På Språng på sommaren

Mina nya fräscha löparskor och den lilla stackars, nyfikna kattraten som fått sej vid ögat.

Mitt humör är så väderbundet, har jag märkt. Då solen skiner, värmen på temperaturmätaren visar mera än 14grader och fåglarna kvittrar och man dessutom kan höra flugor, ja då är nog min sommarfeelis inte så långt ifrån. Och sådant väder är det idag såhär slutet på maj månad. Bara en vind som håller luften lite svalare. Så det blir nog sommar snart hörni. Eller det vill jag tro iallafall!

Jag bara måste få berätta att jag har börjat i en ny "löparskola" nu inför sommaren, På Språng. Det är i Kvevlax på onsdagar klockan 19:00 start vid sportplan, man ryms nog med ännu. Vi är uppdelade i nybörjargrupp och mera erfarna.
 Jag är med i den mera erfarna gruppen. Har inte hunnit vara på mer än 2 träningar hittills men jag far därifrån alltid med en jättebra och "jag-tror-på-mej-själv"feelis. Det lockar fram det bästa i löpväg hos ( åtminstone) mej. På träningarna har jag 3 kompisar som även de gillar löpning som träningsform, och därtill finns det säkert 30 andra kvinnor som kommer för att röra på sej, i min grupp.

Jag har insett att jag verkligen gillar att springa. Bara för att springa. För känslan efteråt ett bra pass är så upplyftande. Att själva endorfinkicken sätter igång direkt och håller i sej rätt länge.

Igår på På Språng, så hade vi en korta intervaller-dag. Löpstunden byggdes upp av uppvärmningsjogg och därefter gick vi till sportplan och tog emot våra intervaller. Om ni vill kolla mera hurdant program vi hade så kan ni läsa det HÄR, på Heidis blogg.
Jag kände mej inte alls hejhopp när vi kom dit, men min feelis byggdes upp vartefter. Jag sprang och jag utmanade mina ben och mitt pannben. Det gav mej fina resultat igår, helt fantastiska, i mina ögon. När Heidi, dragaren, sa att de sista intervallerna skulle bara vara 30sekunder och full fräs tänkte jag att banne i mej att jag ska fixa det här. Och jag kände att jag flög fram. Bara 30 sekunder, men iallafall. Jag sprang som en gasell!

Här är min medelfart och min maximumfart från gårdagens träning. Detta kommer jag att leva på länge. Känslan är ett lyckorus, blandat med "tänk om" jag skulle orka springa 15km i den farten.

Hoppas ni har det bra. Idag tänker jag njuta av solen, när tillfälle ges.

Mina tankar kring Naisten kymppi och min löpning

Jag var så fundersam över loppet. Man delades upp i grupper, beroende på ens egen löpform. Första gruppen var "kuuma ryhmä", en grupp som skulle bestå av de snabbaste löparna. De som springer hela tian på rejält under 60minuter. Andra gruppen skulle bestå av löpare, som håller tiden kring en timme och tredje gruppen var joggare som är kring 1h30minuter i farten och sen kom 2 promenerar-grupper.

Ännu kvällen innan satt jag, Malin och Hanna och funderade över hur vi ska platsa in i de olika grupperna. Efter några om och men samt hit och dit så bestämde vi att jag skulle i 1:a gruppen och de andra i de två följande grupperna. Alla vi hade olika starttider i dessa grupper, för att det skulle underlätta trafiken i storstaden.

Väl på söndagen peppade jag mej mentalt att jag skall klara av detta, att springa rejält under 1 timme dessa stundande 10km jag hade framom. Anmälde mej till grupp ett och satte vid anmälningsdisken en gissning på min tid i målsnåret till 57:30minuter.
Olika samarbetspartners sålde helt makalöst bra grejer på plats. Jag borde ha fattat att ta med både visakort och borde verkligen ha tömt kontot före. Nåväl, jag sparade en slant eller 100 då jag klantigt nog inte tog med plånbok.
Det som nu harmar mej är att en löparkjol i rosa lämnade. Men det var kanske inte dags för löparkjolen för mej ännu.

