vad är det med detta år, denna höst?

Förbannade trötthet. Och mörker. Och vintertid. Och elände!
Denna senaste vecka har jag varit så fruktansvärt trött. Känt mest för att dra ett tjockt duntäcke över öronen och bara gå i djup, djup sömn. Precis som familjen Björn. Vinteride.  Eller Törnrosa.
Men det har jag ju inte kunnat. Bara för att det känns som jag vill stanna allt. Eller allra helst kela fram hela skivan till kanske jul? Eller helst våren och den blomstrande tiden som alltid är hoppgivande. Så går det ju inte bara. Man får allt ta å knega på. I höst tycker jag att alla är lite mer håglösa. Lite hängigare och bara mer melankoliska än vanligt. Och inte undra på!

Min gudson är inför operation. Jag hoppas innerligt och av hela mitt hjärta att han klarar den prövning han står inför. För att inte nämna hans föräldrar. Varav en av dem är min kära barndomsväninna. Styrka att vara positiv. Styrka i att tro på det bästa. Samt hoppet.
Kollegans man har blivit jordfäst. Även om jag inte kände honom så bra, så var det en väckarklocka som ringde till och påminde om skörheten i livet. Att ta vara på de dagar du är här. Cancer är en alltför jävlig sjukdom.
Läste den nya bloggen IngenJävlaCancerbloggen och förstår att som mamma till ett barn med en sådan diagnos, så har man inte det heller alls lätt. Vardagen har fått helt ny innebörd på en gång. Och ingenting är som förr.
Vår österbotniska bloggqueen har även hon fått sin törn i form av utbrändhet.
Så många andra som dras med höstdepp. Clown angrepp, som i min värld är så urbota sjukt. Donald som presidentkandidat. Sannfinnländare som försöker tära ner finlandssvenskar.

Vad är det med denna höst? Detta år?
2016.

sol, glädje, sorglöshet.

Nu världen.
Give me några postivia nyheter som sätter alla upp å gapa. Ingen mera negativitet.

Hem ostädade hem

Är just hemkommen från en "höstlovsresa". Det har varit underbart att få bo på hotell och gå till färdigdukade bord och inte behöva städa undan nåt. Har fått plaska i varma vatten och njuta i bubbelpooler och basta i allt från bas finländsk bastu till en mer exotisk bastu med aromer ( i detta fall euqalyptus). Men det har även en baksida.  Att komma hem och möta den kaotiska hemborgen.

Kaotiska typer.

Jag hann aldrig städa hemmet innan vi for iväg och det straffar sej förståss. Hamnar här på en underbar veckostädning. Brukar så gott som alltid städa före man ska iväg nånstans, för att det är så roligt att komma hem till ett städat och polerat hem. Men inte denna gång. Bara att bita i det sura äpplet då!

diskbänken, ännu efter att jag laddat diskmaskin.

Jag möttes av skoberget, som familjen lämnade i hallen. Fy. Nästa var köket som gav mej direkt påminnelse om att dammsugning krävs. Fy tusan för alla smulor och tingel som lämnat på golvet. Diskmaskinen fyllde jag i racerfart och tryckte igång. Lika så var det med tvättmaskinen. Så de snurrar på som bäst. 

Starthögen. Å mera finns det.

Men efter att jag snabbfixat mat och hängt upp en tvätt, strukit några plagg och försäkrat min mommo om att vi kommit hem med alla saker i behåll och att alla är i skick så känner jag bara mest för att slippa och skippa städningen. Den väntar nog på mej en annan dag.

I stället drar jag mej till minnes filmen som jag och barnen såg på bion i hotellet; MINIONS! Och skrattar gott åt Stuart, Kevin och lille Bob.

Måndag, tisdag, onsdag, torsda å freda

Nästan så jag började nynna till Ledins låten när jag skrivit rubriken. Denna vecka har varit rätt tung. På både måndag å tisdag kände jag att nu kommer den förbannade flunssavågen över mej. Garanterat skulle den ha gjort det åxå om inte jag hade kokat ingefära och druckit det så hela jag var en ingefäraknöl.

På onsdag var jag igen mej själv. Det är nog ingefärans och tisdagens kvällssömn som jag får tacka där. Ja och då jag nu var i skick så styrde jag efter jobbet mot Vasa-Finlands soligaste stad. Det var verkligen inte sol den kvällen mest bara grått runtomkring. Men jag gick på promenad med Sofia vid strandpromenaden och njöt av det underbara och så värdefulla havsnära befinnandet. Nästan så man var i zen. Allt var i balans, just då.

Underbara Vasa. Strandwalk.

Torsdag var bara knasig från början till slut. Orkade inte göra nåt så jag var som en degklump i soffan hela kvällen. Å på fredag ( alltså idag, blir det ju, jaajaa!) kände jag ett otroligt sug efter en löprunda. Hade ju varit så många dagar osprungen och inte i form, så det var ju inte en höjdare. Skulle ta en långlänk, men fick nog nöja mej med mina 8km. Lite bittert att inse att kroppen ändå inte var leveransklar ännu. Jag får vänta.
Men sen då jag knappade upp mina bloggar jag läser så hittade jag en måndagslista och jag är ju inte sen att haka på..det är ju bara att min är en fredaslista.

Jag gör: smakliga äppelpajer, enligt min kollega.
Jag kan: inte förstå att jag blivit 34 år. Är ju typ 26 i sinnet.  
Jag köper: mer än gärna frukter hem, men tycker det är sjuttons dyrt.
Jag borde: lära mej att prioritera rätt saker in i vardagen. 
Jag måste: spara in en resekassa åt mej.
Jag vet: alltför lite om allt här i världen.

 Jag tycker: att amerikanerna är fullständigt puckade om de röstar fram Trump som nästa president. Det är värre än pest och kolera.
Jag tänker: på båda inhemska språken. 
Jag förbrukar: alltför mycket duschcreme.
Jag lyssnar: väldans mycket på  KAJ:s Byalåt.
 Jag drömmer: de konstigaste saker, sånt som är svårt att relatera till det verkliga livet
Jag längtar: till kommande Umeåresan i november.
Jag fasar: för mina barns kommande tonårsfasoner.
Jag använder: pulsklocka utan pulsbandet. Logiskt, inte sant?
Jag njuter: när jag får egentid.
Jag blir: alldeles för lätt känslosam i alla världens situationer
Jag äter: för mycket gott å sött. Och i alldeles för stora mängder.
Jag dricker: helst vatten.

Jag struntar: i min garderobs rensning för typ femte året i rad.
Jag ska: springa 15km i sträck ännu detta år.
Jag sparar: långt hår nu igen en gång
Jag brukar: prata mycket, ofta utan att jag tänker på det desto mera.
Jag älskar: äkta lyckokänslor.
Jag har: inte varit på ansiktsbehandlig på alltför länge.
Jag tittar: på telefon oftare än nödvändigt. Tv så sällan att jag inte ens vet om det kommer nåt där i höst.
Jag läser: mer än gärna romantiska och tassiga böcker med ett stänk av psykologi.
Jag vill: åka till Rom och se på gamla kåkar och äta underbart god pizza.'



Åh vad jag gillade denna lista...

Vad är det som händer??

Tycker det hänger negativitet både åt höger och vänster nu. Om det inte är cancer så är det utbrändhet och avrättningar. Om det inte är nån av dem tre så är det komplikationer, arbetslöshet, avstängningar eller rakt av fientlighet.
Jag tycker att jag sällan skådat så mycket elände. Överallt. Samtidigt.
Tillika så är det ju så mycket fina saker som sker runtomkring en också. Vi borde sätta mer fokus på det vackra, det som lyfter upp våra tankar till det bättre. Fast ibland är det svårt. Som idag.

