Solrosen som väckte mina tankar

Har du nångång fått såndär känsla att en målning, en skiss eller en grafitti kommer å framträder mitt framför näsan på dej? Alltså jag menar..att ett visst objekt för tankarna omedelbart till en viss person, en plats eller känsla.
Jag fick en sån känsla för inte så länge sedan. Förde hem en väninna i skymningen och plötsligt lyser mina billampor på det här (bilden)!
Stannade. Wow-ade. Fick min moment. Jag ursäktade, steg ut ur bilen och tog fram telefonkameran och knäppte bilder. Tror inte hon förstod min känsla för solrosen. Jag kan ha fel. Jag menar, hur många hoppar ut ur en bil för att ta foto på en "vissen" solros?

Ser ni det jag ser och såg?
Med omedelbar stund tänkte jag på en målning, en sargad själ och en sorg. På Vincent van Gogh.
Han har fångat mitt intresse många gånger. Så fick min moment. En solros som förde mej direkt till denna målning. Samma målning har jag haft i en betydligt billigare kopia på väggen i min första egna hyreslägenhet. Älskade att titta den. Den är både glad och sorgsen. Som livet.
 

Ett litet boktips

Är en fullständig periodare då det gäller böcker. Har kanske nämnt det tidigare?
 Just nu har jag flera böcker på hemmaplan, som jag läser samtidigt. Mest skönlitteratur, eftersom det lockar mest. Förutom skönlitteratur och totalt fiktiva böcker så läser jag sånt som handlar om träning och handarbete.

Träningsböcker behöver jag för att locka fram min egen motivation. Och just nu borde jag egentligen ta fram en sådan (istället för allt fiktivt)! För har verkligen känt mej mer lockad av chipspåsen och den mjuka soffan med bok eller handarbete, än en löprunda i omnejden. Fast det är ju nu jag borde börja köra mina "långlopp", då jag vet att jag klarar av dem. Men ja, ibland blir det inte riktigt som man föreställer sej.

Var till biblioteket här in i veckan och skulle låna en skild bok, Onda boken av Kaj Korkea-aho. Det är och har varit ett omtalat objekt senaste tiden. Och det är definitivt något som är värt att läsas! Det är åxå mitt lästips åt er. 
Kan berätta att jag sträckläste den. Mattider glömdes och tvätten lämnade i maskin, disken flyttade inte plats och dammråttorna dansade på golvet. Jag blev helt biten av storyn!

Handarbetsböcker läser jag för att få inspiration och variation.
Oftast får jag grymma starter tills jag inser att jag tagit mej på för djupt vatten. Har aldrig kunnat läsa mönster, men jag ser ju hur det ska se ut och jag prövar tills jag kommer till ett liknande resultat. Bäst lär jag ju mej om jag ser hur någon gör.

Så nu har jag kvällarna räddade någon vecka framåt. Är det inte löpkurs ( som är helt super, Raska Fötter via Korsholms MI!) så är jag i böckernas värld eller virkar/stickar...Ja, om jag då inte agerar skjuts för barnens intressen och kompishäng.

Vad gör ni om kvällarna?

16km framåt med benen

Inlägget ( aningen längre) om min botnialöpning:

Var jag sjukt nervös. Kunde inte äta ett ordentligt morgonmål, inte tänka klart därav kunde jag inte hitta min mp3-spelare ( och hade alltså ingen musik som peppade upp mej) och inte heller mindes jag att ta med extra skor.  Jag visste ju inte ens hur jag skulle klä mej. Alltså vanligen vet man ju lite eller ens har ett hum om vad som passar till diverse väderlägen. Men igår var allt låst. Huvudet bara var som ett tomt hål.
 Botnialöpet gick alltså av stapeln.

