Det sa: klippt

Jag anser mej vara ganska feg i många fall. Jag vågar inte vara först ut i det kalla vattnet på sommrarna, är inte den som beställer sista-minuten resor, hoppar inte i värsta dödsfällan vid nöjesfälten, vågar verkligen inte hoppa bunjy-jump, rädder för kvällsmörker i okänd skog, i huvudstäder kollar jag så jag inte förföljs av knarkande våldtäcktsmän och tar inte snabba beslut överlag. Vill först veta att hur hårt det går eller hur farligt det är på en skala från lite överraskad till hjärtat i halsgropen. Alltså typ blir det hälsovårdscentralen eller akuten, om något går galet. Tror att detta kom vartefter jag fick mina två ungar. En herrans jävlig hönsmamma-effekt lockades ut.

5 minuter innan jag satte mej i frisörens salongs-stol.

Men ibland får jag infall som är precis lika vågade som tex. att fara ensam på bowling ( vilket jag för övrigt inte heller skulle göra). Ni ser fegis, jag är så det ekar om det.
 Var betydligt modigare före min mamma-gen framplockades.


Men i veckan gjorde jag en stor förändring!
Jag satt mej hos en frissa och sa: Har fundrat på några olika klipp och frisyrer. Vad tror du? Jag kan nog tänka mej kort. Klipp!
Jag hade med bilder på några kort-korta frisyrer. Och vi diskuterade och funderade. Och hon klippte. Klippte. Klippte.




Ni vet hur hårmodet går. Man ska ha långt till vintern, då det är kallt. Man klipper kortare till sommaren. Färgar mustiga färger till höst och vinter och ljusare till våren och sommaren. Här kan jag säga att jag är kärringen mot strömmen hela detta år. 

När jag kom ut från frissan såg jag ut såhär.

Det jag varit förvånad över är att jag har vågat hårmässigt mycket mera än vanligt i år.
Har klippt mej själv under sommaren. Har klippt kort hos frissan. Och inte följt hårmodet ett dugg.
Sista klippet var alltså kanske (för mej) det mest vågade.

Jag vågade!

Och jag tänker nu att det är ganska tufft. För mej.
Friskt vågat hälften vunnet eller friskt vågat och mycket mer än hälften svunnet?

Nåväl, håret växer. Det kommer nytt om jag skulle börja vantrivas. Men just nu tycker jag att det är coolt så in i attans med min nya look.

Ha det så bra!

Skall bara säga att Lindas inlägg om reflex (klicka) är det bästa jag läst i höst.
Och jag är åxå en reflextoker. Bär väst och ser löjlig ut. Men det är ju hur coolt som helst. Tänk på att det ser ut som 80-tals modet. Alla var klädda i neon då! Och nu är det tillbaka. Och räddar liv dessutom!

En trappa som blev uppiffad

Jag fick mitt infall av höstfix. Äntligen, om vi säger så! Det har varit så arma trögt hela hösten med såndär utefix. Har helt enkelt inte fått motivationen att nå min "got to do this"-feelis förrän nu.

När alla andra redan har köpt och piffat upp sina verandor, balkonger och trappor så är jag bara ännu i funderingsstadiet av pyssel å fix.
Idag nu på en välbehövlig tordagsledighet, så traskade jag till skogs. Eller okej...bara nuddandes vid skogsbrynet. Var på jakt efter lite granris. Det ger ett så ombonat uttryck till arrangemang. Dessutom har min mormor alltid på hösten en önskan om att få sin blomrabatt gömd under just granris. Så de var nästan två flugor i en smäll.

Kom hem med lite ris åt mej och en hel drös till min mormor, som var nöjd över att vi nu hann täcka rabatten innan första snön lägger sej på marken.

Jag hade hjälp av dottern som även hon hade inspis på idag.
Vi skulle fara och köpa ljung och pryda en låda. Men kom hem från butiken med 2 plåthinkar i storlek liten och det kom inte bara ljung utan något lite annat åxå. Som jag dock inte vet riktigt vad det är. Nån expert får upplysa mej i växtrikets värld vad det är jag handlat.

Så nu är trappan fixad, har fått upp nån lykta åxå, men skall invänta mörkret innan de kommer bild på det.
Har en önskan om en liten pall till trappan ännu. Men vet inte om jag är lite för tummen-mitt-i-handen-typ för det. Så får se om det blir en som blir köpt eller om jag får karln att göra det  :)

Guldlöven på gravgården

Gick på gravgården här en kväll och fick en våg av olika känslor överrumplade.
Det var så vackert. Löven i lönnarna var guldgula. På marken och på träden. Gången jag gick på rubbade mitt tillstånd. Kvällssolen visade sina sista strålar och jag kände. Kände oändligt mycket på samma stund.