Innan start:
Vi hade en uppvärmning med någon flickgrupp, som jag inte såg, och starten gick 13:00. Tog sikte på en blåtröjad tjej som sprang ca 7meter framom mej och jag tänkte att henne får jag inte tappa ur sikte.
Loppet:
Vi var i rätt stor klunga i början, men de snabbaste kutade givetvis iväg som skott. Jag kände att jag hade pigga ben och var redo i skallen. Trummade på asfalten och jag hängde med väldigt bra till 5:te kilometern, därefter kände jag att min smidighet minskade i. Den blåtröjade tjejen försvann plötsligt ur sikte och jag tog sikte på en ny tjej som höll mer bekväm fart. Där sprang jag och väntade på nästa dricks-depå, som skulle vara vid 6,5km och då kändes 10km som urbota långt. När jag väl passerat skylten som visade på 7km så kände jag glädje, då var det betydligt mindre än hälften kvar av loppet. Och där nånstans såg jag den där blåtröjade tjejen igen om hakade på.
Slutet:
Och när man kom till målrakan var lyckokänslorna högt uppe. Det var en riktig boost att dessutom kunna klocka av pulsklockan på min bästa tid hittills på 10km. 54:37minuter!

Både Malin och Hanna presterade fint de med. Jag är så stolt över oss alla tre. Vi gjorde det riktigt prima!

Efter målgång så fick vi en bag med sallad, bröd, proteinpatukka, banan och olika drycker.
Till evenemanget hörde att artister skulle uppträda men det skippade vi för vi hann nätt och jämnt duscha, byta om och hämta ut våra väskor för att sedan ta sikte mot flygfältet hem igen.

Så. Nu är det bara att hitta ett nytt lopp och nya utmaningar ;)

Hur var det i Helsingfors?

Helsingforshelgen, den bara swischade förbi likt ett pendolino-express-tåg! Hann bara dit till huvudstaden så var vi ju nästan på väg till trygga Österbotten igen.
På 1½dygn hinner man trots allt med en hel del. Shopping var ju högt i kurs under vår lediga dag samt att äta god mat och en stor kaffekopp vid underbara fazers. Det som vi var där för var ju löprundan på 10km, Naisten kymppi.

Dagens väder för lördagen skulle vara regnigt och inte det bästa, men när vi väl kom dit så började solen skina och vädret var verkligen på vår sida. Vädret lockade till otaliga leenden och glada ladies vippade på sina Österbotniska dojor och väskor i storstaden affär efter affär. Vi bongade inte några kändisar men några uppiggande pengatiggare nog.

Maten tog vi via Memphis, som för övrigt hade en ank-fetisch. Förstod inte riktigt grejen, men gillade stället. Maten var god och franskisarna, de var 10poängare! Kaffet/teet fick Fazers stå för. Och deras bakverk var ju verkligen så delikata att det är svårt att återkalla. Om ni har en stund över så gå till Fazers, det är värt mödan att gå lite vid sidan om.

Hann kolla läget vid Stockmans många våningar och pejla ett "litet" S-market åxå. Vi tog det lungt på kvällen och lyssnade till melodifestivalen och hejade på Måns, som säkert fick extra boost av vårt kvitterfnitter.

Söndagen som vädermässigt skulle vara superbt, soligt och mulet..blev både soligt och regnigt. Otroliga skurar hällde ner i huvudstaden. Men turen var på vår sida, medan vi tre sprang i respektive grupper hade vi uppehåll. När vi alla kommit förbi mållinjen så höll det upp ännu en stund och därefter kom en uppfriskande skur igen.

Sedan fick vi bara snabbt duscha för att susa till bussen, som körde till flygplatsen. Där satt vi alla 3 lagom möra efter våra avklarade 10km. Tror alla var rätt nöjda med sina insatser i loppet. Fnittrade som ett tok åt bilden nedan. Liksom WC för tuttflaskor? Ni hör ju att min humornivå sänkts rejält efter mitt lopp.

Det är nog roligt att fara iväg och ha en mamas-weekend-off men nog är det skönt att komma till hemknutarna åxå.
Har under helgen märkt att pampas är faktiskt så platt som alla säger, att det svenska språket är verkligen ett B-språk utanför Österbotten och att luften är rätt frisk här i Vasa-trakten.

