Vem är fancy nu?

Har länge suktat efter en ny garderob, har ju berättat lite om vilken stil jag gillar å så. Men skulle åxå behöva en makeover. Alltså en så gott som total makeover av mina paltor. Borde rensa UT ALLT. Skräp och urtvättat då. De finns ju nog någon goding där bland allt.
Känner att jag stannat kvar i mina gamla toppar och hängiga byxor. Trivs oerhört bra i löst och ledigt och den delen av min klädskrubb är ju i princip komplett men kläder till både jobb och "finare" och mera fancy-looken har saknats.

En som jag inte kunde lämna efter mej.

Jag hade lyxen att få en mamas-day-off på stan utan barn. Tog med mej väninnan Malin och vi varvade några affärer, nåja ganska många. Medan jag öste på med klädesplagg och rände runt i provhyttarna fick hon agera rådgivare och terapeut åt mej. Så nu har jag en liten början på min update:ade garderob! Och när man fått prata ur sej så orkar man med vårtröttheten lite bättre. Två flugor i en smäll. Perfekt upplägg.

fancy-dress till jobb och vardag.

Det som fanns på min lista högst upp var svarta byxor och en kofta. Svarta byxor skall vartenda kotte ha i sin basgarderob! De funkar till allt. Och är man frusen som jag så är koftan mer än väl behövlig. Tyvärr hittade jag inte nån kofta men jag hittade desto mera annat.

Och tiden den flög. Man hann bara blinka två gånger så var lördagens shopping i ett nötskal.

Vi hann ta en lunch på Rosso för att stilla våra kurrande magar på slutrakan. Men svoosch så var det nästan kväll. Malin sade hejdå och for till familjen.




Men min mamas-day-off var tog inte slut där. Jag bytte parkeringsplats (tiden höll på att falla mej i onåd), träffade ny väninna, fina Sofia, och vi styrde stegen mot gloria-bion i Vasa för att njuta av Disneys film Askungen. Som en dröm att nå tillbaka till sina barndoms bästa sagor. För man känner sej löjligt förtjust..åtminstone jag. Precis som då man var fem år.

Och som en bal på slottet, precis så var det. Jag fnissade. Fällde en tår i ögonvrån och suckade av glädje och välbehag. Gillar man Disney så gör man.

När en våffel-plättkväll inte blev som den skulle

Det lär ha varit våffeldagen idag enligt radio, tv och sociala medier. Allt prat om detta gjorde att suget slog till. Ställde mej berädd på att stå och steka och grädda i kökets goa vrå och satsa på både grädde och sylt. Att vara den perfekta husmor och mamma, bjuda på godhet på både fat och och humör.

Jag hade tankarna på att få äta en våffla eller två i lugn och ro. Tog fram nyaste H&M katalogen och fick tankarna inställda på vår och sommar. Ett relaxy-moment.

Klickade på grädde och sylt. Skivade lite banan. Och hade ett "perfekt" upplägg. Tänkte dehär är sånt tillfälle man vill komma ihåg. Som man vill visa åt världen. Typ instagram. Kanske facebook. Och bloggen.
Tills barna kom stormande till köket. Bråket om vem som fick större gräddklick var ett faktum efter första skedtaget. Syltens kiv handlade om vem som fick mest och störst jordgubbe. Alltså gaah! Allt kan man liksom bråka om.

Där satt  jag men min katalog...på sida 12 ( av typ 220 hela sidor) och tänkte låt dem sköta och lösa ut det här. Men vid sida 14 fick min trötta mammahjärna nog. Slog ihop katalogen och gav upp mina vårklädsdrömmar. Våfflan var till hälften uppäten och kall. Trött mor och en skarp röst; att nu får det vara nog.

Så den rosenskimrande världen är aningen taggig mellan varven. Speciellt då man är trött. Och lite hängig. Vilken tur att det är på kommande påskveckan nu, som följande. En långhelg är mycket välkommen.

Snart klär jag upp mej

Det här med att vara festfin är inte min starka sida. Att klä upp sej har en viss charm absolut och visst är det roligt och nästan lite speciellt, varje gång det sker. Vilket inte är ofta i mitt fall.

Jag har mer och mer fastnat för det feminina och kjolar och klänningar fastnar i mitt tycke lätt. Men det är en helt annan sak om det passar på mej och min figur!
Nu har jag tänkt lite att nu denna vår ska jag och min figur bli kompisar med längre tunikor, kjolar och klänningar. Ska försöka få in en feminin look som är ledig och ser ut att passa mej som handen i handsken. Jag hoppas verkligen att jag hittar några såna plagg som jag kan nyttja även på jobbet, där man faktist får ser lite uppiffad ut.

Dessutom ska vi, just från jobbet, bli bjudna på 3rätters middag här inom snar framtid och där ska man se lite mer sofistikerad ut. Har lite svårt att se mej i ett sofistikerat sammanhang, speciellt nu när löpskorna och löpartightsen är mina goda trogna vänner.
MEN jag har några alternativ, som jag går och funderar på till finmiddagen. Frågan är väl nu då om  jag är lite för mycket mej själv, att jag inte följer klädkoden som man borde. Eller om jag faktist smälter in i omgivningen (vilket jag egentligen INTE vill). Det är ju inte bara kläderna man går och funderar på utan även håret ( som för min del ser ut som om en 4årig skulle ha hjälpt mej att klippa det). Sedan funderar jag på sminkningen. För jag kommer nog att passa på att göra en liten makeover. Jag kommer att leka askungen för en dag.