Vågar världen hoppa? Våga jag hoppa? Utan att veta vart vi landar.

Jag kan omöjligt blunda för allt dåligt. Det sker. Jag ser det och känner det. Samtidigt vill jag bara blicka framåt. Jag vet ju att allt är övergående. Det tar bara sin tid. Men när man inte riktigt förstår, eller vill förstå, vad som händer är allt bara ett virrvarr av frågetecken och onda aningar. Även goda, men dessa är inte lika synliga.
Men allt detta finns. Och jag vet att utan allt detta kommer vi inte framåt. Det är förändringar på gång. Stora sådanna. I hela vida världen.

Har vi hoppat finns det inte någon återvändo. Då ser vi bara framåt, för att kunna klara oss. Men står vi å trampar på samma ställe år efter år och tionde efter tionde så kommer vi ingenstans...förutom i en stor grop som är djup nog att sänka många.
Idag visar vi upp oss, vi finlandssvenskar. Det är manifestation på Vasa torg idag, för vi vill ha kvar vårt sjukhus. Ha kvar arbetsplatser. Ha kvar den svenska servicen som både ung och gammal behöver. Vi lever i demokrati och folket visar att vi vill ha kvar detta. Vi kämpar för att få ha kvar ett av de viktigaste vi har, sjukvården!

Jag håller tummarna och mitt hopp för att Vasa Central Sjukhus ska få stå kvar med full jour. Det behöver vi på kusten, vi finlandssvenskar.

Jag trampar på stället, tror jag

Jag har otroligt nog lyckats hålla min träning på bra bas hela september. Vädret har ju varit på allas vår sida och dessutom har ju kvällarna inte ännu hunnit bli beckmörka.
Håller på att synkronisera min pulsklocka med datorn och väntar på att minnet skall bli blankt igen på klockan. Så jag kan ta mej nya turer och sedan begrunda vad jag gjort rätt och fel. Nå nä! Så pass har jag inte kommit mej till ännu.

Men jag har faktiskt införskaffat ett skillt häfte för löpningen. Skriver alltså hur min feelis är efter varje löprunda jag tagit, okej  inte alla, men många. Överlag är feelisen alltid bra efter att jag dragit på mej löpskorna. Men visst har jag de motiga dagarna också med mej.

Utan musik, no go.

Nu skulle jag helst vilja att jag skulle hitta min fartökningsväxel. Ni vet då man hittat ett tempo man är så bekväm i, en fart som inte är för jobbig men rätt ok. Det är just där jag hakat mej nu. Kommer inte riktigt fram till hur jag motiverar mej själv så pass mycket att jag får in det där fananamma. Fartökningen, som skulle göra mej så glad och lycklig. Åtminstone en stund.
Jag har försökt med några intervaller, men de är ju så tråkiga då man gör det själv. Å super tråkigt är det om man väljer att springa runt sportplan, som är 400meter runt. Det är så hiskeligt många varv man får springa innan det ger nåt. Ser inte poängen med att springa runt. Hellre far jag lite här och var och får vila blicken på skog eller åker och hus.

Men jag försöker nog vara omväxlande och inte hela tiden göra samma sak. Även om det är mest roligt att springa bara rakt fram å nå sina kilometrar man tänkt sej klara så vet jag att man måste ta sej ut ur sin bekvämlighetszon för att komma videre. Men just nu känns det inte alls så. Därför har jag bestämt mej för att vart tredje gång blir det långpass, däremellan ska jag ha endera intervaller eller teknikträning ( vilket åxå känns såååå trögt). Så idag skall jag ta ett tråkpass. Bara för att kunna bli bättre. För visst är det så?

Hög på fredag

Känner mej lite hög på endorfiner ännu i skrivande stund. Efter att jag sprungit snuddet över 5km imorse (under en halv timme, så jag är nöjd). Alltså en inte alltför lång löptur resulterade i en riktigt energisk dag för mej. Vilket jag är så glad över, för min gårdag kändes som om jag blivit dragen på ett stengolv och blivit stoppad i en torktumlare hela dagen lång.

Ett måste med på löpturen.

Vaknade idag halft trög och lite hängig. Inte som i flunssa-hängig utan bara orkeslös. Men jag valde att fara på en löprunda när jag hade fått barnen till skolan. Mitt val var helt superbt. Nämligen allt från början till slut kändes bra. Jag nästan flög fram mina kilometrar. Solen sken mellan molnen och det var inte heller för varmt eller kallt. Luften som jag andades var underbart uppfriskande. Och allt runtomkring var så vackert.

Medan jag sprang tänkte jag på allt från vad jag skulle äta som frukost ( som jag skulle äta efteråt) och stickgarn till min jävla kirskål.  När jag väl kom hem kände jag mej så tillfreds med mej själv. Var som i ett tillstånd av yin och yang. I balans. Harmonisk.

Sedan senare under dagen tog jag en funderare över min kommande rabatt. Där det råder kaos som bäst. Jag tänker verkligen satsa lite mer på den kommande vår. Så jag var och köpte några tulpanlökar och tänker se om jag har någon konst att få dem att blomma hos mej. De är ju så vackra. Färgklickar, som sprider glädje för ögat. Åtminstone för mej.
Det som däremot har satt käppar i hjulet för mej då jag tänker på blomrabatten är den där "kransen" jag ska ha runt, nämligen en lastpallskrage. Vännen min, Malin, har nån sådan redan i sin gård och gav mej mersmak för att ha en egen. Helst två. SÅ nu har frågat lite runt i våra kvarter om det skulle finnas överlopps, men icke!

Sol, sol, solrosen.

Nå och nu tänkte jag ännu försöka damma av mina stickkunskaper. Var och köpte lite garn, så nu får jag se om jag kan åstadkomma nånting nyttigt och användbart av det. Hoppas ni har en skön kväll och att helgen blir en njutning för var å en.

 

Min trädgårdsknäpp

Jag brukar inte leta efter nåt som dödar och utrotar saker men nu gör jag det. Min trädgård är galet rik på kirskål, som jag vill ha bort bums och med det samma. Det ska utrotas.
Helt bort, thank you very much!

kirskålens blad.

Min "trädgård" eller mina blombänkar svämmar över med dem. Fans otyg. De sprider sej snabbare än kaniner och möss förökar sej och dessutom tar de över all annan blomster och trycker det åt sidan.

Jag börjar vara ganska säker på att jag hamnar snart att ta hit en minigrävmaskin för att komma ner till rötternas innersta rotkärna. För jag har dragit med händerna, utan resultat. Jag har haft metallspaden och hackat och grävt och ändå kommer jag inte djupt nog för att få bort det.

det tränger sej allstans!

Så hur gör man? Är round-up svaret? Inga gamla husmorsknep har hjälpt och tro mej, jag har försökt!





Nåväl, jag planerar lite mer min blombänk nu då. Den ska alltså placeras där var det nu är kullerstenar och kirskål. Detdär katastrofområdet. Det ska bort och någon vacker skapelse ska ta form där, har jag ju tänkt.
Jag sitter å myser bara i tanken av att kunna ha  tulpaner, ringblommor, aster och kanske nån prästkrage. Jag ska ha sommarblommor från början till slut. Ju mer jag tänker på färgglada blommor desto mer ivrig blir jag på att börja på den nya blomlådan som bara finns i mina tankar (ännu).

