Väntar på att det skall börja växa

Vet inte när mitt intresse för trädgårdar och rabatter växte till sej. Men det har definitivt varit större fokus på det på sistone. Eller om det kanske bara är en fas man går genom. Men jag går och väntar med spänning på vad som skall börja växa till sej först. Är det morötterna eller salladen eller kanske ärtorna?

Nu i samband med Kristihimmelfärdsdag ( betyder ledig dag från jobbet), har vi fått ner några ärtrader och morotsband ner i vårt land. Där finns åxå rabarber, som grävdes ner ifjol höst och gräslök samt sallad. En början iallafall. Suktar ännu efter nypotatis och lök, men dessa ska jag försöka få ner senast om två veckor. Om inte så kanske jag köper mej en jordgubbsplanta.

Min ena blombänk förvånar mej, den som jag inte hunnit vårda. Den har redan blommor som piggar upp bland allt det där höstknåpet jag inte ännu heller lyckats få bort. Eller ööhm. Jag har satt min tid på helt andra grejer. Som min andra rabatt och trädgårdslandet och löpningen och bakningen och givetvis har jag övat med dottern att cykla utan stödhjul, vilket för övrigt går utmärkt.  

Men jag tänkte ger er bilder från gården, igen. För att det ligger i fokus just nu, åtminstone mitt fokus.
 Jag önskar att jag behållit mitt fotointresse från tidigare ( det som jag hade kring 20-års åldern). Känner nu att jag skulle så gärna vila dela nå ordentliga foton och inte bara telefonbilder, men just har jag inget annat. Äger inte ens en egen kamera längre! Så fortsätter köra med telefon tills en ändring sker på den fronten.

 Under studsmattan finner man fotbollar och vattenpistoler och sjuttons långt oklippt gräs, men hey, det gör ingenting!

 Dehär röd-orange-gula blommorna är de som pryder min oskötta blomrabatt. Visst är de fina?

Och sedan en av mina absoluta favoriter. En blomma som är så enkel men så otroligt vacker. Liljekonvaljen.
Lade ner lite ifjol i en av mina rabatter, som tidigare täcktes enbart av ormbunkar. Men nu i år får jag även vita blommor med. Se så vackra blad de har. Se hur fint det ser ut när det syns vita "pärlor".

 Men äppelträden är ju för underbara, både till lukt och för ögat. Därefter i munnen, om någon månad vill säga. Egna äppel är alltid nåt speciellt. Man behöver inte fundra vilket land de kommer ifrån eller vad de är besprutade med.

Smultronen blommar så grannt. Vissa har redan fått smultronknoppar. Och som vi väntar på de första smultornen...

Maskrosorna som täcker gräsmattan, som jag klipper med gräsklipparen. Maskroshavet till gräsmatta. Men nog är de allt söta. Medan de är gula vill säga! Men tusans jobbiga att dra upp med rot, då man ska utrota dem.

Syrenen den har kommit i blom och snart hänger en ljuvlig doft från dem på gården. Kanske man kan ta in lite av de lila i en vas..

 

Bakning på agendan

Jag har kommit över nåt recept som jag provade på härom dagen. Ett recept på chokokaka och lime-vitchoko chip cookies. Det finns ju så in i vassen många recept på olika forum på nätet, tidningar och alla häftiga böcker som kommer ut på marknaden.
Dessa tog jag ur en tant-tidning :)

Så nu berättar jag om min dag som bagare på hemmafronten.

Jag lade i både hjärta och själ och tid och rum.

Jag smälte smör (125gram) och vitchoklad ( det skulle vara en hel platta, men eftersom småmössen varit där och smakat på blev det ca 8 bitar)  i vattenång. Lät det ta lååång tid, hade plattan på låg värme och lät allt smälta till en fin sörja.


Vispade ägg(2st) och socker(1dl) så poröst jag bara kunde med min kära el-vispel och blandade i kakao(2msk) med dumlesmak då jag såg att min baknings kakao var slut.