Nu har jag gjort min del i botnialöpet, som var igår 19.9.2015.
Vi var ca 250-300 löpare som stod vid startfältet  för att springa våra kilometrar ( 9, 16 eller 30). Vädret var egentligen ganska perfekt. Det var 15grader och det blåste aningen, och det var mulet. Perfekt för mej iallafall. Fick vindpustarna att svalka mej vid passliga tillfällen och annars var det rätt passligt läge i skogarna vi sprang i. Värmde lite upp innan själva loppet med olika övningar som jag lärt mej på mina löpningskurser. Och sedan bar det av.

min tävlingsnummra

Det började med uppstigande backar första 2km... backen efter den andra tornade sej framför, sedan blev det lite planare men därefter bjöds man på traktorvägar och sumpiga spånbanor och stigar i skogen. Det var både roligt och krävande på samma gång och fram till första 5km var det bara ett nöje, även om det gick kanske aningen saktare än vad jag tänkte. Hade hoppats på att hålla en medelfart på ca 6:00min/km men i de flesta uppförs gick det betydligt saktare. På ungefär var 3:de el var det 4:de kilometer var det drick- eller snack-depå.
Från femman framåt så tänkte jag att fram till 10km klarar jag det galant, det har jag ju gjort förr. Sprang förbi många på sträckan 4-7 km och kände mej i rätt bra form. Höll min fart på mellan 5:30-5:45min/km och var nöjd.
Men vid ca 8:de km kände jag lite att min fart saktade av, så jag spanade in 2 springande damer ca 50meter framför mej som jag tog som hållhakar. Dem hängde jag efter nästan 2km fram till 10:ans dricksdepå och tackade dem för farthållningen, därefter fick jag en liten boost och sprang förbi dem. Då var farten igen just kring 5:45min/km.

Efter jag kommit till milen så började min nedräkning: 6hela kvar, 5 hela kvar, 4 hela kvar. Och när jag var kring 13km så kom samma dampar som hållit farten åt mej tidigare förbi och berättade att nu kommer tuffaste biten. Och så sant. Inte bara det mentala utan även skogstigarna blev snårigare och smalare. Som om det inte räckte blev det mera uppförsbackar. Och farten gick ner till min besvikelse. Under 2 sista km tappade jag så pass fart att damparet försvann ur mitt synfält och det var en smäll för mej. Trodde att jag skulle ha dem som vägledare fram till mål. Men tyvärr. Sista km var en riktig mörbultare som tog kål på benen och var verkligen grym.
Vid den backen så kände jag hur svag jag var i kroppen min. Eftersom min uppladdning inför loppet inte riktigt gick som jag hoppats pga nervositeten.  Så sista biten tänkte jag bara : du klarar det här det är bara 500m kvar till mållinjen.
Och vid målgång så tog jag direkt sikte på saft för att få upp mitt socker i kroppen. Kände att jag verkligen hade gjort allt och skulle nog inte ha orkat mycket till.

Medaljen vid målet.

Nu med facit i hand så gick det skapligt bra. Hade ju inte tränat så mycket före, som jag borde ha gjort men fick en helt ok tid i allafall! Min tid på 16km? 1h:39min,26sek.

Att balansera

Att få livet att gå ihop, det är inte det lättaste. Jag har många år suckat över hur mycket man ska hinna göra under sina få kvällstimmar efter arbetsdagen.

Det är jobb för vuxna och skola för de yngre. Det är en hobbyer som går samtidigt som andra roliga aktiviteter. Man försöker hinna laga bra mat, helst nåt som går att värma dagen efter. Där emellan skall man hinna tvätta kläder, som bara tornar upp i största smutshögar. Man måst ju komma ihåg att hänga upp den färdigt tvättade tvätten åxå. För att inte tala om huset, som har fullt med brödsmulor på golvet i köket och man ser dammråttorna dansa salsa i vardagsrummet. Sedan vill man ju träffa sina vänner när man får ihop nån stund. Och ja! Blommorna måste sättas om, då de legat i samma jordkruka närmare 2 år. Gardinerna skall bytas, strykas och piffas upp. Däremellan ska man hinna se lite på tv om det är nån specifik serie som man vill följa, kanske läsa nån bok, möjligen handarbeta eller pyssla i trädgården eller pynja på i garaget. Och man får ju absolut inte pruta på nattsömnen.

Det är en ekvation som inte riktigt håller ihop. Som om det inte skulle räcka just med vardagsrumban så kommer det alltid något annat med i bilden. Jag förstår inte hur nutidens människa hinner med allt, för det gör inte jag. Jag har ett super exempel. Folk hinner ställa till stora fester och njuta av livet fram till småtimmarna. Och jag försöker febrillt få ihop barnens födelsedagskalas, som typ är 2h av en dag/kväll. Och får ändå inte något att passa.