Varför i all fridens namn är jag nu mitt i hösten så ivrig med min vår-trädgård? Jo, alltså jag och mina  tre väninnor hade bestämt en trädgårdsfunderarkväll ihop. Vi for till var å en av oss och kollade in varandras gårdar, samlade ideér och frågade om råd och heta tips.
Min gård var knappast en inspirationskälla för någon av mina vänner i blombänksväg. Hehheh, om inte någon blev intresserad av kirskålen då. Jag har alltså massor. MASSOR. Välkommen att hämta den som vill ha. Men jag fick ut desto mer av kvällen. Fick några frön, som jag ska torka å sedan sätta ner i jorden nästa vår.

Så ni lär hitta mej med röven upp i vädret och lera upp till öronen. Men nästa sommar ska det banne mej inte finnas kirskål på våran gård!

Jag har ju faktist orkat göra nåt!

Jag behövde verkligen denna dag. En solskensdag. En dag där min energi kom att stiga över den vanliga dosen. Tack vare alla solstrålar som värmer, som gav go feelis och fick humöret att stiga.
Dessutom har jag hunnit uträtta både det ena och det andra. Kände mej supereffektiv..fast jag egentligen inte gjort så mycket. Men när humöret varit hängigt liksom vädret så måste man vara glad för det lilla extra man faktist orkat göra.
Å på tal om det så har Linn, bloggerskan, skrivit det perfekta inlägget om att hantera ork. Läs det.

Nåja, vi kan börja med detta. 
Jag har varit och äntligen fotat mej för mitt nya pass. Mitt gamla hade gått ut.. Alltså som jag dragit mej för det, fast det är hur enkelt som helst. Det enda man behöver göra är ju att fara för fotografering, sen skickar de ju fotot rakt av till polisen. Digitiden är underbar. Har man ännu sitt gamla i kraft så behövs inte mer än så, än att du blir fotograferad. Polisen har ju allt. Men nu när mitt pass hade gått ut hamnar jag fara å visa upp mej dit å säga "Hejdär, detta är jag nuförtiden.". Å sen är det klart. Är det nån annan som lämnar det in i det sista..som jag?

Vasa in my heart.

Sedan var jag även in till Wasa teater för att hämta ut biljetten -jiiihaa!- inför höstens stora grej. Man kan även betala via netticket.
Österbottning som jag är har jag ju både lyssnat, läst och tittat på Pleppo-pojkarna. Nu är de i Vasa och pjäxar åpå igen med sin nya Pleppo2 vi mårår åpå.

Nästan så jag inte kan vänta.

Jag har alltså något gott att vänta på tills det är dags. Jag kan lova att både Kaj Korkea-aho och Ted Forsström är lustiga pojkar. Eller män nuförtiden. Men jag ser ju dem som unga pojkspolingar. De har annars börjat köra med podden deras igen: Ted&Kaj heter den. Värt att lyssna på!

Å sen var jag duktig och rev å slet i min (blom)ogräsrabatt. Rev och slet. Tog sekatören och klippte. Och som tack fick jag brännässlan som brände till mej. Fanskap. Alltså det bränner ju så saakelis. Spott hjälper icke, åtminstone inte mej. Så varför säger folk så då? Kallt vatten hjälper ju en stund, medan man har det i kallt.
Snart blir det nog att låna grävmaskinen av någon bekant för att få upp alla ogräs med rötter och allt.

Oh well. Jag tackar för solskenet. Jag tackar för alla glada leenden idag. För ny ork. För en bra nattsömn. Ja, idag är allt liite bättre. Tack solen!

Höstens lastpallsarrangemang

Ni vet ju, det är inte en vanlig varm augustimånad som många andra år bjudit på. Mycket mer höstig på alla sätt. Så jag har funderat över höstplanteringar redan. Det känns som ganska givet att tänka på höst med dessa vindar och regnskurar och all ruggighet.

Så mellan skurarna var jag in till lokala blomstertjänsten och hälsade på Mikaela. Vi funderade lite tillsammans på huruvida det lönar sej att köpa sensommarblommor eller om man ska trolla fram hösten i sakta mak. Jag är så glad att Mikaela tipsade och gav mej goda råd, det är ju verkligen guldkorn för mej att få lite nys om vad och vilken växt passar och när är tiden rätt att sätta dem sina formar. För nu är jag full av höstliga idér. Sommarblommorna jag har i mina trälådor får hänga med så länge de orkar. Men de börjar se rätt färdiga ut nu. Men i den gamla, skruttiga och ack så kära lastpallen ska jag ställa till med ett höst arrangemang!

Så nu hamstrar jag allt från fina böjliga kvistar, kottar till rönnbärsklasar. Allt som är lagom höstligt. Jag har i tanken att sedan då callunas och ljung kommer till försäljning, att jag ska komplettera mitt höstalster med dem. Medan ljung brukar vara rätt lilaaktiga i sin nyans. Där har jag ännu inte bestämt att om jag ska vara traditionsenlig och bara ta ljung, eller om jag ska "festa till det" och köra en färgmix av det mest crazy-ish slaget. Vi får se!

Mitt i denna höstliga iver har jag alltså börjat traska å titta extra noga vid dikeskanter, skogsstigar och -rön. Bara för att hitta det perfekta för mitt höstliga blomster arrangemang.

Kanske blir man mer glad när man får pyssla med färg. Det hoppas jag. För det behöver vi alla. 

Det finns ett ur-dystert väder, det är här nu

Jävla väder!
 Jag måst ju bara få säga det. Alltså augusti har varit i ärlighetens namn den förbenat jävligaste månaden hittills på hela året. Mestadels på grund av vädret. Regnet. Jag brukar kunna se saker rätt positivt. Jag brukar. Men nu är jag så sjuttons trött på detta väderfenomen.

Är lejd gråheten. Trött på råheten där ute. Saknar solen och de ljusa vita, luddiga, snälla molnen. Solen och glada solbruna människorna. Jag är irriterad på mej själv, för att jag känner agg för detta väder som vi har nu. Är det såhär i England all the time?
Varför kan jag inte bara plocka upp en fin mys-känsla när det häller ner? Kanske för det är tredje veckan av hällregn..

Jag har inte använt mej av sommarklänningar alls i augusti. Inte shorts. Inte toppar. Allt som kallas sommarplagg har nu fått snällt bona sej i klädskrubben. Kanske jag borde bara bunkra upp med stickade tröjor och koftor.
MEN badat har jag, senast söndagen 21.8 och det för att jag kunde fara direkt från en strandbastu i plurret. Annars skulle det inte finnas i min värld att fara att doppa sej.

Jag känner att jag måste gaska upp mej rejält. Jag vill inte vara såhär. Är inte deppig. Men sur och så innerligt trött på att bara se vattendroppar som faller ner från skyn. Ibland med lite åska. Ibland med blixtar. Ibland så det småregnar. Men mest har det ju kommit ner som om nån hällt över ett stor hav över oss.
Det var väl det.






 

Läsning i sommar

Under sommaren som gått har jag läst både en som annan roman, chicklit och inspisbok. Eftersom vädret varit så hm...icke sommarvänligt har jag tyckt att läsning varit väldigt ypperligt. Jag har varit ivrig med att gå till biblioteket och låna diverse. Det bästa är att även mina barn nu gillar att gå till bibban. Det är verkligen roligt att besöka stället.

Tänkte att jag ska ge några lästips, eftersom jag såg att Christina hade ett inlägg tidigare här om hennes årliga läsning. I sommar har jag dock inte läst en enda bok med skräck eller thriller. Brukar nog ha med den genren också, men tydligen har jag valt bara lättlästa böcker nu. Förväntar mej dock att min senaste lånebok av Kaj Korkea-aho ska vara lite mer nervbitade. Det är hans första utgivna bok, Se till mej som liten är. Alla andra av hans alster har varit utmärkta!