Tillsatte mjöl(knappa decilitern) och bakpulver( just under 1tsk) och vejvade ner det försiktigt i bunken och tog fram mina fin-fina muffinformar i lila.


 Klickade passlig smetklick i varje form, tryckte in i varje muffin en liten vitchoko bit( som var storleken av 1/4 av en liten chokobit) i mitten och knuffade in dem i ugnen och satt mej ner å rullade tummarna i ca 30minuter.

När jag tagit dem ut ur ugnen som för övrigt var på 175 grader celsius, så lät jag dem svalna.


 Blandade ihop en glasyr av kaffe ( 2msk), smält smör ( 100g) och pudersocker ( ögonmåttigt, gissar 2-3dl). Vejvade tills den var jämn och fin. Slätade över varje muffin med lite glasyr och ströde över lite marianne crunch ( ögonmåttligt).
Det var en vinnande smakupplevelse.


Och nu finns ju inga muffins kvar.

Grejen var ju att jag skulle baka en kaka, men min form från ikea som har löstagbar form ville inte vara med i kakbaket. Bottnen lossnade på direkten även om den låssades vara fast i ca 10 sekunder. Direkt det kom en tyngd på mer än 50gram så föll botten bort. Så då fick jag improvisera. Vilken tur att jag älskar muffinformar och har typ alltid några i lager!

VIT-CHOKLAD CHIP COOKIE-receptet:

( hann inte ta nå bild före de slukades, jätte fräsh smak på dessa)

100gram smör el margarin
1½ dl rörsocker
1ägg
3dl vetemjöl
1tsk bakpulver
1tsk vaniljsocker
150gram grovt hackad vitchoko
finriver skal av 1 lime
färskpressad saft av 1 lime ( alt. 3msk )

Sätt ugnen på 175 grader . Använd en form på ca 20*20 cm stor bakform och skydda den med bakplåtspapper.
Rör ihop smör och socker fluffigt, tillsätt därefter ägget och rör om till smeten är slät.
Tillsätt vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör ihop in i smeten. Och tillsätt ca hälften av den hackade chokon i. Lägg i det rivna limeskalet och blanda i limesaften. Rör till smeten är jämn.
Klicka ut hela degen i ungsformen och bre ut dej till en jämn platta.
Grädda chippen på nedre delen av ugnen i ca 18minuter, ta ut från ugnen och strö resterande delen av chokladen på plattan och lägg in i ugnen för 2-4minuter till, så att chokon hinner smälta in i ytan på chippkakan.
Låt svalan ca ½timme och skär därefter i passliga små skivor eller bitar. Själv valde jag att skiva dem avlånga i ca 4*2cm långa kex-skivor.

Ett behövligt regnmoln och min trädgård.

Jag gick en vända runt gården min både idag och igår för att inspektera den underbara och nya grönheten, efter måndagens regn och bullerväder.
Det var varmt och kvavt och helt underbart väder på alla sätt hela dagen, i måndast. På eftermiddagen fick jag en bultande huvudvärk och den vägrade ge med sej trots mina försök att spola bort den med både kaffekoppen och värkknappar ala apoteket.
Tänkte bara att det bådar regn.

Inte hade mitt huvud fel inte. Där en 18-tiden började hotfulla moln torna sej ovanför våran lilla byhåla. Det kom med en blåst som slet med sej pollen från björkarna. Man såg vägdamm följa vindens tag och folk som gick började går ännu raskare. Stora droppar damp ner från skyn som snabbt ersattes till småa ilskna och kalla droppar, som kom hårt ner.

Sedan kom ännu mörkare moln och blixten började närma sej. Himmelen är allt underlig och skapar så vackra färger men också så häftiga fenomen som åska och blixtar! Det brakade nog inte så långt ifrån oss och plötsligt blev alla lampor släckta, tv:n for av och datoren pep till och kyl och frys tystnade. Strömavbrott.

