Hört på lokala handeln

Var till närbutiken imorse. Där mellan alla hyllor så kom en karl emot mej och hälsade och självklart hälsade jag tillbaka, eftersom det hör till i denna kommun att man hälsar på alla. 

Karln fortsatte: Alltså, hur många barn har du nu?

Jag: Jag har nog bara mina 2. Inga mer elä mindre.

Karln: 2! De är ju inte så bara det inte. Sku du ha fler så sku du ju snart vara lestadian!
Sedan svängde han från mej och gick bort. Fick liksom sagt sitt.

Fnissade gott åt karlns fundering. Tänkte åxå att nuförtiden är 2barn/hushåll "normalt". 3 är redan många! Och förr var det inte alls konstigt att det fanns 5-12 barn i var hem.

flunssatider

Har en såndär period då jag vill så mycket, men åstadkommer desto mindre. Inspirerad av kölden som börjat bita på, men får inte stickorna att röra sej. Lässugen men får inte ihop boktid. Intresset att röra på dej finns åxå där men min envisa flunssa, som nu hållit i sej tre veckor, har satt stopp.
Nej, tänker inte klaga, man får ta det som det kommer. Med andra ord- en rinnande näsa!

Jag har denna höst tagit husmorskurer i bruk ( mer än tidigare). Älskar det faktum att gamla knep funkar bättre än nya mediciner! Så denna höst har jag druckit litervis med kokt vatten med ingefära, blandat med honung och pressad citron. Det har en väldigt häftig effekt för småflunssor kan jag ge garanti på. Åtminstone om du tar in ingefära i den mängd jag körde på.
Tyvärr verkar jag ha fått nu det där arma höstviruset och då räcker det inte till med husmorsknepen, men jag gör allt och lite till för att sjukan inte däckar mej totalt.

Men tänkte ge ett lästips. Om hur du förebygger lite ditt immunförsvar. Kolla länken till Ila Nordman.
Tänkte att ni får ta del av fler huskurer här : Morotsliv- huskurer mot förkylning

Istället för en kaka så tar vi melon, som fungerar som en pumpa

Ni vet hur halloween närmar sej och vad allt det nuförtiden med för. Man ska ha hemskheter på väggarna, typ fladdermöss och lik eller skelett. Det är inte fel med en pumpa ute på trappan som lyser upp. Vart for den hederliga och gammaldags allahelgons helgen där man går till gravgården för att tända ett ljus på graven och minnas de som gått i från oss?

 Men nåväl. Tänkte spinna lite på idén som just halloween gav mej. Fast jag tycker det är rätt löjligt att skrämmas på andras bekostnad, så gillar jag iden med att pryda en karvad pumpa med ljus. Man kan ju göra den söt åxå. Men jag fick en annan idé, som kom utav just...pumpan!

Min melon.

Vi har nyligen haft ett 7-års kalas och jag ville verkligen inte ha en tårta på bordet. Varför? Alltså alla andra år jag haft en tårta har den lämnat oäten. Otacksamma gäster kan man fråga sej? Kaka är inte så huisigt uppskattat längre, inte som förr. Därav valde jag bort kakan. Och tog en lite annorlunda "trofé" på bordet. Det knasiga är att just i år så frågade flera av barnen att har vi ingen tårta? Nå nej, ingen tårta utan detta. En melontrofé. Men snabbt blev minerna lite mer uppåt då de såg den.

Kalasmelonen.

kalaskrabban.

Och det roliga i det hela är ju att barnen diggade både melonhajen med apelsinklyftor och mina äppelkrabbor! Man kan nog få barnen att äta hälsosamt på kalas bara man piffar upp det lite. Jojo, klart att jag hade massa annat gott åxå. De blev socker höga av chips, muffins och mockarutor...ja å några liter glass. Är själv dock mycket förvånad över hur bra åtgång frukterna hade. 3 krabbor blev uppätna och melonen hade inte många klyftor kvar, när barnen studsade från bordet.
Och nu efter kalaset så karvade jag ännu mer ur melonen. Tänkte kolla om min kära melon kunde pryda trappan såhär efteråt.

Melon till lykta. Går det?

Inte så fager i dagsljus, speciellt inte i regnrusk. Men ni ser, den fyller sin funktion. Så vill ni köra på en fruktigare version från pumpan så är melonen ypperlig. Vet dock inte melonens levnadslängd på trappan där ute.
Men hur coolt är det inte att det lyser rött ur munnen på den?
Och ute i mörkret lyser den kanske inte lika mycket som en halloweenpumpa, eftersom den är i bättre balans för den har bättre bottenform. Men se här nu, det gör sitt jobb riktigt bra där på våran trappa!

I mörkret min melon.

Piffa upp din dag lite

Jag tänkte härom dagen att det vore ju fint om man skulle börja piffa upp sina veckor lite, men både det ena och det andra. Speciellt nu när den mörkaste tiden börjar vara här, så behöver det vara kanske en färgklick eller varför inte prova på en lyxigare choklad? Vi människor behöver nog någonslags boost under vintertiden och det är perfekt att börja redan denna vecka!


Här förra veckan, då våra barn hade höstlov så var jag in via blomsterbutiken här nära. Det finns lite mer än bara blommor åxå, då de flesta blomsterbutiker utökat sortimentet med presentartiklar. Mikaela hon hade ju stugan full av finheter!  Men jag ville ha bara nåt nätt och lättskött i blomväg denna gång. Funderade på att ta en blomma i en vas, men valde till slut en året om kaktus. Vilken kaktus alltså, en skönhet! Nu pryder den köksbordet.