Men till dem jag läst och vill att även andra ska läsa:
Första tipset är: *You had me at hello, av Mhairi McFarlane

 Den var rolig. Alltså så bra. Jag sträckläste den på två dagar. Lättläst skönhet skulle jag kalla den.


*Min bästa väns dotter, Dorothy Koomson.

bild från adlibris.com

Mitt andra tips. Jestas vad mycket olika känslor den boken väckte hos mej. Glädje, irritation, saknad, kärlek, förtvivlan, sorg. Den hade så gott som allt. Även denna var att jag skrattade högt eller alternativt torkade tårar i ögonvrån.

*Sommar på strandpromendaden, Jenny Colgan. Tips tre.
Jag skrattar efter varje kapitel. Lättläst och mysig. Jag mysig är definitivt det rätta ordet.

* Tips fyra: Marian Keyes, Kvinnan som stal mitt liv.  Keyes kan sin grej. Mästaren på chicklitt. Ingen bok är sämre alla är alltid bättre. Alltid.

*Femte tipset: Ett hundra mil av Jojo Moyes. Gripande story som slänger in en i ett liv med en ensamstående mor och två barn. Vad gör man inte för sina barn, säg?

Tips sex: En enda hemlighet, Simona Ahrstedt. 

från adlibris, denna bild.'

Alltså aah. Denna är underbar. Och denna bok kunde även berätta om erotik. Men även om hur komplicerat det är att förälska sej. Och hur man försöker bevara sina känslor från en storm.






Så nu. Har ni några böcker på lager, som ni tycker att jag borde läsa?





 
 

Facing facts.

Jag vet inte ens var jag ska börja längre. Har haft datapaus under en tid nu, ni märker ju att det varit tyst rätt så länge. Jag har hunnit tänka många gånger att "Vitsi, dehär sku ja ha kunna skriva om!" eller " Om ja sku bara orka lägga igång dendär datorn...". Men jag har väl i slutändan aldrig orkat ta tag i detta med att skriva på datorn. Så det har lämnat åt sitt öde.

Denna sommar har jag jobbat. För min semesterperiod började först i augusti.  Så i princip så har både juni och juli bara svischat förbi och jag har varken njutit av lata sommarmorgnar eller långa, sköna sommarnätter. Medan annat folk har hunnit strutta runt i storstäder, simmat, kajakat ( har verkat vara sommarens it-grej), SUP-at eller fotat både solnedgångar mitt i natten och ljuva ljmma morgnar, så har jag sovit, jobbat och försökt få rutinen att hålla.  Men jag är inte så bitter. Jag är glad jag har ett jobb.
Men tydligen har jag blivit en gammal ragata under sommaren. Jag har inte gjort något. Inte nåt efter midsommar. Har alltså jobbat. Ränsat ogräs. Skjutsat barnen både hiten och diten. Sovit och ätit.
Jestas så inspirerande. Not so much.

Det jag dock kan nästan skryta med är att jag suttit i en strandbastu, vars bastumätare visade 120celsius. Snacka om grader! Kände mej som äkta finländare just då. Bara länkkorven och turun sinappi som fattades...ja å bastuölen. Min karl sa att jag blir portad från att gå i bastu..eller snarare att jag inte får längre tillstånd att lägga i mer vedklabbar i bastukaminen..

Gälin finne bastubadar i över 120.

Så nu hoppas jag att denna höst, som verkade komma samtidigt som jag fick semester, kommer med ny boost åt mej. Jag tänker ta i detta med löpningen igen. Jag ska springa snabbt och långt. Jag tänker handarbeta igen. Jag tänker satsa lite mer på eget välmående. För jag tror att jag försummat mej själv för mycket nu. 2016 sommaren blev året då jag inte satsade på mej själv något alls.

Låt hösten komma med ny energi, nya krafter och nytt tankesätt. Som gör att vi alla mår bättre.

Fågelskräck

Att känna sej liten fastän man är mycket större än själva attackeraren. 
Ni vet då man råkar gå, cykla eller springa nära nån dikeskant eller nån åkerstump där fåglar byggt sitt näste? Då en ilsken fågelmorsa eller -farsa flaxar, flyger och dyker mot det som de tycker hotar deras bo och deras ungar. Då stannar man verkligen inte längre än nödvändigt...

Jag har tydligen någon konstig aura kring mej eftersom det nu skett två gånger under samma vecka. Jag hoppas verkligen det inte blir någon vana. Har hunnit reta upp några måsar vid en fotisplan då min son hade match i måndags. Jag skulle bara värma upp mej lite mellan två matcher och förståss sprang jag nånstans nära ett fågelnäste med (antagligen) några ungar eftersom det bara flaxade kring huvudet på mej. Obehagligt som bara den. Där försökte jag bara få upp värmen och så får man ilskna måsar runt huvudet. Till  och med andra föräldrar ojade sej över hut fågeln dök mot mej. Som tur hände inte något värre, men känslan var ju hemskt obehaglig.

Å andra gången för denna vecka var på min långlänk. Jag hade inte planerat min rutt på förhand så jag freestylade och tog det på känsla. Inte kunde jag nu tro att jag igen skulle springa nära ett fågelnäste i dikeskanten. Åter igen så flaxade och flög nån fågel runt mej. Jag kände mej så liten. Så sårbar.
Med lippisen över huvudet och skärmen över ögonen så ökade jag farten för att komma därifrån fort nog. Medan jag hörde måsarna skria å skrälla runt mej.

Pulsen stiger och paniken toppar alla mina känslor i sådanna situationer. När man förstår att nu är fågelföräldrarna arga är inte alls ett bra tecken. Då är en lugn länk plötsligt inte alls lugn. Fötterna börjar trampa så fort de bara kan för att komma bort från stället där man hamnat i krigszon. Pulsen stiger upp i skyn och känslan är bara "låt mej komma härifrån utan att få en fågelnäbb i huvudet". Klarade mej bägge gångerna med rena förskräckelsen men kan berätta att nu är min fågelrädsla aningen större än vad den varit tidigare.

Behöver jag säga att jag inte gillar fåglar?

Men jag är nöjd över mina åstadkomna 11 kilometrar trots det mindre roliga momentet med fåglarna. Jag kämpar på för att nå både längre sträckor men även bättre tider. Med tanke på att jag nyss återupptagit min löpning så är jag rätt nöjd. Vilodagar är för mej nu lika viktiga som själva springandet. Så nu njuter jag även av de dagar mina ben får bara vara.

Men nu håller jag mej borta från alla fåglar framöver.
Over and out.

Aningen frustrerad för att sedan känna glädje

Jag har haft ett opublicerat inlägg hela juni. Som spökat där. Men jag har inte vågat klicka det videre och allt bara stannade av sedan. Men nu gör jag det,  bara delar av det, men skriver ut det som spärrat mej nåt oerhört:

"Jag har märkt under de senaste två månaderna att jag och löpning= sant. Trodde inte att jag var så etsad i löpningen, men det är jag. Att jag inte får fara ut och ta ut mej några gånger i veckan är lika enerverande för mej som det är för en lat människa att måsta fara ut och röra på sej.

Jag ser bara alla andra, som kan och har möjlighet att springa. Å sen jag då, som inte KAN eller FÅR springa. It sucks. Jag avundas de som KAN springa och FÅR springa. Jag önskar så att jag också snart är där igen. Vill kunna ta mej fram med vindens fart och känna endorfinerna efter ett löppass, som får mej att må bra. Jag vill känna att kroppen håller och klarar av det. Men. Mitt knä bråkar och det enda som nu hjälpt är vila. Ingen belastning alls. Inga powerwalks med fart, inga intervaller, inga trappor, inga hoppsteg. Bara lugn gång. Alltså vansinne-för mej!
JAG vill RÖRA på MEJ!"
Skrev jag i juni 2016. Då jag var frustrerad. Arg. Ledsen. Irriterad.


