorter stod oss dukat. Prat om påsk ock stickasockor och sånt. Jätteintresant för två barn under skolåldern, inte sant? Det slutade ju med att sonen glodde på tv hos henne, efter att han suckat djupt och konstaterat att det är ju såå tråkigt och man har inget att göra. Suck.

Sen hade jag bestämt träff med en kompis, mot eftermiddagen. Det lät ju som världens mest bästa idé. Och det var ju en bra idé. Betoning på bra och idé. Vi for dit och där började en ny ruljans.
Hennes son matvägrade. Mina var fulla av energi. De hoppade upp och ner i deras trappa. En slog knäna. En slog rumpan. Ojojoj. Och fortfarande en som hade tagit nästan en tugga av sin mat. Han hade inte tid med mat.
Till slut åt han och de fick glass och ännu mera energi. Både hennes son och mina vildingar. Och mammornas höjda röster och förkortade nerver.

Butiksfärden med två glassberusade barn var inte heller ett av mina smartaste val idag. Lite racing i butiken är väl inte fel? Inte är det väl tokigt att hänga i butikers frysdiskar? Vid kassan hittade en stång/ räcke där man kan leka apa och hänga upp-och-ner. Och visa modell åt yngre barn, som givetvis skall följa mina barns ritual. För att sedan slå huvudet i golvet.

LUGN MAMMA, LUGN!

Smarta jag tänkte att vi ska ännu passa på att vara effektiva och träffa en till kompis, som också hon har en liten sessa på snart 2 år. Hittills har alla gånger där varit lyckade men idag, just idag sa allt stopp. Båda barnen började trilskas.
Först den äldre. Han fick spela wii. Och plötsligt börjar han fräsa och säga att vi måste vara tysta.
Han är hos "främmande" och han ställer krav. Min kompis fick en liten fnissattack, vilket ledde till att jag började fnissa. Och sonen min fräser. Och har inte långt ifrån gråten. Jag är stark. Säger att han måste fara ut på trappan om han inte slutar. Han slutar inte. Jag ställer hårt mot hårt och lyfter honom ut på trappan. Tills han förstår att han gör fel.
Och då han fattar galoppen börjar dottern göra dumheter. Stjäl lilla Sessans lek-kök. Gormar. Knuffas. Skriker. Samma trapp-procedur med henne.
Och mina nerver. Kaputt.

Ååh. Vilken tur att denna dag är just slut. Ny dag imorgon. Med nya möjlighter. Kanske med bättre stubin.

Tack och lov sover de nu. Så jag får ladda upp mina nerver till imorgon.

Tävling hos Cattas

Såg en prima grej, med så härligt pris. Kika http://cattass.blogspot.com/2012/04/tavling.html och om du vill vara med i tävlingen så passa på!

Guud, vad man suktar efter dendär ljuva röda t-paitan med stjärnor. Blev helt sjukt såld på den.  ´

Så tummen upp för min tur nu.

Var på en lång promenad idag. Lång promenix i mina mått mätt.
Och jag känner att nu håller det på att vända. Våren, den här snart här. Snart!

AAAIIIAIAIAIAJAAAAH!
Mitt vårskrik, som Rövardottern Ronja lärde mej.

Riiitsch...

Ni vet känslan då man tar på sej sina absoluta favorit jeans, som har hängt med sedan år noll. De mest bekväma byxor ni vet. Denna gång var mina dessutom nytvättade och frächa.

Har ett par såna byxor, som jag gillar mycket mer än alla andra jag äger. De tog jag på mej efter jobbet idag. Satt mej ner på en köksstol och så kom ljudet. Otäcka, eländiga ljud. Riiittch. Och så känner man hur jeanstyget ger vika, och ett hål bildas.
Mina favoritbyxor. Suck, suck.

Här är de.
 De ser kanske inte videre lyckliga ut mina byxor. Slitna och många,många år gamla. Men de har verkligen tjänat mej väl.
Tänker inte ännu kassera dem. Tänker ha dem ännu över påsk, sedan måste väl jag säga ajöss till mina trogna brallor.

Har på mej en ny t-shirt, som jag känner på mej att kommer höra till favoriterna. Mörkblå-randigt. Oh Yes. Gillar ränder.

Och så måste jag bara få visa mitt fynd.