Sedan behöver det ju inte vara en blomma. Det som piffar upp din vardag kan ju vara just den lyxigare sorten av choklad. Eller varför inte ett par nya vantar för dina promenader? Eller sen viker du in via Punnits&säästä och handlar in en ny tesort för dina smaklökar. Alternativt kikar du in till nåt trevligt ställe där de säljer reflexvästar.
På tal om reflexvästar så är det såååå viktigt att ha på sej en nu, både morgon och kväll!!

Men ja, piffa upp din dag. Måla en tavla, om du gillar det. Sjung en sång eller 5. Meka med bilen om det ger dej sinnesro. Eller sen tar du ett hederligt fotbad med mycket skum i vattnet. Anything can do it. Men piffa upp dina dagar nu med nåt du gillar.

Fann en stund av löparglädje

Det hände något i helgen. Jag hittade tillbaka lite till min morgonlöpning och som jag har saknat den! Senaste två veckorna, efter botnialöpningen, har jag varit helt förslappad. Latheten, soffsittandet och allt gott att äta har hållit mej på en "hållas inne och pösa nivå". Inte bara det utan halsont och förkylning har även de gjort sitt att jag hellre hållit mej under filten och myst än tagit på mej löpartightsen och dojorna.

Men något kickade och klickade rätt och jag klädde mej som en löpare. Och kände mej taggad och pigg. Glad som en morgonlöpare ska vara och gladdes åt min iver.
Snörade på mina trogna nike, som i ärlighetens namn är rätt nötta vid dethär laget. Borde skaffa nya, och verkligen pröva mej fram till ett par super boostade kängor. Hörde mej för på sociala medier och acsis fick många goa röster, så kanske det märket får sin chans även hos mej.

Men min löpning, kändes förvånansvärd lätt. Tänkte att wow " I still got it." och var inte alltför galen i att kolla ens vad pulsklockan visade, som jag vanligtvis gör. När jag kom på hemgården så tog jag mej en titt...och var inte i slutänden så snabb som jag trodde. Hur skulle den det, när jag bara vräkt i mej chips och bulla?
Men 6km fick jag som en start. Och det kan bara bli bättre.

Hur jag lyckades få ut mina barn.

En helg har igen nått sitt slut och den har ju knappt börjat - känns det som. För mej. Vet inte varför tiden känns precis som den skulle sätta i en högre och snabbare växel där kring fredag eftermiddag. Är det månne så för alla andra åxå?

I fredags monterade vi ner vår, barnens, studsmatta. Tänkte att ifall stormen Valio skulle vara riktigt grym så skulle ju den ta med sej den. Men stormen nådde aldrig såna förskräckelser här kring våra hemknutar. Men har kollat stormbilder och -filmer från Norge där stormen varit lite mera vansinnig. Tuffa tager. Sedan läste jag även om stackarna i Storbönders, vars egnahemshus flög över ett fähus. Snacka om galet stark storm där! Man blir så förvånad över vindarnas makter. Tänk vad elände det kan skapa. Av en blåst.
Men mina barn var så intresserade av den stormfutt vi fick "njuta av" att de var ute på trappan och gården med jämna mellanrum i hopp om att se nåt större flyga iväg. Men förgäves.

På lördag var en lite annorlunda dag, på ett mycket bra sätt. Minst sagt. Alltså, jag måst väl erkänna att mina barn är ju nutidens barn. Betyder med andra ord att näsan och blicken är fäst i en skärm många, många timmar dagligen och att försöka få dem att göra nåt "old school" är ju verkligen inte lätt. Det är ofta tandgnissel och tårar innan vi kommit överens om vad "priset" eller mutan är. Om nåt skall göras, som att plocka bär eller bara komma ut på en promenad.
MEN  lördagen.Vi hängde alltså på ett roligt  förslag, som min väninna pratat om i veckan. Vi snackade Kunileden, en kortare vandringsled ( ca 7km).
Min 10-åring som börjar ha tonårs fasoner redan, var inte riktigt  med på noterna. Dottern på sina 7år var mer intresserad. Men sade att hon gärna håller i min kompis hundkoppel medan vi går. Sade åt henne att det kanske är möjligt, men vi måste fråga henne själv förståss.
Och plötsligt var 10-åringen helt med. "-Får man ha en hund med? Då kan jag komma med om vi int behöver gå långt! Å bara jag åxå får gå med en hund i koppel."

Hon fick hålla i kopplet, precis som hon önskade

Alltså wow! Mina barn, var ute i skogen på lilla Kunileden ca 3h. Det ni, är inget jag får uppleva ens årligen. De var så uppslukade av att gå med en hund i koppel att de inte förrän på slutet av leden började klaga på trötthet. Inte ens skärmtid hade de frågat om.

Jag tackar mina fagra damer för att de tog med sej sina hundtokar, sagt med stort hjärta. Utan hundarna och er som bästa sällskap skulle vår vandring kunnat sluta i en katastrof. Men denna gång slutade det med leende barn och poängsaldot är mycket högt.
Och med en fråga som jag fått många gånger under helgen: "Mamma, när ska vi skaffa hund? Vi vill ha en såndär liten en, som Iida har."

Fina hundar. Som gjorde två barn mera hundsugna.