Det var mysigt samtidigt man känner att om det skulle vara ett längre sttrömavbrott skulle man inte klara sej så länge. Inget varmvatten, ingen spis. Kylskåpets och frysens innehåll försämras.
Man blir ganska förvånad över hur mycket elen egentligen styr. Och hur sysslolös man blir mitt i hela händelsen.

 Idag då jag då traskade efter jobbet i våran trädgård, som den husmor man är. Så såg jag hur det förändrats sedan igår på dagen.
Gräset var grönare.

 

Syrenen hade knoppar på sina grenar. 

 Smultronen är så vackert i blom redan efter andra sommardagen. Alltså underbart! Kan redan känna smultronens sötma på mina läppar av bara minnet.

 Harsyran kommer upp även den för att visa att nu är våren definitivt här i Österbotten och att sommaren är nära, bara ett stenkast ifrån.

Luften full av hägg. Aaaah, underbart! Björkarna susa och molnen flyter förbi. Mera regn för att släppa mitt allergiska sinne tack, om jag får välja.
Sedan gjorde jag nåt galet. Jag fick pannluggsfeelis.  Luggen har växt en bra bit efter frissabesöket var det mars(?). Nåväl, tog fram saxen en kväll och karvade till rejält. Blev helt galet snett. Så imorse tog jag saxen igen och försökte få lite mera linje i den. Men vet ni resultatet är snett iallafall, lika glad är jag för det. Hela jag är lite sned  och knasig så varför skulle inte min pannlugg få vara likadan.

Nu tänker jag mej sol och värmebölja, en badstol med mjukt underlag att sitta på. Ett glas svalkande och tröstsläckande cider eller lonkero. Med en bra polare som sällskap skulle inte sitta fel, eller vad tycker ni?

Kvinnokroppen i mitt fokus

Var i vågrätt läge hela lördagen och frös under täcket. Febern fick sina klor i mej och flunssan den var inte heller alltför trevlig. Under näsan och runt borrarna så var jag rätt röd och var inne på 3:e näsduksförpackningen. Men det var väl kroppens sätt att säga att lugna ner dej människa. Eller så har jag varit frisk för länge, hela 6 veckor!
(Om man bortser allergi symptomen då.)
Men idag ser jag solsken och humöret har går upp när jag upptäcker att febern ( förhoppningsvis är undanröjd) och jag har orkat byta mina snoriga dynvar till något fräschare!

Igår då jag låg under täcker och frös och nös och tyckte synd om mej själv då jag missade solen och ett underbart vårväder, så tänkte jag på kroppar, kvinnokroppar och om uppfattningen om den.

Jag har trillat över olika saker som handlar om kroppen och hur vi kvinnor ser på våra kroppshyddor. Läste dessutom pamppos inägg om just detta. Och som jag beundrar henne och hennes frimodighet. Hon är en riktig bra förebild för både ung som äldre, tycker jag!
Klickade på Embrace linken och jag fick tårar i ögonen och här är den. Se video trailern här. Det är Taryn Brumfitt och hon berättar om det som så många kvinnor går genom. Ändå är alla så ensamma i sin oro och ångest.
Varför skall kvinnors kroppar vara som barbiedockor? Varför sätts fokus på pinnsmala och starka bodymodeller? ALLA KVINNOR har UNDERBARA KROPPAR.
Ska-vi-dansa-nakna-tillsammans är linken till Pamppons tidigare inlägg då vi är inne på kroppstemat.

Speciellt nu då jag verkligen haft tid att fundera under täcket och filten så tänkte jag att om jag blivit tillfrågad att hur ser jag på min kropp, skulle jag högst troligt blivit stum. Hur ser jag ut-egentligen?