Nu kan jag springa igen, efter nästan 3 månaders paus. Det är glädjande, för mej. Det går ju rätt sakta framåt. Men framåt går det och ju mera jag får springa desto mer i balans blir jag. Första "passet" efter all vila gick såå sakta att jag trodde det inte var sant. Konditionen har rasat spikrakt neråt. Buhuu. Men för att vara första passet så tyckte jag att 4km var ok. Och det blir ju bättre!
Jag känner att jag kommer tillbaka, bara jag inte sätter för stor press på tiden eller längden för mej själv.

Så nu får vi se om min juni bloggpaus satt bara i det att jag inte kunde springa eller om jag håller på att tyna bort från detta sociala media.

Njut av sommardagar hörni, för det kommer jag att göra!

Mellan hägg och syren

Maj månad är ju nog den månad som kickar igång hela sommar rulijansen. Hur jag än vrider och vänder på plätten så ser jag en försommar redan nu. Att veckorna bara susar iväg är ett faktum. Tycker att det bara består av söndagar ( lite angst för veckan som antågar) och onsdagar ( när man är mitt i och bara läääängtar till lediga dagar). Inte fredagar å måndagar som alla andra verkar ha det. Tycker jag inte mött en fredag på så herrans långa tider. Men i förrgår hade jag en riktig fredag! Äntligen!

De hjärtligaste och ljuvaste och framför allt de, som gjorde att jag stannade på mitt nuvarande jobb, hade bestämt en get together. Voi tusan, vad det var välbehövligt. Det var nästan Hasse Andersson sjunger: De va sommar, de var guld och gröna skogar!

Ett glas bubbel för bästa folket.

Vi droppade in en och en till henne som ordnade upp hela allt. Vi tog ett glas skumppa och skålade in sommaren. Vi skålade för de bästa, för oss och vår vänskap.

Det var mycket att ta igen, då vi inte träffas så ofta längre. Alla är på olika platser och en del har redan gått i pension och får bara njuta av att hålla igång hemma. Men av ljudnivån och samtalsämnena att bedöma så startade vi där vi stannade upp senast. Alltså så underbart att ha sådanna raringar i ens liv.

en bro över stenar, så vackert!

Vi ojade och beundrade väninnans nylagda trädgård. Idér för egen gårdsplan blommade upp samtidigt jag förundrades över Värdinnans gröna fingrar, som fått ett hav av tulpaner att växa på gården sin. Jag har bestämt att jag åxå ska bli en tulpan-dam.

havet av tulpaner. Älskar dessa!

Var dag förundras jag över hur vackert gröna våra björkar, för övrigt alla träd, är nu. Hur granarna fått nya skott och maskrosorna som växer allstans. Blommor som pryder husväggar, planteringslådor som börjar får grön stubbväxt, myggen och knotten som gjort come back ( inte till min glädje, men säkert fåglarnas), svalor som flyger i looper, hur luften känns fräsch. Hur vinden känns lenare och mildare. Doften av det nyklippta gräset och nässlorna i diket. Ljusa dagar och ljusa nätter. Färggranna solnedgångar. Varma morgnar.
Aaaah!!
Och säg den som inte älskar denna period av året. Tiden mellan hägg och syren. När allt är så ljuvligt!

The Lastpall

Nämnde ju i förra inlägget om mitt lilla vårprojekt. Nu har jag dessutom fått en klar, så nu finns även mitt resultat att beskåda här nedan.
Jag hade länge funderat och tänkt på hur jag skulle nyttja en lastpall i odlingsväg. Liggande? Stående? Finns ju så många fina idér om hur man kan nyttja dessa. Nu i vår hittade jag rätt inspiration och eftersom jag är inte på springande fot så har ju detta passat mej ypperligt. Att få pyssla lite och tycka dessutom att det blev helt okej i slutändan.

 Jag drog fram 2 lastpallar som vi lämnat med sedan vi byggde garage, för mååånga år sedan. Vilken tur för mej att vi sparat dem. För nu kommer de ju till nytta.
Blev att putsa, slipa upp dem lite och så sandpapprade jag de värsta ställena. Speciellt kanterna till själva lådorna. Så man nu inte får träflis å stickor i sina fingrar på direkten. Lastpallarna var verkligen inte i det bästa skicket, men vet ni, det har sin charm då det ser lite ruckligt ut.

När jag sedan tyckte att de var tillräckligt uppiffade så tog jag tag i en pensel och färg. Och som de slurpade färg! Målade ställvis tre gånger, men på vissa ställen drog jag bara ett varv, för att få lite liv i hela träschabrasket.

 Jag tycker att detta var ett passligt projekt som inte tar så fruktansvärt länge att färdigställa. Men måste erkänna att mannen hjälpte till med att få blom/odlingslådornas botten på plats. Eftersom lastpallarna inte var top notch så var de ju inte riktigt jämna och bottenplanket var inte sån lätt plätt att sätta på plats som jag hade tänkt från början. Tur att karln var medgörlig och hjälpte till och framför allt att han kan detta med träverk å bygga.

 Här har jag satt den mot husväggen. I en liten lutning mot huset, det är kanske 15-20cm från husväggen nu nertill och översta blom/odlings kanten tar i husväggen.

Profilbild på resultatet där till sidan och ner till en framifrån.
Den ser ju lite trist ut ännu då inte en endaste blomma kikar fram. Inte heller smultronstället visar frukt än. Men jag hoppas verkligen, verkligen att detta kommer att funka. Att det växer i lådorna och att lastpallen håller åtminstone några år!

Ni ska inte se på markdelen för mycket. Den ska fixas till här före midsommar har jag tänkt. Så vi får se då, hur långt jag hinner.

Det är cha-cha

Jag hinner ju bara få det stora löpleendet och så är det ett rejält dippfall igen, suck för det. Men denna gång krånglar knät och bakre låret och jag vet att detta är överansträngning. Så nu är det förbud på löpsteg tills jag är i skick igen. Men promenader har jag tagit gott om. Dessutom har cykeln fått kika ut från sitt vinteride. Pollensäsongen gör ju sitt den åxå men det har jag under kontroll med medicin, helt annat är det med ett jädrans sjukt knä. Nog med det.

Men under tiden jag inte kan göra det jag vill mest så hittade jag på annat tidsfördriv som inte kräver så mycket ben och kraft. Ett riktigt roligt projekt, som gör att jag kan knappt slita mej från det. Fick ju en snilleblixt då myrorna attackerade min "rabatt" med smultronplantor. Så lite tur i oturen där. Ska flytta dem i en högre odlingslåda. Och samtidigt byta hela jordschabrasket i själva rabatten. Men mitt projekt!
Vi har haft några lastpallar på vår gård, som bara väntat på att bli använda till något. Och nu när jag då inte är i springfört läge, så tog jag och putsade och sandpapprade upp 2 lastpallar. Fick stå i solskenet här vid helgen inför morsdag och doona på. Sedan när de såg passligt nötta men inte för fina ut så drog jag på ett varv målarfärg.

Idag skulle jag ha målat ett varv till men gråa moln och redig regnskur satte totalstopp för den biten. Har alltså allt detta under bar himmel, så det kräver ju att vädergudarna är på min sida. Så det får vänta ännu lite. Men det är på gång. Ni ska nog få se slutresultatet, bara jag får några fina kvällar att jobba på med mina lastpallar. ( Kan ju ibland tycka att en ledig dag med solsken skulle få komma oftare emot.)