 Det är endera galet mycket den veckan man tänkt eller så är man så slutkörd att man sitter och huttrar under filten av att immunförsvaret sviker. För att sedan inse att shit åxå, den helgen är det kalas på annat håll eller wups, där har jag redan inplanerat nåt helt annat för länge sen.
Är det bara jag som har svårt att få denna balansgång med livet?

Jag laddar inför botnialöpet

Det är bara en vecka kvar till botnialöpningen i Vörå. En vecka. Det kommer antagligen att fara i ett huj. För jag känner mej inte det minsta redo. Mina jogg- och springrundor har lyst med sin frånvaro. Alltså de egna passen. Givetvis har jag farit med på Raska Fötters första tillfälle som var i måndast, lika bra som alla andra gånger. Kommer åxå att delta på måndagens kurs tillfälle igen. Men egna rundor och spring i benen saknar jag, väldans mycket.

underbar lördagsmorgon gryr.

Men för övrigt har jag inte fått in några löp i min vardag. Kanske jag varit lite för oaktiv, lite för trött och lite omotiverad för löpning på egen hand. Nåväl, min kommande 16km:s sträcka nästa veckas lördag börjar göra mej lite nervös...eftersom jag hade i smyg satt ett mål åt mej. Och det vet jag inte om jag kommer att klara av. Så jag har satt upp et nytt. Mitt mål, när jag tänker efter med hjärtat, är att jag skall köra ett "mysjogg". Ett mys-jogg på 16km. Vet precis hur sjukt det låter, men ja. Det ska vara snabbare än min promenadtakt, men ändå ska jag kunna prata lite med vännen jag har bredvid
 ( om hon är i min takt). Problemet är väl sträckan...har aldrig myst så långt och i jogg. Mina myspass är kring 5-7km. Inget pass över 10 har varit mysigt.

Detta plus lite till är mitt mål 19 september!

Men annars har jag mest myst i soffan denna vecka. Har varit lite frusen och dragit filten över mej, hållit i min virkning och virkat lapp efter lapp. Har lite snöat in mej. Inte så lite heller.
 

Myset i soffan.

Men på lördag sker det, mina första 16km i "tävlingsformat". Min önskan är att vädret håller och helst att det är lite sol. Att mina ben är pigga och lätta och att jag har den ork som behövs. Att inga skavsår eller andra skavanker ställer till det. Önskar att jag inte villar bort mej bland vägmärkningen och funktionärerna inte skulle behöva leta efter mej. Och att jag minns att ta med något att tanka med. Lär ju vara hungrig som en varg vid mållinjen..och det är inte en vacker syn. Så ifall ni ser en ilsken en, ge mej en snickers eller fazers blå. Då lugnar jag nog ner mej en stund. 

 Det ska bli spännande! Håll tummarna för mej nästa veckas lördag.

Boom med allt nu inför hösten

Nu är den officiella höstmånaden här. September. Och jag lider av bloggtorka så det skriker om det. Har noll tankar att skriva ner. Eller det finns massor- egentligen. Men hittar inte flown. Det står stilla när jag väl kommer så långt att jag tänker att nu ska jag skriva. Det liksom bara stannar av.

Men tänkte berätta om mina planer lite. För just hösten..kanske främst just denna månad. Så mycket längre fram har jag ju inte koll på.
Det jag siktar på nu i höst är löpkursen, Raska Fötter, samma som jag gick förra året. För att anmäla sej dit så klickar du på http://vuxeninstitutet.korsholm.fi/startsida/ och så skriver du på sökord: Raska Fötter. En rolig och riktigt passlig kurs för både ung och äldre! Dragaren Heidi som tränar är helt superb och är en av de mest positiva människor jag vet. Hon är en glädjespruta utan dess like och man blir så "smittad" av hennes entusiasm. Så kom med! Jag ser fram emot kursstarten som är redan nu 7. september. Vid Smedsby bibliotek klockan 18:30. Join us!

Färgglad wanna be löpare.