Berättar om mitt lopp i ett annat inlägg.

Det närmar sej- naisten 10

Tröjan till loppet kom hem på posten för ca en vecka sedan. Likaså armbandet för inträdet. Lite info om hur vi delas upp och lite smått och gott om hur de planerat upp evenemanget.

Prövade tröjan och gillade den.

Och nu går tankarna i banor som; hur skall jag få bort den irriterande förkylningen som kom "passligt" före loppet? Och skall jag bara njuta och jogga igenom loppet eller faktiskt ta ut mej och möjligen sjuka nästa vecka?


Well. Helsingfors, Hesa, kallar. Tar sikten dit nu i helgen (23-24 maj) och ska insupa "Big city life" och avgaser med en stor dos snobbighet blandat med finheter. Som jag skall ta vara på det bästa av allt.
På söndag kommer jag att nöta asfalt i storstaden och få se nya vyer, till de som jag är van vid. Tror inte att jag har helt fel om jag ser mera tågräls och spårvagnar än traktorer som kör svinpiss ut på åkrar.

Nu har jag laddat min pulsklocka och packningen är på hälft. Imoron på morgonen lyfter jag upp i skyn med flyget och tar en "mamas weekend in the capital".  Nu återstår att se hur mycket packning jag kommer hem med sedan :)

Lördagskvällen går till att ladda upp med att lyssna på mellofestivalen och kanske poängge låtarna. Åtminstone tänker jag hålla tummarna för charmören Måns, med sin suveräna låt heroes.

Trevlig helg allihopa!

Knack, knack. Vem där?

Under den Österbotniska slättens sol och moln och regn har jag befunnit mej-hela veckan lång. Det har varit minst sagt omväxlande väder under den gångna veckan och mitt humör har följt vädergudarnas bana som rakt av. Regn och rusk. Vindar och dugg. Regnbågar och luddiga moln.

Löpkilometrarna har varit pinsamt få; inget att nämna högt. Handarbetet har varit helt på is; nystanen ligger i korgen och väntar. Läslusten har försvunnit; böckerna ihopslagna på nattduksbordet. Bakningsglädjen gömmer sej,  antagligen med kipporna i skåpet. Medan tröttheten och frusenheten varit mina närmaste kompisar. Och de är ju verkligen INTE mina kompisar, men de tränger sej på och kommer in på skinnet. Har fått en släng av förkylning, som jag skall absolut råda bot på före nästa helg. Men just nu snorar jag och har köpt två näsdukspaket för att inte vara som det snorigaste barnet in the hoods.

Jag har i min tristess googlat på löpkläder och nu suktar jag efter både löparkjol och såndär kompressions tights. Tänker bara hur jag ska flyga fram som en gasell i nya löpkläder, då jag tillfrisknar från förkylningen.
Så här kommer några av min vill-ha-nu-lista:

löparkjol, salomon. Bilden från Staduim.

Snygglippis! Från Stadiums sida.

 
                                                                             

En till löparkjol.

          

kompressionstights från stadium, vill ha!!




Nå bra jag sku bli i skick att springa först skulle allt vara lite bättre!

37km avverkade den gångna veckan! Hurra!

Jag bestämde egentligen från första maj, att jag måste få igång en regelbunden träning nu. Har en plan om att träna (läs: springa)  varannan dag för att låta benen vila däremellan. Anmälde ju mej tidigare i vår till Naisten kymppi och har ju faktist börjat inse att tiden rusar iväg. Snart är den helgen här!

Så nu har jag hållit bra igång, åtminstone till en början. Har sprungit kortare sträckor som fått lite mera fart på men åxå fått in nån "långlänk" som fått vara bekväm fart. Mina långlänkar i springning är allt från 7-15km. Så jag är ju inte så rutinerad. Men skulle gärna se mej som en glad motionär, med relativt fina tider på åtminstone milen.

uppe på hoppbacken.

Denna vecka har jag avverkat flera länkar + en långpromenad. Så  jag har klarat av veckan med  rätt hyffsat resultat på 37 avverkade kilometrar. Dessutom gick jag upp för de många trappor som bär upp till hoppbacken I Vörå skidcentrum.