Men ja, bara för att jag nu har löpförbud betyder det inte att jag pluttar och hänger läpp- nej,nej- jag dansar i sidoläge och tar andra saker som kan för mej videre till andra fina saker. Som lastpallar.

Äntligen en vattenmelon och morgonspring

Hurraa, hurraa! Jag har varit på min första joggingrunda efter allt sjukande. Låter helt knäppt, jag vet. Vilken knäppgök hurrar för att få fara ut och springa? Nå, jag givetvis!
Känslan när jag imorse visste att jag skulle få fara på en kort runda, den var helt huippu. Kände mej som jag besegrat sjukdom och trötthet och ja allt. 

Underbara himmel. 29 april 2016.

Jag känner ju förståss en bitterhet i hur mycket jag halkat efter det jag hade från början tänkt att klara av i detta skede. Men nu tänker jag att "jess jag kan bara bli bättre". När jag fick på mej mina nikes imorse var det faktist bara bra känslor som surrade i hjärnkontoret och en förhoppning om många långa kilometrar. Orkade förståss inte alls som jag hade hoppats på, men jag fick ihop 4km. Och det får lov att vara en god start. För imoron ska jag så säkert fara på en runda igen.

Inte bara att jag är i farten igen har fått mej att le som en dåre idag, utan även det att jag ÄNTLIGEN, äntligen hittade en hel vattenmelon i butiken! Låter helgalet det åxå, jag hör det själv. Men ni anar inte hur hemskt det är att fara till flera butiker och sedan inte hitta den frukt som man sååå suktat efter. I mitt fall en helt vanlig vattenmelon. Jag kan inte förstå detta med att butiken inte haft på snart två hela veckor hela vattenmeloner. Är det ingen annan som vill köpa hela meloner än jag? För vem är nöjd med en femtedel eller en fjärdedel av en melon? Det räcker ju ingenstans! 

Nu ska jag njuta av en halva, sådär bara. Go and fruit yourself, eller nåt!

A taste of heaven. En vanlig vattenmelon. Love fruit.

 
 

Väggen, den kom nu.

Förra söndagen hade jag en plan för denna vecka. Vecka 16. Jag såg framför mej en vecka av underbara löpkilometrar varannan dag denna vecka, med intervaller och backträningar och en långlänk. Istället fick jag tänka om och huttra under täcket och filten med huvudet på kudden med en temperatur, som inte passar mej.

Att inte orka vara uppe länge än maximalt 2-3h i ett är rätt jobbigt. Det är väl såhär småbebisar har det. Det är så jobbigt att vara vaken att man hellre sover. Tills man är starkare och orkar vara uppe längre.
Är på min sjukdag 4 egentligen. Men varit sängliggande i 3. Jag försökte verkligen mota bort denna envisa sort med tankens kraft, men fick gå som förlorare från denna match. Mitt i arbetet var det bara att höja händerna och säga att det inte gick längre.

Med citronvatten ska jag få i mej vitaminer, som ska göra mej frisk har jag bestämt mej för. Så nu pressar jag citron eller alternativt lime som jag blandar i vatten och dricker massor av det. 
Ibland får man bara ta smällen mot hårda ytor. Denna gång var väggen en envis feber med flunssa.
Men jag kommer att snart vara på benen igen, som vanligt med löpskorna på.

 


Bara att planera framåt. Ny dag, nya krafter.

fredagslista på helt fel dag

Hittade denna hos Sweet Malin. Och kunde ju inte låta bli.


HAR DU?

Öl i kylen? Alltså, jag har inte öl i kylen men min karl har. Jag dricker öl oerhört sällan. Men har en sommersby.
Något husdjur? Jodå, våran frass. Fast han uppför sej som en hund om vart annat! 2 in 1 kan vi säga.
Någon favoriträtt? Jag gillar lasagne, speciellt om mamma har lagat den. Pizza är en höjdare åxå. Klyftpotatisar med en god biff och fetasallad till. Yes please!
Puder på dig? Nej, inget sådant längre. Folk får se hur skröplig jag är på riktigt.

Några framtidsplaner? Ja och nej. Jag planerar mycket men har fått planera om desto mera. Men att resa, det är nog på framtidsplanerna!

 Någon sjukdom? Mer än ålderskrämpor och nån konstig allergi som uppstår varje vår och sommar, så nej. Om inte pucko räknas, för det är jag året runt.

Gymkort? Hahahahah! Vad är det svarar jag på den. Jag har ett året runt förhållande med mina löpskor istället.
Fikat idag? Morgonfikat då. Kaffe och 2 småa chokladägg, som fanns gömda i ett av köksskåpen.
Nagellack? Jo, på ena handens naglar. Borde nog lacka den andra handens för att de ska se bättre ut. Kanske efter listan?


VEM?
Delar du mest minnen med? Kanske mina kära bröder.
Längtar du mest efter? Mina barn, när de inte är hemma.
Stör du dig på? Stör mej för tillfället på alla ministrar i Finland. Usa:s president kandidater. Chefer som styr och ställer och inte alls vet hur det egentliga livet ser ut.
Lagar mat? Jag, som oftast.
Diskar? Det är åxå jag. Hatar då det lämnar odiskade högar, som inte ryms i diskmaskinen.

VILKEN?
Tidning läser du? Det skulle vara Vasabladet och Pohjalainen. Och nå reklam, typ Ikkuna. Allers från förr i tiden är roliga att bläddra i hos mommos.
Dag fyller du år? 11 september.
Årstid föredrar du? Vår och sommar kommer båda på samma placering!
Kommun är du uppväxt i? Vasa och Korsholm.

VAD?
Gör du nu? Sitter och försöker öva på min hållning.
Gör dig till en bra människa? Försöker att gå efter mottot: Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dej. Och med det sagt så försöker jag vara på vänlig fot med alla jag känner och vet och inte vet.
Gör dig till en dålig människa? Att jag kan glädjas över att vissa fängslas, får straff. Ja nå det åxå att jag tyvärr lever för pengar många gånger.
 Vill du arbeta med? Barn skulle vara roliga att arbeta med. Kanske jag sku måsta byta karriär?
Är roligast just nu? Att jag fått se hur en kille på nu 4månader utvecklas, att världen ändras utanför mitt fönster och att min ena bärbuske ser ut att klara vintern!
Har du på dig nu? Tighta jeans i ljusblått, "indian" inspirerad lös tröja och grå kofta. Myskläder.
Äger du för skor? 3 par löpdojor för tillfället, my favorites. Ett par pumps, ett par eccoskor och många sandaler. Ja å ett par läckra svarta stövlar!
Har du för storlek i skor: Oftast är det 37. Ibland går nån 36:a och ibland kan någon 38:a gå på.
Läser du för bok? Just har jag ingen bok på gång.. Men kan sluka skönlitterartur bara jag är på rätt humör. Löpar relaterat läses åxå.
Ska du göra nu? Fundera över dagens maträtt, ta in tvätten jag hängt ut.

När det gäller synen

Jag tycker det har varit rätt lustigt att just nu i vår, när jag var tvungen att skaffa nya brillor så kommer ett inlägg om exakt samma sak av en riktig feel-good-babe Michaela . Jag har länge funderat om och när jag måste förnya dem men nu i vår så kom det. Det var ett måste. Inte för att det skulle vara nåt dåligt, nej! Men när man haft brillor en tid vet man att det kostar en slant extra att skaffa ny look.