Jag är kort. Strävar efter att hålla en relativt sund inställning till min kropp och rör ju på mej efter måna och möjlighet. Är verkligen inte nån som bantar eller kan hålla några dieter längre än max 1 dag.
Jag suktar efter en sund kropp, inte en perfekt kropp. För jag har insett att man kan omöjligt få en perfekt kropp, förutom den egna sinnesbilden för den egna kroppen. Ser man sej själv som fin och underbar och ja, perfekt. Då är man det. Har man tankar om att man ser ful och plumsig och sketen, så då är man så.
I sina egna ögon, i sina egna tankar. Inte i någon annans.
För vi kan omöjligt veta hur en annan människa ser på vår kropp och vårt utseende.

Då jag var yngre i tonåren, så var jag ganska rädd för att bli tjock. Jag var aldrig fet, inte ens mullig. Men rädd för att bli det, det var jag. Minns att min mamma har fått sy in så gott som alla byxor i midjan för att jag skulle kunna få dem på mej. Redan då matades vi med "smaltidningar". Kvinnan skulle ha bröst, liten fin midja och en passlig rumpa, fasta lår och ben. Redan då var vi människor ute efter den perfekta kroppen.

Men jag fick aldrig den perfekta kroppen. Jag fick aldrig någå bröst som var snygga, de var mest bara platta. Behövde ju egentligen ingen bh heller. Baken min var lika platt som min mage, som jag faktist på den tiden var jättenöjd med. Minns mina nojor om kroppen så bra.

Idag är jag osminkad, oborstad och sunkig. Men jag kan garantera att Heidi Klum, Prinsessan Madelene, Gisele Bundchen och Kylie Minogue är precis lika oretuscherade i verkligheten som vi, du och jag!

Försök att se på det som är din styrka, se dina fina sidor och lyft fram dem. Om du inte kommer på dem idag kanske du kommer på nåt imorgon. Tänk efter. HUR VACKER DU ÄR.
Glöm och göm undan det som är mindre trevligt i egna ögon. Du är vacker precis som du är!
Alla dagar.

En alltför stor sup av våren

Aaah, nu är underbara maj-månad här. Maj är så underbar att det inte ens går att beskriva. Det är den månad som friar till sommaren, månaden som lovar oss att sommaren är nära och att både träd och växter får blom och knopp. 

Gudars så denna månad kan vara befriande. Den liksom släpper loss den där äkta feelisen i folk, som på alla sätt antyder att nu är sommaren nära.
Det grönskar. Det blommar gult. Solen skiner. Och man fryser så in i norden men bara för att solen visar sitt nylle så bär man jeansjacka!
Man börjar planera sina sommarhelger för 2 månader framöver. Bokar in det ena efter det andra och konstaterar lungt att det är midsommar snart. Midsommar.
Har egentligen inte en enda helg inplanerad ännu och så skönt det är att bara ta sommaren som den kommer. Hoppas självklart på vacker och värmande väder, med tanke på att jag sitter och fryser i skrivande stund.

Jag har ju fått vara i Umeå på shopping förra helgen och timmarna i Sverige måste bara ticka snabbare än de timmar vi spenderar i Finland. För tiden räckte inte till. Verkligen inte alls!

Det är helknasigt hur roligt det kan vara att bara få fara över till andra sidan Bottenviken. Pengarna tog slut så det var väl lika bra att komma hem och jobba upp saldot lite grann. Men åh så kul det kan vara att få gå å kika och peta och kolla och drömma sej till annan planet i butiker som inte finns hos oss; som lagerhaus och åhlens och dinsko och staduim.
Har konstaterat att jag har en skild sorts kärlek för just stadium. Det är ett plejs som stjäl mitt hjärta. Jag blir som så galen i allt. Allt därinne är som det skulle blänka som guld, silver och bländande diamanter.

Det är kungspassagen det där. Man hör ju bara på namnet. En gågata full med olika affärer på bägge sidor. Man irrar från sida till sida.