Den som jag är mest nöjd över kommer jag att berätta om, lite iallafall. Fick ett infall om att springa två dagar i sträck, för att få fredagen ledig i träningsväg. Så Var alltså ut på språng både onsdag och torsdag..och torsdagen var speciell.
For ut med en helt ok känsla, varken med fullständig go eller fullständig no-go.  Jag for iväg och kände att jag var lätt om fötterna och att varje löpsteg bara svischade fram. Lätt och smidigt. Den känslan har jag så väntat på! Det blev i det stora hela 5 kilometer och en galet nöjd löpare!
Första kilometern klockades på underbara 5:27 ( och det vore underbart att orka hela milen i den farten) nästa kilometer överraskade mej så jag blev allt tagen. Sprang den på 5:00min/km och jag kunde inte tro mina ögon! Både appen och min träningsklocka visade samma, och jag kände mej som världen snabbaste. Därefter saktade farten till 6:00min/km men därefter var både 4:De och femte kilometerna 5:35 min så jag var så nöjd.
Det är orsaken till löpningen min, för att emellanåt kommer det dagar som gör det värt att kämpa för.

Denna 5km gick på lätta och gasellaktiga steg. Helt underbart.

Den där speciella saften som gör min sommar

Som jag längtar efter att få ett glas saft. Rabarbersaft.
Homemade.

Det är några år sedan jag senast gjorde rabarbersaft. Frågade efter rabarber av min mommo och mina vänner med rabarber hemma hos sej. -Kan jag få?

Problemet med att göra den saften, för mej personligen, har varit att få tag i rabarber. Hade ingen egen rabarber odling, men sedan en augusti för två år bakåt i tiden sa en väninna att hon har massor och vet inte vad hon ska ta sej till. Så mycket hade hon. Fina vännen tog en spade och delade på sin enorma odling och jag fick 2 olika knölar, en rot och en som hade lite tillväxt. Vi satte ner dem på två olika vis, efter att vi googlat oss kloka.
Redan året därpå, alltså ifjol växte rabarbern hemma hos mej. OCH i år får jag tror jag äntligen egna ordentligt växta rabarberstjälkar!

Behöver inte gå och knacka dörr och be snällt av folk efter rabarber för nu har jag eget underbart rabarber i min trädgård!

Och dessutom är de rätt roliga att se på medan de växer. Mina 2 planteringar av rabarber.

Och nu tänker jag; rabarbersaft och -paj. MUMS!
I can´t wait.

Det är okej att rita på kläder - ibland

Vita plagg är ju snygga i sej. Men ibland är vitt lite tråkigt åxå. Dessutom är det ju så att, kommer det en ketchupklick eller klottig, flottig sörja på så är det ju väldans svårt att få den ren igen. Jag har länge tänkt tanken att vi, jag och barnen, skall ta en pimp-my-t-shirt dag. Nu passligt på första maj, då resten av världen är på diverse torg och restauranger hänger vi hemmaomkring. Och vad passar då inte bättre än att ta tuschen i handen och rita på kläder?

Hade handlat tusch enkom för textiler och vita t-paitor ( för jag hade ju inga i skåpet åt barnen)
 åt bägge barnen och mej själv. Vi skulle låta kreativiteten flöda och alla fick rita/måla det man själv ville ha.

Vissa orkade kämpa på länge och envist medan vissa tog lätta vägen ut. Men vi alla satt en stund och kämpade få våra bilder och texter dit vi tyckte det passade bäst. Efter lite möda och besvär, mycket musik och färg på både händer och kläder fick vi fåra nya versioner av vita t-paitor. Nu är vi redo för sommar och t-shirts väder!

Dottern körde på Krista Sigfrieds motto: more is more.
Sonen ville ha less is more.
Jag tänkte till och fixade till en tröja med text jag sökt länge, men tydligen kommer det inte till butikerna med min förträffliga text: Throw kindness around like confetti!

Så nu är det bara att vänta att färgen torkar. Stryka fast text och bild. Därefter fritt att använda då man tycker :)

Trevlig maj månad åt er allihop!