En rät tomte..coming up

Biten, som av en modefluga av jultramset i år, så fick jag för mej att sticka en tomte. Vill ju ha en tomtenisse som jag kan säga att jag gjort själv. Vet inte varför men nu är det så att julfeelisen är verkligen hos mej som en igel. Så en tomtenisse ska de vara. Handmade! Och jag kämpar ännu med den..

    
 

Hade inget mönster så jag började på och nyttjade min fantasi. Ett stycke tomte coming up, förr eller senare.
Lite bildbevis för den som inte tror att jag fått upp ångan med att sticka.
Får se då hurdan nisse det blir.

Marmorljus

Jag har en skild plats i mitt hjärta för (värme)ljus. Mitt hjärta pumpar ett extra slag varje gång jag ser ett specialljus av nåt slag. Har en liten passion för just värmeljus, av alla de slag.
Nu så har mitt hjärta smält för just marmorljus.

 De är så fenomenalt fina i bara sitt mönster, men även hur de brinner ner är en konst i sej!

Jag följer inte direkt trender, utan följer mitt eget tycke. Eller sen är jag bara en eftersläntrare av egen tidsvirvel.
Vet ju att det funnits ljus, som har marmor mönster, länge på marknaden. Men nu i år så slog det mej att hur häftigt och konstnärligt ett sånt ljus kan vara. Så nu har jag och bränner på.

Så nu i helgen så har jag verkligen väckt pyromanen i mej. Brasan brinner, alla julljus lyser i fönstren, i lyktorna flammar skenet från ljusen och på vardagsrumsbordet finns mitt nya ljus, marmorljuset.
Jag bara väntar på att det ska smälta lite för att få den häftiga effekten.

Nu har jag varit så tråkig att jag tagit en bild ur katalogen, dessutom på snedden. Jag är för lat i kväll för att få den stående . Men ni förstår min point, varför jag bara väntar på att den ska börja forma sej. Marmorljusens brinntid är till och med upp till 60 timmar så man hinner garanterat tända det några gånger. Både till morgonkaffet, eftermiddagssfikat och till kvällsglöggen! Så nästa gång jag ser någå coola färger kommer det nog några marmorpelare med mej hem igen.

Väntar på att den ska öppna sej som en blomma. Tänkt vad ljus är "hälsosamma" mot vad en hyacint kan vara. Många är så allergiska hit och dit med olika växter, men de flesta diggar ljus. Det får vara mitt bidrag för första advent.

"Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu men det blir ljusare igen..."

Gardiner och mattor

Jag är en som aldrig riktigt förstått mej på gardiner. Har liksom ingen humm om hur långa de ska vara eller hur breda. Hurdant tyg det ska vara för att vara kvalité. Tunna och genomskinliga eller tunga och tjocka. Och det där med att få rynkningen på gardinen när den väl är uppe sitter alltid fel. Nee, har liksom noll koll på den biten. Tror att den genen trillade av kärran när jag blev till.

Men i år har jag lite mera intresse för den biten då man jämför mot många tidigare år. Om det är åldern eller trenden eller om det liksom bara slagit slint vet jag inte. Men skulle kunna tänka mej något i stil med dessa nu till jul. Om ja, pengabingen vore öppen för möjligheter vill säga.

Den här till sonens rum..    eller denhär ...

Till dottern kunde jag tänka mej..
..ni ser att det är verkligen jultema i huvudet på mej nu. Man borde ju satsa helhjärtat nu när jag kommit igång och så, men måste nog fundera lite på andra världsliga ting åxå.

Mattor har jag åxå börjat kasta ett öga på och då något i stil med.. 

 
Stjärnor och ränder är liksom ett återkommande mönster i mina tankegångar. Så självklara även nu.
Och på nåt konstigt vänster så har jag fastnat för grått, kanske november-gråheten
 har tagit mej i knoppen.

Alla bilder från jotex.fi och det är alltför farligt med internetes underbara klicketi-klick-lätthet. Stor risk finns att man klickar hem ett eller annat. Får se om jag kan hålla fingrarna i styr.

Hur går det med er "julmontering"?

Min snöflings-promenad

Var ute och gick i mörkret med min reflexväst och småa tingeltangel reflex. Medan jag gick funderade jag över hela fenomenet reflex. Varför det i så många år varit "fult" med västarna och varför inte någon lyft fram att västen är livsviktig i vårt mörka land- förrän nu. Det är först nu i höst som det verkligen blommat upp på bästa sätt. Är så glad att många har förstått hur viktigt det är just med att synas i trafiken!


Sedan funderade jag över hur många har vågat lägga upp julgardiner redan i år. Det var inte många. Även jag har varit lite försiktig med att lägga upp för mycket, trots att jag verkligen hittat julfeelisen denna vinter. Men kanske nu ikväll eller imorgonkväll, för det kliar så i mina vinterpyssel tassar!

Medan jag traskade på småa vägar så dalade snön ner. Åh, sån härlig, sprudlande och sann glädje jag kände då! Nynnade lite på "nu tändas tusen juleljus" och började längta efter både julöppningen i Vasa och efter de vackraste julsångerna i kyrkan. Det är så mäktigt då man sitter trångt i kyrkbänken och får sjunga. Sjunga julsånger som siktar julkänsla rakt in i hjärtat på en. Brukar till och med torka en tår från ögonvrån, för det är julkänsla på hög nivå för mej.