Jag kände mej ledsen över de fina människor man förlorat. Kände mej tom och stum. Ändå en stor kärlek över att få känt de jag hamnat att begrava, under mina 32år. En känsla av sorgsenhet. En sorgsen melodi inuti mej. Och ett vemod.
En kärlek, som man inte kan riktigt beskriva. En saknad.

En plats som gravgården väcker tankar, åtminstone för mej, tankar som jag inte kan bära eller låta komma fram när som helst. Utan vill gömma. Vill inte att man drunknar i sorgen och saknaden, som man kan känna efter att en människa som gått bort.
Barn, vuxen, bebis eller åldring. Spelar ingen roll. Om de varit i ditt liv ska man känna. Känslor. Man vet att de gjort ett intryck då det snörper till alternativt hettar till. I själen. Och hjärtat.

Det svider till likt när man får ett djupt sår. Bränner. Och det läker, ja. Men ett ärr kvarstår. Men man minns hur det var då, när de var med. Och hur de rycktes bort. Vissa av naturlig ålderdom. En del tärs och tynas bort med en sjukdom. Vissa blir orättvist förlorade på grund av en olycka eller vissa väljer själv att ta sitt liv. Vissa får aldrig ens födas utan dör redan i embryostadiet.
Men aldrig är det lätt. För dem som lämnar kvar.



Såg gravar med underbara blomsterkransar. Ljus på gravar. Lyktor. Blomplanteringar.
De visar att någon bryr sej. Även efteråt.

Sorgen. Saknaden. Lättnaden. Vilsenheten. Ödmjukheten inför eget liv.
Ett vemod. 
En vörnad.

Sista vilan är bäddad och prydd med vackra ock lidelsefulla rosfång.

i 6-åringens kalasvärld

Vi har haft kompiskalas för 6-åringen i huset. Detta i korthet betyder att det är galet intensivt en stund. Och kanske även några dagar på förhand. Speciellt just halvtimmen innan allt börjar tills kalaset är över.

Ballonger skulle vara på fönstren så ALLA skulle veta att det verkligen är kalas hemma hos oss.

Det här är sånt som planeras och finslipas i den lilla damens värld med precision. Hon har funderat på vem som ska bjudas, om det ska vara något skillt tema, planerat vad som ska bjudas på, vilka saker som ska pyntas med med mera. Jag kan bli mäkta förvånad över hur mycket en 6-åring kan tänka på när det gäller kalas bestyr.
Hon ville dela ut sina inbjudningskort själv, så hon visste att alla säkert fått reda på infon. Hon ville inte lämna något kort i postlådan, ifall kompisen skulle missa sin inbjudan. Jag skjussade henne från gård till gård, hon ringde eller knackade dörr och chittchattade en par minuter och kom skuttade därifrån. Till 9 ställen var hon och gjorde reklam om sin grej. Där lade jag stopp, hon skulle nog ha bjudit flera om jag inte begränsat det hela.

Hon sade att hon vill ha ett flickigt kalas. Och det blev det nog, trots att storebror var delaktig i ett hörn. Men gissar att det inte var något negativt. Misstänker att en och annan av kompisarna tyckte att det var lite charmigt att ha en kille med, som är dessutom hur cool som helst. Han går ju i lågstadiet. Den tuffaste killen alltså, som kan klättra på dörrkarmarna. Som en apa.

Presenterna bestod av barbies, Flurry Shy-ponnyn, monster hig-stuff och allt där emellan. Hästar och flickdrömmar.  Fnitter och bus. Gulli-gulli-gull och hemskheter.

Kalasbordet var pyntat med löv. Hösten till ära. Allt i gula toner. Yellow i mina tankar, hela tiden.


Dottern sa att det ska vara färg. Och färg det var det.

Glass, moccarutor och maränger.
Skrattande barn. Klottigt golv. Klatchiga papper och tallrikar. Popcorn utspritt överallt.

Det var barnkalas för hela slanten.
Och då gästerna skulle hem fick de hem en liten "goodiebag", men en godisask och slickepinne men även en säkerhet; ett reflex till de mörka kvällarna som nu tar över.

Här är en del av goodibagsens innehåll.
Och när jag var och köpte lite gott åt barnen just för detta syfte så tittade kassatanten lite på mej och funderade om min godistand värker. Heheh, inte alla dagar man köper över 20 slickepinnar och häften av mängden godisaskar.

När kalaset var över, satte jag mej ner i soffan och tänkte tacksamt att sånt tur att man bara fyller 1 gång/år.