Och när ens pengapung sade stopp hade man kunnat krypa upp i denna säng vid Åhlens och bara njutit av allt det vackra runtomkring en. Ett underbart virrvarr av färgsplashar. Fick sån feelis att laga om allt det egna.

Vi hann inte ens på fika, inte heller på snabbmats platsen som är skriven i stjärnorna MAX. 

Vår resa i en fyrkant.
Äckliga båtfönster att kika ut genom i många timmare. Umeås Max skylt för att bevisa att vi stod där utanför. Lite småsniff på båten hem på de olika tuber vi köpte med oss hem. Och framför allt, nya sommar ballerinas.

Och nu väntar jag på att taggtråden i min hals ska botas av detta. För de stekta potatisarna hjälpte minsann ingenting, inte heller finrexinen.

Att prova på nåt nytt i lekväg

Jestas hur snabbt en helg med 2 lediga dagar flyger förbi. Man hinner ju bara blinka några gånger så är det redan måndag och ny vecka. Söndagen bokstavligen snöade iväg.

Jag var till Smedsbys relativt nya lekställe, swingeling, i lördast. Min och barnens premiär på stället och det fick helt klart höga poäng. Det var rutchkanor, bollhav, air-hockey och pomppulinnan där. Lite av varje.
Ungarna njöt.
Det är lite svårt att få mina barn att trivas på samma lekställe då ena börjar snart påminna lite om en tonåring ( bara lite och bara ibland)  medans andra ännu nöjer sej med aningen mindre finesser. Men leklandet var riktigt passligt för dem båda. Nästa gång måste man bara ta med så de har båda kompisar i egen ålder så har de garanterat fullt upp tills man ska klä på sej och åka hem igen. Om de ens vill åka hem, det är ju det åxå att det kan bli så kul att hemfärden inte lockar alls.

Swingelings "hinder" för att komma till en rutchkana.

 Därefter blev det att bara ta det lungt.
Nåja, jag bestämde mej att fara på en kvällslänk efter att ha hört att det skulle komma en snöstorm insvävande över österbottniska slätterna till söndagen. Men jag var nog så trött, även jag, efter swingelingen att det blev ca ½timmen på mina ben och därefter var man helt kaputt. Men jag fick min löprunda i torra förhållanden och i ett soligt och blåsigt bondeland. Hellre så än vad som var på söndag, med facit i hand.
Jag hade tänkt visa så underbart det var på lördag kväll men då jag såg hur viktigpetter jag såg ut på bilden kunde jag inte visa den för folk. Men här är ett litet snötäcke över marken. Då hade första lagret redan smält och detta andra var på väg ner. det smalt och det kom tillbaka. I form av hagel, snö och slask. Jeij, eller så inte. Men det skulle ju ha varit alldeles för bra om man kunnat börja ta fram kjolen och shortsen redan nu.

 

Den här helgen avslutades med en söndagskväll med heeelt jättetrevliga nyheter. Jag och min goa vän Lotti skall till Umeå. NÄSTA HELG! Woop, woop! Där är vi, två tokstollar. Jag har väntat så på en egen helg, där man verkligen får unna sej själv en dos av tid bara för det egna lifvet. Och nu, nu är min helg här. Snart.


Alltså snacka om att få en underbar morsdagshelg. Heldags shopping i Umeå. Wohoo!
Just saying. 

Ok.
Jag har åxå haft tid med den "underbara" skattedeklarationen. Fick några gråa strån igen av att fundera ut hur det skulle göras nu igen.
Och griniga barn. Och glada barn. Med smutstvätt och ostrykta kläder. Med dammråttor och brödsmulor. Bara för att inte ni ska tro att livet är en fest.
Fast lite fest är det nog när jag fick höra att jag ska till - jepp, ni vet- Umeååååå!

Och lite musik på de så blir det förhoppningsvis en riktigt bra vecka. Första veckan i maj.
Elli Gåolding får sköta sluttonen hisin gangon!