En scarf. Ganska fab. Bara 1 euro. ( Och nej, inte från loppis..)

Fjädrar och hönsägg

Inte för att det borde komma som någon stor surprise, men nu börjar påskveckan. PÅSKVECKAN. Mina barn har väntat på den sedan ifjol. Att man firar midsommar, födelsedagar, mors- och farsdagar och jul..Näe, de helgerna räknas inte. Detta med memma, tusenhundrafemtio olika godis/leksaks påskägg och att klä ut sej för att "skrämma slag" på folk och att bejsa candy är bara såå häftigt!
PÅSK, det är något extra det.

Så nu har jag blåst, blåst och blåst ägg. Högröd i nyllet men resultatet är helbelåtna barn. Måste till och med skaffa blåshjälp, så att inte mina ögon skulle ploppa ut.
Sonen ville också han pröva på att blåsa ägg. Men ett blås och kraftag senare hade han tryckt sönder ägget och fått äggklet  i fejset, så han överlät jobbet till de vuxna.
"De va nog int så lätt som jag trodde", konstaterade han. "Dessutom kommer de ju från hönans proppo, så de e nog inte så rena."
Thanks, jag blåser de här så du ska få måla och så pratar du sånt!

Sen var det projekt måla de sköra äggen. Hehe. Precis lika sköra då, som då man blåser i dem, fick sonen igen konstatera.´Inte så många hela men desto finare och mera värdefulla är ju de som fortfarande är hela.

Och sen vide.
Kvistar hit och kvistar dit. Fjädrar lite här och lite där.

Men nu har jag snart pyntandet klart. Och fjädrar lite här och var, lite som om man hade haft en fjäderboa och flängt med den.

Haltande hönan

Jag måste börja med att berömma mej själv över mina otroliga insater i att röra på mej denna vecka. ( Eftersom ingen annan verkar ta det steget eller ordet ) Det är så pass att jag får på mina nya byxor, utan att de spänner kring "iistär magan", som min kära mommo brukar säga :)
Men tji får jag bara för det!
Kroppen säger att nej, du skall inte träna, för då gör jag så att du får ont. Verkar det som om. Igår kväll märkte jag att jag hade fått en såndän skav-blåsa på min lilltå. Ja, uuh så glamuröst, inte sant!? Nå detta var ju inte så farligt så jag gick ut en liten vända och trotsade min fotkrämpa. Och for på piloxingskursen. Inga konstigheter mer än så igår kväll men ack så jag får besvära mej över en ömmande fot idag. Den värker som så in i hejjskotta. Kan inte gå på min kära högra fot idag.
Vad är pointen med att ha ben om de inte skall fungera som de ska!?
Så den som uppfann burana. Jag tackar dej innerligt för annars vet jag inte hur jag skulle ha kunnat ta mej igenom denna dag.

Så nu gäller fotvila idag. Inge hoppeliskutt med barnen. Inga promenader. Bara tv och mat, samt en önskan att byxorna inte kommer att spänna imorgon kring magen. Efter som det blir soppa och kanske muffins.

Do the zumba

Idag har jag tänkt delta i ett gott ändamål, ett väldigt svettigt sådant. Ett evengemang som tar i tid 3 timmar och högst troligt körs i ett ganska högt tempo, med medryckande toner av latino, salsa och marenge.

"Zumbaa euroja" heter hela grejen. Och allt som dras in i pengaväg skall investeras till Vasa ungdomspsykiatri.

Så gott folk, om ni läser detta före klockan 14:00 och innan klockan slagit 17:00 kom och gör oss sällskap till Krutkällarvägen 6 i Vasa, stället är alltså Vasas Urheilukeskus. Det kostar 10 €uron att få skaka loss extra energi, agression och fett ur kropp och knopp. Och samtidigt dansa loss helgens godis/chipsfross.

Vad tänker du göra?

Just thinkin´

 Jag har dendär finska mentaliteten, att inte blotta egna tankar alltför mycket. Farligt att säga för mycket, men ännu farligare att inte säga något alls.

Människor fungerar så olika, men ingen kan tiga i all evighet och bara knipa igen. Då kan man inte må bra. Någon måste få veta, men frågan är vem? Och hur mycket ska de då få veta. Och tidpunkten.