För tillfället har jag fastnat för denna stil på klänningar:
Liksom 50talets underbara klädvärld har satt sej i min 30-ish åriga hjärna.
Dom här två är sådär som jag verkligen skulle vilja ha i egen garderob. Och kan garantera att de skulle användas! Älskar deras enkla framtoning och att det bara behövs en accentfärg för att de ska komma till sin rätt.

Men som sagt. Det nalkas fin 3rätters och man ska vara vacker och seriös. Spreta med fingrarna och slå klackarna i taket. Lite nagellack på och några puff av parfymen så är vi redo att liva upp festen.

Let´s twist folks again ;)

I am back in my runningshoes

Jag är så sjukt nöjd att jag ÄNTLIGEN blivit kvitt min hiskeliga förkylning, som pinat mej rätt länge. Nu har jag satt igång min träning inför kommande vår och sommar. Denna vecka var starten på något som jag väntat på länge, min riktiga "tränings-start".

Sjukat hade jag nu gjort i tre veckor och det har varit skitjobbigt. Alltså varit trött och eländig, inte orkat något. Haft ont i halsen och känt mej vissen.
Har i smyg avundats mina vänner som kunnat röra på sej. Samtidigt som jag vet att ett fananamma växer inom mej, när jag hört deras prestationer, för att jag vet att jag inte vill vara svansen som släpar efter. Det liksom växer ett behov av att bevisa att visst jag kan även jag.

Denna vecka har jag satt i en högre växel. Eller det bara blev så. Var på kursen Raska Fötter i måndast där jag fick en redig boost. Vi körde intervaller på 4 minuter, och det väckte nog löpkänslan. Så jag fortsatte på den känslan.
Jag har summa summarum varit varannan dag med löpskorna ute och rastat mina ben. Och har ännu en dag på denna vecka att avverka. Söndagen. Men har på känn att jag måste låta löpningen vänta till måndagen. Annars får man väl en överdos av spring på första veckan ut i träningsväg.

Men är bara så hipp hej glad över att nu är jag med igen.

Och för övrigt så har jag fastnat för funky music. Får sån god feelis av denna. Funkar bra till löpning (surprise!), aerobics och mina core och bak och ben övningar :)

Ps. Löpkilometrar denna vecka 21. Inte så dåligt för startvecka, tycker jag.
Vi kör med detta nu.

Solsken

Folket har vaknat till liv i samband med att det värmande klotet börjat stråla. Ingen har kunnat undgå den underbara solen, vårsolen. Nu äntligen har den börjat visa upp sej igen.

Jag har förundrat mej över hur stark den varit nu, för med hela sin värmande makt har det nästan "sopat undan" vinterns spår. Bara för några veckor sedan såg det ut som mina första tre bilder.

Med tanke på att det är en telefonbild, så är den rätt bra. Får man skryta?

Solen har stigit upp på himmelen. Som en sol ska.
Folket ler, barnen tjoar och fåglarna kvittrar.

Livet leker.


Det var så underbart på en av mina många promenader att höra hur solen smälter isen från taken. Dripp,dropp, dripp, dropp.


Även ån som varit frusen till max har tinat upp. Nu hör man porlandet och forsandet från vattnet.

 Ja, jag säger det högt redan nu även om det är aningen för tidigt. Men snart är det vår.

Och jag är väl medveten om att det kommer en takatalvi. En till vinter och säkert ännu en till förrän våren på riktigt är här. Men jag njuter så otroligt av att solen verkligen kan påverka en så positivt. Så starkt. Vem har nu inte vårkänslor då det börjar se ut som såhär?

 

Mars är här och min gröna röra

Jag har svårt att förstå att det redan har börjat nudda vid 3:e månaden av året. Mars. Det har liksom gått i ett huij. Hela februari liksom gick i ett kick. Ett kort ögonblick. Tror det är första gången jag önskar att det vore skottår, att man skulle ha en dag extra. Har inte alls hunnit med. Samtidigt har jag på känn att mars kommer att blir väldans lång, men det återstår att se. Så välkommen mars. Hoppas du kommer med solsken och vårvindar.

Well hello MARS!

Jag har ju varit duktig och gjort eget guacamole ( eller hur skriver man det ens). Jag lusläste lite på underbara googles sidor om olika röror på hur man gör för att få ihop den mest lättlagade sorten. Men tog lite inspiration här och lite där, så fick jag ihop en trevlig grön smosch.

Inte fint att se på, men smakade rätt bra.

Stekte vanliga burgare åt barnen och tog en lite "lättare" variant själv...eller lättare är fel med åtminstone snäppet hälsosammare, vill jag påstå. Hade salladsblad som bröd. Innehållet dock ganska mättande med bacon, ägg, gurka, ost och den egna guacamolen. Alltså mums. Det var definitivt så mycket godare än vad man tänkt sej.

Och ifall nån vill prova på min sorts guacamole så här är receptet:

1 avacado

1 vitlöksklyfta

salt ( en nypa)

citronpeppar ( ännu mindre nypa)

                                                          citronsaft ( 2skvättar av citronsaft)

Mosa avacadon, ta inte en stenskarp. Pressa vitlöksklyftan. Krydda och skvätta saft. Låt smakerna gifta sej en stund och avnjut därefter med vad du vill. Funkar säker jättebra med tortillas åxå. Med hamburgare ala salladsstil var det mycket delikat!