Nytt åt mej

Ja, jag erkänner. Jag har varit och shoppat. Direkt och indirekt, alltså i butik och via katalog ( inte nätet) denna gång. Alltså fy fabian så fängslande vissa kataloger kan vara!
Och butiker är ju verkligen uppbyggda så att man ska stanna i vartenda skrymsel.

Behövde väl egentligen inte det från katalogen, men kunde ju inte motstå frestelsen så jag plitade ner 2 saker som kan lägga lite guldkant på min vardag. Och sån lycka då jag sedan fick dem!
Materiell knäpplycka, får jag väl kalla det.
Jag blev så glad över att bara se  den ena förpackningen, för den ser ju så lyxig ut. Och det kostade så lite, med tanke på kvalitén på produkten. Lycka igen.

Skall få den finaste och slätaste huden av att använda face scrub:en. Och skall vara en fager dam med underbara naglar av lacket. Så har jag ju tänkt det iallafall.

De här kosmetika grejerna så var min kataloglycka. Och är så nöjd med nagellacket. Jag känner mej elegant med det på mina naglar. Dessa grejer; peelingen och ett nude-nagellack kommer från Oriflame.

Och det jag fastnade för i butiken, det behöver jag verkligen. Och är tok-galet nöjd över mitt val. Sköna är de på dessutom. Hoppas innerligt att de håller längre än bara denna kalla period som är på kommande. Jag gillar färgen. Gillar stilen. Gillar de faktum att de inte är för höga. Och ändå inte är helt platta.

Nytt åt mej. Ojoj. Nu får jag nog snällt invänta på lönen tills nästa shoppingrunda ska gå loss.

Vetebullens dag

Nog har ni väl hört?
Inte kan ni väl missat att det är vetebullens dag just idag, 4:de oktober. Idag får man med gott samvete äta många goda gammeldags bullar. 
Jag kunde inte låta denna dag gå mej förbi, utan att åta mej uppdraget att baka bulla, eftersom den hyllas med en egen dag i kalenderåret!


Har varit inne till några butiker idag och ingen av butikerna hade vanliga vetebullar, dagsfärska, till försäljning. Vilket jag blev verkligen förbryllad över. Sicken tur att jag gillar att stå i köket och baka, för nu fick jag en verklig orsak att bänka mej framför bakningsskålar, kryddor och plåtar!

Och ännu roligare är att då man inte hittar receptboken så finns ju faktist recept på Sunnuntai-vetemjöls paketet :)



Så nu medan jag väntar att degen skall jäsa och växa till sej stor och pösig sitter jag här och skriver.

Medan jag gick mellan butikshyllorna stannade jag vid koppar och glas, det är så roligt att se vad som finns i utbudet. Jag är en sån som verkligen kan stå å beundra mumin porslin i timtal. Oftast får mina barn dra mej från hyllan, eftersom jag bara står och suktar efter kopparna.

Idag var dock en annorlunda dag. Jag köpte en. Kopparna var på specialpris på Halpa-halli, vilken lycka (för mej) alltså! Så nu köpte jag mej den gula Lilla My-muggen. Den är så fantastiskt vacker.

Oktober

Hej Oktober,

höstmånaden!

 Du är här nu.

 Och med din ankomst tog du med dej herr Frost. Dansade runt vår gård. Likt Morran i Mumin.
Du visade att du kan påverka hösten. Du gör så vi får söka efter mössa, vantar och halsduk.

Jag möttes av en gräsmatta som glimmade i vitt imorse. Det är så vackert. Så fint. Vattenpölarna var som stjärnor. Av is. Så vackra.
Krispigheten är här nu.

Vimplarna

Kom på att jag inte visat det lilla pyssel jag höll på med nån vecka sedan. Inget super speciellt, men lite annorlunda än vad andra har.
Ni vet hur vimplar syns här och var, eller hur de syntes. De börjar ju vara ur modet nu, tycker jag. Därför kanske jag ville ha dem nu och inte då alla andra flaggade med dem. De flesta syr dem, eftersom det är säkert det lättaste sättet (det vill säga OM MAN KAN SY med SYMASKIN).  Nu är jag tyvärr så värdelös på att hantera en symaskin att jag valde virknålen, som är mycket mer trevlig att använda!

Jag har inte haft nåt mönster utan gjorde en egen kreation, har bara jobbat med stolpar och fasta maskor. Lätt som en plätt när man håxade knixet!
De är verkligen inte symmetriska, inte lika stora och alla i olika restgarner framstöpta.

Dottern gillade mina "lappar"  så nu pryder de hennes fönster.