Det finns vänsterprasslare. Det finns shopaholics. Det finns mat-freaks. Det finns alkoholister. Det finns de med matstörningar. Det finns de som lider av sömnbrist. Det finns de som misshandlar eller blir misshandlade. Det finns roskisdykare. Speldjävuls fanatiker. Knarkare. Träningstokiga. You name it!

Olika sorts offer, för ett konstigt behov. ( Offer är mitt eget uttryck. Vet inte riktigt vad jag skulle kalla dem)
De som vill dölja delar av sitt liv. Det finns även de som kan prata öppet om sina problem.

Hur är det att vara en anhörig till en sådan? Läste Katerina Janouchs ( å nu vet jag inte ens hur man skriver hennes efternamn..) bok, med titeln Anhörig. 
Jag rös.

Och har många gånger tänkt att hur vill någon leva med en sån person, med så stora behov att förstöra eget men samtidigt andras liv. Omedvetet.
Eller är det omedvetet?

Kommer de nångång i ett "rätt" medvetande eller är rehab bara ett ställe för paus för sitt starka behov.
Det finns de som kommit i tro, efter att ha bemött sitt problem. Är det då gud som hjälper dem genom prövningen.
Eller är det deras starka sinne som gör att de kan stå emot?
Varför kommer vissa aldrig genom sina problem...?

Jag skulle så gärna vilja förstå. Varför.

Barn och att prata i telefon

Dottern som är 3½-åring håller i  min mobiltelefon. Hon skall ringa morbror, som fyller år idag. Innan hon fick lov att ringa pratade hon om saker hon skulle berätta på telefon och saker hon gjort.
Hon får telefonen i hand och jag uppmanar henne att säga hej och att berätta att det är hon som ringer.
Men...
-Hej! (tystnad)
-Hej, de e jag. Jag, jag, jag.....(tystnad)..
Jag, jag vill...( tanke paus)
- Grattis på födsledaxedagen!
-Joo.
-Mamma, ja vill int säga nåmera.

Och flickebarnet ger telefonen över till mamman som tar emot luren småfnissande.

Grattis till födelsedags jubilaren!

What about sunday?

Vad är det med söndagar..? Varför lever man med att ha nånslags angst undrar jag. Är det något som vi alla har inbyggt i våra hjärnor, eller lär vi oss att leva på så vis av våra föräldar? Eller är det bara nuet?
Jag kan inte minnas att jag skulle ha haft söndagsangst förrän jag började jobba. Som på riktigt jobba. 
I skolan suckade  jag självfallet över måndagarna, men söndagen var bara en helgdag. En ledig skön dag.
Men nu som vuxen...Söndag. Urk. Lång, låång, lååång dag. Kanske inte alla gånger lång heller men definitivt tung.
Är det relaterat till vilodag- Ja.
Är det en såkallad krapula dag- Ja. Även om man inte skulle ha druckit en droppe kvällen innan.
Är det en dag då man skall inamma nya veckan och utdriva den gamla....? Allt på en och samma dag. -Ja.
Är det en dag då man vill kunna hinna göra så mycket som möjligt, eftersom dagen efter är en dag då man med hög sannolikhet inte hinner göra det?- Ja.

Jag skulle mycket gärna slippa den angst och ångest man känner på söndagarna. Det skulle göra själen gott att inte alls tänka på kommande över huvudtaget.
Behöver man verkligen tänka så otroligt mycket på allt just på en och samma dag?

Såhär tänker jag lite idag, som omväxling.
http://youtu.be/avYxiIRG4xQ

En söndag är ju trots allt bara en dag, precis som de sex andra dagarna. Lika exakt vet jag att på fredag gäller  Feel Good-feelis genom hela dagen, för att man vet att det är helg på kommande.

Underbart väder

Jag måste bara få yttra mej om detta underbara vårväder som gjort entré i Österbotten. Alltså heelt underbart, med flera plusgrader och man både ser och hör hur snön smälter och isen droppar till vatten. Marken kommer sakta fram i mörkare toning och asfalten skiner genom snöslasket
Jag känner riktigt våren i luften! Och jag har nu lyxen av att få njuta av det denna helg. Har inget skillt inplanerat.
Idag hade jag och dotterns tänkt pulka oss fram. Det gick ställvis. Men det var mestadels så att jag fick bära pulkan under armen då vägarna var, som jag tidigare nämnde snöfria.