Jag hade hunnit vara på min syngranskning och valt redan mina bågar och fått hem mina glosor. Detta för snart 2 veckor sedan. Och nu skriver hon så fint på sin blogg (klicka här).Nästan så att man sku vila fara ett varv till bara för att se lite vad som finns där.
För en del är att hitta glasögonen en piece of cake, men det är det inte för mej. Har ett ganska smalt och litet ansikte och får ofta gå till flera ställen för att hitta ett par som sitter bra på näsan. Oftast är de för breda eller stora till mitt lilla fejs. Det är så många komponenter som ska vara rätt när man väl börjar på.

detta år detta märke.

Men denna gång hittade jag mina på specsavers. Jag har under årens lopp köpt mina glasögon från olika ställen och alltid varit nöjd med de som jag sedan valt. Vissa gånger har jag fått söka med ljus och lykta och vissa år, som i vår, så hittade jag mitt par på första försöket! Och jag tog ett par klassiska svarta. Har inte haft svarta bågar på snart 10 år (!) så det var på tiden.
Precis som Michaela berättar i sitt inlägg så är glasögonen en viktig accessoar till allt det andra du har på dej, de är som ett smycke. De ska bäras rätt, de ska kännas rätt och de ska passa rätt. Om nåt av dessa inte är rätt så prova på någon annan modell, färg och form :)

Så nu använder jag mina gamla glasögon mestadels till mina löprundor. Och när jag står i köket, för matoset och ugnens os förstör glasögonen snabbare än snabbt har jag fått erfara.
Så det är bra med 2 par.

En vecka med långsammare tempo

Min veckosummering för den som varit är usel. Alltså hur jag än vrider och vänder på det så har jag inte lyckats alls med samma prestationer som veckan innan. Inte heller har jag känt mej lika tillfreds med mej själv. En dimp, det kan vi kalla det här. Tänker dock att en liten grop fäller inte hela min framgång. Jag stiger upp som en daredevil.

Ni vet då man kommit in i ett bra flow och det känns som det bara kör på, utan käppar i hjulen. Så trodde jag att jag hade det. Men ibland kommer livet emellan. Jag blev trött och hiskeligt frusen, med halsont och kroppen slöt sej som en mussla. Kan bara inte förstå varifrån jag fått kallt eller blivit smittad för nåt annat kan det väl inte vara? Nåja, så det har inte blivit något större än nån promenad denna vecka. Och några snabba 10 minut abs från youtube. Man kan inte alltid vara på topp. Så är det bara.

Istället så har jag funderat över frågor i stil med:
Hur känner jag inför den månad vi lever i?
Jag är vårglad, som jag tidigare berättat. Känner mej förhoppningsfull. April betyder att vintern är så gott som förbi och att det snart, snart, snart börjar grönska! Love it!

Vem eller vad inspirerar dej?
Mej inspirerar folk som kan dela med sej av sej själva. Våga göra bloopers, våga säga vad du tycker och låt världen vara operfekt, det ger inspiration! Färgsplasher, fina mönster och ljuset som solen ger ja det ger mej inspis. Och feelismusik!

Vilken egenskap hos dej själv är du mest stolt över?
Jag tänkte väl bra länge på denna. Det brukar vara svårt att hitta en egenskap hos sej själv som man är nöjd, glad och stolt över. Men vet ni, jag tycket mest om min egenskap som empatisk. Ibland är den jobbig åxå men det är den som är jag.

När sa du senast till någon att du saknar hen?
Jag skrattar alltid när jag läser meningar med hen. På riktigt. Hen. Det är han eller hon. På finska hän. På engelska he eller she. Jag har bara inte kunnat inamma det ordet i min vokabulär. Det går bara inte! Till frågan, jag skickade åt en väninna på watsappen bara för knappa halvtimmen sedan att jag saknar hennes sällskap. I tisdast sa jag åt min kusin när jag såg henne, att jag verkligen saknat att både se å höra henne. Så det är inget jag smusslar med. Jag tycker det är enormt viktigt att säga det åt folk man verkligen saknar.

Och ett PS. Daredevil serien på netflix är värt att kolla på. Tycker jag. 

Löpningen framskrider

Nu har jag kommit till den punkt där jag njuter av löpningen. Alltså att jag ser framemot en löprunda oavsett om den är kort eller längre och att jag kan helt frivilligt välja att faktist fara ut och springa istället för att tex. att sitta i soffan och uggla eller att stå i köket å baka.
Det trodde jag inte i februari då jag verkligen fick kämpa för att få mej ut.

Äldsta påskkärringen i farten?

Under påskhelgen, på lördagen, så var jag till och med så ivrig att jag målade prickar i mitt nylle och smetade på lite läppstift. Drog på mej en duk på huvudet och sprang i hemnejden som "storhäxa". Utan kvast, men var i farten med rätt bra å pigga ben. Lyckades komma upp till 7km på påsk löpet och inte helt skamfilad tid heller. Nu denna vecka efter påsk har nästan var kväll varit fylld av andra kvällssysselsättningar än löpnning, väldigt mycket jobbrelaterat och därav har jag varit tvungen att lämna löpskorna hemma.


Och som kroppen har skrikit efter några explosiva löppass då jag varit sittläge. Det är  verkligen häftigt hur snabbt kroppen vänjer sej vid att få motion och nästan kräver det sedan också med jämn basis! 
Men på onsdag kväll såg jag min chans att ta till en liten stund av löpning efter jobbet. Hade varit på en föreläsning som var jobbrelaterad till ett ställe ungefär 2,5km bort från där jag bor. Så jag hade packat med löpkläder i en ryggsäck. När allt var klart for jag och bytte om till mina kära nike skor, crafts löpbralla och löpjackan och väntade på att min pulsklocka skulle hitta sateliterna.

 

 

 

 

 

 

 

Min sträcka var ju inte så lång, men mina ben och min kropp tackade nog för löpningen den kvällen. Jag fick rätt bra kilometerfart ( det var runt 5:35min/km) och kan bara hoppas på att det fortsätter likadant. Det allra bästa med hela kvällen var att då jag kom ut från föreläsningen och jag skulle springa iväg. Det jag såg var så himla fint. Så var tvungen att fota lite. En solnedgång som hette duga.

 

 

 

efter att jag bytt om till bekvämare outfit :)

Pink sky som bredde ut sej över viddarna. Jag njöt av det vackra runtomkring. Jag njöt av löpsteget. Och jag kände att jag hade gjort rätt val i att springa hem. Bra onsdag.

Nu idag blir det bara promenad och lugn för denna glada motionär.. För mot kvällen ska jag se om jag slår klackarna i taket eller om det bara blir en lugn kväll i goda kollegors lag.

Våren är kommen

En skogspromenad i påskhelgen.

Jag är salig som den. Våren har äntligen, äntligen kommit hit! Jag snackar totalt om varm(are) sol, friskare vindar, fåglar som kvittar i träden, hundbajs på vägkanten, cyklister och andra motionärer kommer från sina gömmor, barn som klottrar på med smält vatten och grus samt kvistar och att kvällarna är längre och ljusare. Det är min vår som nu är här! Den tar mej med storm!

Det som kanske är mest jag i denna situation är att vi fått svänga om klockan till happy time det vill säga sommartid. Vet inte riktigt varför men det är helt klart att då sommartiden är här blir jag mer glad. Mer levande. Mer pirrig och spontan. Lite nykär blir jag varje vår. Och just precis så är jag nu.
 Ser framför mej hur trädens blad knoppas och antagligen hallucinerar jag mycket i förtid men tror att allting lever i en godare värld nu, bara för att det är sommartid. Jag vill plantera paprika, tomat och blommor. Jag vill se livet växa och bli nytt.