På slutrakan på min promenad så träffade jag på Rudolf. Han såg ut att ha det bra på en av gårdarna. Där tittade han upp bland snöflingorna som började falla tätare. Lyste upp världen ikapp med snöflingorna.

ÅÅH vag jag diggar snö. Den känslan som snö ger mej hoppas jag åt er alla andra åxå!

Har inte glömt, bara försummat

Jag har både glömt och förkastat bloggningen senaste tiden. Haft så mycket roligare saker på min agenda. Och har dessutom köpt mej en ny kalender för kommande år! Skall visa den i ett bättre skede.
Tankarna virvlar i julbanor. Ljusslingor, hur de ska pryda vår ingång. Och vilka belys vi ska sätta upp, måste nämligen köpa nya detta år. Funderar över gardiner. Och julpynt i allmänhet.

Tänker reflexgarn och vantar och mössor, lite mommo-tänk mera nu ön förr.

Vi återkommer! Ha de bra tills dess!

När jag "lånar" dotterns nystan

Jag har ju verkligen inte haft något lyckat stick-år detta 2014. Omotiverad som bara den och hittat på en massa annat. Framförallt så har jag satsat mera på löpningen och min hälsa. Har ju dock påbörjat en hel del men väldigt få saker har blivit ens halvvägs till klara. Fick dock en liten kick när dottern självmant valde ett (eget) garn i butiken, för att lära sej virkningens underbara gåva. Hon visste precis vad hon ville ha.

Hon virkade lite till en början, med sina småa barna händer. Orkade inte så intensivt, så garnet lämnade ju i min garnkorg. Och jag upptäckte att det var ju mjukt som bara den OCH dessutom värmde det skönt åxå! Mina geniknölar satte fart och jag mindes ett inlägg där Lindas lantliga hade visat ett nystickat vantpar i zebragarn åt hennes dotter och på samma bild fanns ett annat "plagg", som fångat mitt intresse. Just det tänkte jag försöka mej på!

Jag började en kväll med att kasta upp maskor på en sticka-helt på måfå. Och ångade på. Rät. Avig. Rät. Avig. Det gick ju inte snabbt, nej verkligen inte. Ska visa bilder på mitt projekt.
Och varje kväll så stickade jag lite på detta. Lade "Femtio nyanser av Grey" åt sidan, lämnade bakningen och motioneringen åt sidan och tog tag i sticksömmen.
Jag hade inget direkt mönster jag följde MEN tittade ju definitivt många gånger på bilden på Lindas blogg.
Det bästa med hela saken är ju att jag fick ha stickat det klart! Jag är så stolt och nöjd att jag fick ett plagg klart på knappa 2 veckor, och ännu bättre är det ju att dottern tog den på direkten i användning!

Här är plagget. En kauluri ( suomeksi ) pratade vi om när jag var barn. Halsskydd var ett annat. Och i dagens värld pratas om polokragen. Det är vad jag har åstadkommit med egna händer.

Min dotter med kaulurin på sej. Och stolta mamman fotar.

Nu har jag då ångan uppe och köpt mej ett par rejäla bambustickor i nr7. Så nu kör jag reflexgarns stickning för fullt. Hoppas att det kommer i lika ivrig användning, när/om den blir klar.
Det är en mössa jag försöker mej på denna gång.

Ett mysjogg i novemberstarten

En ny månad har nu gjort entré. November med sitt mörker. November med sin dysterhet. Trots mörkret så finns det mycket vackert runtomkring. Just i november.
Som nu denna helg! Halloween för den mer kommersiella. Och för den mera traditionella så alla helgona. Vi tänder ljus och kommer ihåg dem som vi förlorat under årens lopp.
Vi tänder ljus för myset och lyset. Vi tänder ljus för värmen.

För första gången någonsin så har vi en pumpa som välkomnar. 

Själv ska jag ännu till gravgården och tända ljus.

Själv var jag lite galen och vaknade i morse ännu då det var mörkt. Snörade på mina nike. Klädde på mej lager på lager eftersom temperaturen låg på -7,6. Tog pluppar i öronen och lade igång en topplista från Usa.
Min runda var ett mysjogg, som Heidi ( coachen i Raska Fötter), i måndast pratade om. Det satsade jag på idag. Och medan benen trummade mot krispig yta hann flera tankar rulla.
Men jag stannade verkligen till då jag fick se dagen gry. Ett så häftigt fenomen. Att jag stannade till. Knäppte bilder med min telefon och nästan svor på att stunden försvann för snabbt.
För det var underbart vackert. Sagolikt. Och minst sagt magiskt.

Så detta var min stund. Då dagen gryr. Och solen stiger bakom hoppamäki. När jag var vid backen som syns på bilden var det redan ljus morgon.

Och nu inväntar jag en härlig kväll. Skall med några väninnor på bio. Och sedan lite mat i magen på restaurang. Inte så tokigt, om jag själv får säga!
Och avslutar inlägget med en powerballad från gamla goda tider. Guns N´ Roses sång om just denna månad.
 Trevlig helg alla ni som läser bloggen!