Hoppas på en likadan ljuv dag till imorgon. Då är tanken den att jag och sonen skall ut och skrinna om det fortfarande finns is att åka på. Det får vi se imorgon!

Måste ännu bara säga att min son sa idag då vi var ute i solskenet: -"Vet du mamma idag får vi extra mycket d-vitamin!"

Mitt jäävla ha-begär

Har varit och ögon handlat.  Jag såg en massa roliga saker jag kunde tänka mej att köpa, men har inget ställe att sätta alla grejer jag önskar få. Materialist som jag är.
Ska ha. Skall ha.
Samtidigt då jag tänker att jag borde laga bort allt onödigt. Tänker liksom loppis, men bara tanken på att börja prissätta kläder, leksaker och prydnader så göra att kallsvetten tittar fram i mina porer. Sen att hålla reda på sitt lilla bord, den veckan eller veckorna som man hyr bordet..

Min son var med i butiken. Och frågade att om han får någon leksak.
Jag sa ju nej, vill inte att mina barn skall bli galna materialister.
Men så jag strider mot mina ord. Hittade ju en massa själv. Och konstaterade att jag måste fara på uppköp själv, så man inte får så dåligt samvete. Jag köpte "bara" en virknål i storlek 8. Det är en ganska grov pinne de! Och 4 nystan garn. Och kamerans batterier är försvunna för tillfället, så ingen bild på de.

Men se vad fin ljusslinga..något sånt skulle ju vara såå fint. De på bild hittade jag hos systerlycklig.com ett ställe värt att ta några klick på!

handarbetaren i mej

Jag är riktigt förundrad över min iver för virkningen. Jag virkar nu lappar, såsom grytlappar eller mormorsrutor. Har även en duk på gång. Och tänkte ta mej an ett bokmärke.
Hals över huvud eller nåt sådant kanske....

Men samtidigt skulle jag vilja kunna sy. Det är nåt jag inte riktigt kan.
Sy är så svårt. Speciellt om det skall vara raka sömmar!
Det är som för en fisk att simma på torra land.
Sneda sömmar, hål i sömmen, ojämna kanter, synålar som brakar av på mitten. Trådar som "tållar" sej i tyget. Ja allt som kan gå fel...det går fel.
Det kan gå bra typ 5 minuter. MAX!
Sen efter mina försök med symaskinen har jag bara korta nerver, kort tålamod och fula ord kvar.

Och så läser man dessa underbara händliga damers bloggar där symaskinen går varm, stickorna knicksar mot varandra i hög hastighet. Och de mår bra av det.
Kanske någon dag kan även jag hantera en symaskin. Tills dess håller jag mej till virknålen.

Ken Lee

Hur i hellsike har hon lyckats få en så känd låt till Ken Lee?

Alltså om hon nu hört fel en gång eller två..det gör vi väl allihopa? Men om hon nångång ens googlat låten och läst dess lyrics, så då ser det nog inte ut som Ken Lee!
Nåväl.

Nu har den äntligen kommit

Jag hade beställt några böcker som jag hittat på adlibris då jag slösurfade. Väntan blev lång, eftersom jag just nu har en virk-boom, och en av böckerna inkulderade min nustundande hobby. Jag virkar och virkar. Inget speciellt ännu. Men det kan ju bli något någongång, vi får väl se!

Så paketet tog ca. 2 veckor för att komma fram. Men nu har jag fått några virkidér tack vare boken! Så nu gäller det bara att ta tag i virknålen och vara en skapande virkmadam!

Början på något nytt

Är som Bambi på hal is.

Jag skulle nästan våga påstå att jag vore det på riktiga isen också, eftersom jag inte stått på skridskor på över 15 år. Men nu har jag inhandlat ett par, fina skridskor, och tänkte att 2012 blir den nya året för nya möjligheter. Skall ta min barndoms vinterträning tillbaka...om inte helt och hållet men åtminstone vara med då mitt äldsta barn (6år) som skall öva sej på isen. Och om jag ens skulle kanske lyckas med en piruett under en av mina första gånger vore jag glad. Kanske inte riktigt som denhär killen men nästan, åtminstone.