Jag har alltså för att känna mej duktig och skötsam skött om mina grönväxter extra bra i helgen. De är duschade och ompysslade. Vissa har till och med fått ny blomjord.  Så nu hoppas jag att det ska ge delning och att jag även lyckas hålla vissa mina blomster, ehm..narcisser i liv. Annars är det ju bara grönväxter hos mej. Paprikan är sådd och likaså tomaterna. Får se med spänning hur det tar sej!

Sedan så har jag städat. Städat ut vintern och tagit in våren. Snackar om att sätta undan skidor och skridskor, för nu är det banne i tid att dra på sej sina lenkkare och sin läderjacka eller jeansjacka! Pulkan i förrådet och spadarna undan i gömman. Dags för hopprepet att göra entre! Nu kör vi, våren är här! Jippii!

Listan, 7 saker jag behöver för att må bra

7 saker jag behöver för att må bra.
Så viktigt att ta upp och fundera på de goda tingen i livet. Jag hakar på då jag såg att Pamppo hade denna lika så Christina. 
Så nu kör jag mina 7. Fick fundra lite för att klämma till dem. Så självklara ändå inte. 

1. Hälsan. Att få vara frisk, fysiskt och psykiskt. Så viktigt att man har det i skick. Att må bra är kärnan till mycket, utan hälsa så är man bara ett skal med inget innehåll. Ingen ork brukar leda till zombie style och det är inte så trevligt. Ta vara på hälsan. Förebygg mot allt som försöker mota ner dej.

2. Kärleken. Att få ha nära och kära som jag får älska villkorslöst och de gör det samma tillbaka. Min familj, mina vänner. Om jag inte hade familjens och vännernas stöd och uppmuntran skulle jag vara ett vrak. De är värda guld, platina och universum. Tillochmed mera än så.

3. Den egna tiden. Me, myself and I. Jag är en social prick ut i fingerspetsarna men behöver den egna tiden lika mycket som andra. Det kan vara att jag får fara på min joggingrunda, en bra bok jag läser med filten på, ett frissabesök eller att sitta med virkningen i famnen. Men att jag får skala av alla "störande faktorer", det är egentid.

4. Natur och frisk luft. Jag behöver få andas ute. Luft, utan avgaser och dammoln. På vintern den kalla krispiga luften, på våren det härliga vårsuget som spirar i luften, sommaren som lovar solpussad hud och varma regndroppar och höstens mustighet. Jag älskar alla årstider, fastän jag bannar dem tidvis. Naturen hur den ändrar vartefter är underbar. Det finns lycka i det.

5. Känslor. Att få vara härligt bubblig av skratt så att kinderna hettar och magen kniper av glädje. Att få vara jävla sur och butter och känna känslovallet i dess hela styrka. Tycka synd om sej själv ibland. Att gråta ut, rensa sina tårkanaler och rensa själen. Vemod. Saknad. Nykärleks lust. Lycklig. Att känna sej hjälplös men sedan inse att man vuxit efter varje storm man varit med om. Känslor.

6. Skönhet inifrån.  Jag behöver få känna att jag gör rätt. Att jag hjälper andra, att jag får andra att må bra, att jag kan få någon att le. Får jag en annan människa att må bättre ens för en stund känner jag mej lite bättre. Är ingen moder Teresa, men vill att skönhet inifrån skall synas mer.
Ge nån ett leende är lätt. En hand på axeln. En varm kram. En axel att luta sej mot eller bara ett öra att lyssna till. Ibland räcker det med lite.

7. Erfarenheter. Man måste våga göra saker och uppleva för att erfarenheter. Att byta ut den trygga bubblan mot något annat. En resa? Äta något du aldrig smakat förr? Ny frisyr? Att gå genom skogsstigen man aldrig vågat förr? Att få barn tidigt eller sent eller mitt i livet? Att flytta till ny stad? Att skilja sej? Att fråga efter löneförhöjning? Att försöka så en paprika eller avacado?

Jag försöker nog bli snabbare

Nu återkommer jag till min löpning. Min löpning, hahah. Min löpning har jag ifrågasatt rätt mycket de senaste månaderna. Det för att den uteblivit något oerhört lång tid, som ni redan vet. Men jag har satt i en högre växel i (slutet av) februari och bestämt mej för att jogga eller springa vartannan eller vart tredje dag, för att komma igång igen. Hittills så har det lyckats. Peppar, peppar!

Men jag har verkligen försökt att komma igång. Fast resultatet visar helt annat. Så bittert det känns då det tar så förbaiskat länge innan man kommer i såna mått som man själv skulle vara nöjd med. Jag kämpar.
Snörat på mina löpskor och farit iväg, det har jag. Kommit en bit och flåsat och varit röd i nyllet efter ja vad ska jag säga typ 20 minuter. Känslan då munnen är torr som malen kanel, är inte najs. Inte heller då näsan snorar mitt i och man verkligen skulle behöva hela näsdukspaketet med sej. Men efter varje gång jag varit ute och "rastat benen" så har ju min känsla efteråt varit jättebra. Jodå, feelisen har varit faktist fin efteråt men vill nå känslan där löpningen känns lätt och rolig och alldeles underbar! Jepp, du såg rätt. Löpning är härligt då allt "je på radin". Då alla bitar är rätt i pusslet.

2015. Då jag sprang. Sprang snabbare än nu.

Jag har förlängt mina löprundor lite i taget, väldigt lite i taget. Men för varje meter till så känns det alltid lite mer lyckat. Det jag har mest svårt med är ju att jag klarat av 5km utan problem på under halvtimmen alla andra år. Men inte ännu i år. Alltså det är en riktig vidrig påminnelse över hur jag förfallit. Mina ben känns som stela pinnar då jag jämför mot mina fjolårets "sommarben".
Vem har tagit min flow-go som mina ben haft tidigare?

Nu är det inga bortförklaringar som skall dra ner mej längre. Jag är all in med att göra det igen.

Babyn som gör att mina hormoner dansar salsa

Så liten, så sårbar och skör.

Babykänslan sköljer över en. Igen.
En liten krabat på 6 veckor veckor och hans morsa var jag och hälsade på. Babyträff, bara att jag inte har nån bebis. Ett litet nytt liv som inte klarar sej på egen hand ännu på långa tider. Jag som är sådär "blödig och allmänt känslosam" får ju så gott som alltid modersfeelis direkt! Inte något undantag denna gång heller.




Brösten sväller upp som ballonger av bara synen av en tuttsuttande lillklimp och livmodern rycker å knycker...Det är ungefär så det har känts då jag hälsat på (alla) mina vänner som fått tillskott i familjen. Babyn doftar sådär snuttepluttesött blandat med modersmjölk(s uppstötningar) och kanske en puff-fis eller en senapsblöja. De luktar ju egentligen mer än doftar men det är en speciell lukt. Som väcker ens moderskänslor som varit gömda och instängda väl länge. Men jestas vad denna lilla krabat på lite över 1 månad gör med mina bröst. Och underlivet.
Jäkla hormoner!

babyfjunen, som är så söta.

Det går över. Det går över.
Det gör det åxå, sedan då jag inte längre hör babyns gråt eller griseknoe-ljud. Småa snarkningar och luftsuckande. Man hinner glömma ljuden som bara ett spädbarn åstadkommer. Man hinner kanske mera förtränga dem än glömma för när man väl hör dem flippar ens huvud och kropp helt. Med ens menar jag förståss mina egna.

Fastän känslan av att man vill ha en till medan man är där är lättnaden av att inte längre har spädisåren på sej nu lika härlig, när man stiger ut ur bebis bubblan hos väninnan.