Något annat jag ska sikta på är föreläsningar. Ni vet ju att jag redan varit på en hälsoföreläsning en med Morotsliv. Ser redan framemot nästa som är via Korsholms medborgarinstitut, som handlar om HSP- Highly Sensitive Persons. Såhär lyder kursbeskrivningen:
"Kom med på en kväll i högkänslighetens tecken. Under kvällen kommer vi att fördjupa oss i vad HSP (Highly Sensitive Persons) innebär, vilka utmaningar man kan ställas inför men också över styrkan i att vara mycket mottaglig för olika sinnesintryck, samt olika sätt att förhålla sig till och hantera detta personlighetsdrag. Föreläsningen passar för dig som själv är HSP, för dig som kanske lever nära någon som är HSP eller för andra som är intresserade av ämnet."
 Tycker den verkar jättebra. Vill veta mer om det ämnet!

Och givetvis har mina händer hittat virknålen igen, efter ca 2månaders uppehåll. Det är något med den mörka kvällstoningen, den krispigare luften och känslan som söker myspys. Då hittar jag mej själv på pinterest, olika handarbetstidningar eller skyltfönster för att hitta egen inspiration till olika ting inom handarbete. Dotterns satte en beställning på ett par benvärmare, så det är bara att börja på.

Under en av mina morgonrundor under augusti.

Botnialöpningen borde ha ungefär sånhär terräng.

Och ja..Sen måste jag bara tipsa om botnialöpningen! En löprunda i Vörå nu i mitten av denna månad. Man får gå, jogga eller springa helt i den form man själv är i ute i våran fina natur. Jag har aldrig själv deltagit men i år bryter jag min trend. I år hittar ni mej i löpspåret om allt går väl.

När tankar kretsar kring vad som faktist är bra för dej.

Jag hade turen att få nys om en kvällskurs här i augusti. Den var rätt ahaa-känsloväckande. Har alltså varit på en föreläsning med www.morotsliv.com och fick temat var : Vad äter din hud?
Jaiks. 


Jag satt och tänkte många gånger under den kvällen att nog är människan lätt manipulerad. Alla fina reklamer och tidningar och modeller som lockar till många ögonkast. Produkten de säljer är så jäkligt farlig, vi tar tex en vanlig shampoo. Jestas så många sjuka ämnen det finns i dem. Men det jag reagerade mest på var då Ila ( morotsliv bloggaren) frågade gruppen: Har ni tänkt på att varför shampoo, balsam och olika krämer inte möglar? Kan säga då blev jag rätt stum, för det har åtminstone inte jag alls tänkt på.




Inte bara krämer utan även nagellack och dess borttagningsmedel samt parfymer fick många minustecken i kanten. Saker man inte alls tänkt utan man bara tuffar på; köper och nyttjar och slänger. Vi slänger bara bort och tänker att det är nedbrytbart. Visst kan det stämma men det kan ta många tiotals år (!) innan det händer något.
Hon berättade om hur isbjörnarna har börjat ha partiklar på sej från tex just shampoo och hårspray. HUR SJUKT är inte det då? Stackars isbjörn.

Nåja. 
Jag tänker försöka att tänka mera miljövänligt och kroppsvänligt. Började tänka att reklam är till för att snärja oss i det manipulativa och köpmässiga beteendet. Javisst, är gott och väl medveten om det från förr men på något vis fick jag mej en rätt knuff på rätt punkt. Jag vill leva utan konstiga sjukdomar som man inte vet varifrån de uppstår. Jag vill att mina nära och kära skall få hållas friska. Därav tänker jag göra ett aktivt val, i mera rätt riktning. Sakta blir det...men det blir!

Och tänker faktist undvika solkrämer. Helt. Varför?
Varje år hör jag om fler cancerpatienter, hudcancer, bröstcancer, tarmcancer. Den sjukdom sätter sej där den har chansen. 
Varje år smetas på mer och mer krämer för UV-strålning och solkrämer. Vet vi vad de innehåller? De har i sej ett ämne som inte får vara i direkt solljus. Visste ni det? Det var verkligen creapy information för mej. Vart fjärde människa får cancer och den siffran bara stiger.
Nu lite ändring på den punkten.

Kanske bra att hösten kommer, så jag hinner glömma lite av detta till nästa sommar.