Aktivitet: långpromenad

Idag morse vaknade jag helt frivilligt klockan 06:45. På en lördag, en ledig dag. Ni tänker att vilken virrpanna eller hur! Vem i all herrans namn stiger upp "mitt i natten" när man kan ta sovmorgon?
Men jag kan berätta att jag skulle ut på promenad med en väninna jag inte träffat på snart en månad. Det rätar ut alla frågetecken inte sant? Vi brukar sådär på regelbunden basis vara varje vecka ut och gå under helgen eller en gång in i veckorna. Men av olika orsaker hade denna träff förskjutits många veckor framåt; endera hade ena sjukor eller den andra något annat inplanerat eller så kom vädergudarna med så många minus att långpromenader var uteslutna.

Men idag var vädret på vår sida och samtalsämnen fanns i massor. Vi traskade först i mörker och därefter såg vi morgonen gry, en grå morgon med lätt snöfall. Tiden den rusade iväg och våra magar började kurra i något skede. DÅ visste vi att nu måste vi avsluta vår långpromenad innan blodsockret blev för lågt och våra goda humör trampats ner.
När jag kom hem klockade jag av promenaden och vi hade hunnit 15km under morgonens tidiga timmar.

Tyvärr så blidde jag däckad av förkylning 4 timmar efteråt, även om jag druckit hälsodrycken svartvinbärssaft. Nu ska jag gå å ta en huitt ( typ ett snapsglas) av havtornssaft, så kanske jag kommer lindrigare undan.
 En trevlig lördag åt er läsare!

Vad har ni på foten?

Då tänker jag ju lite på det här med att röra på sej ute i kalla väder. Om man är som jag så fryser man väldans lätt om sina fötter. Man står och trampar från ena foten till den andra eller står och hoppar jämfota vid pulkabackens topp, när barnen tjoar i nedförsbacken och har bästa stunden. Själv är man iskall om sina tår och försöker febrilt få upp värmen i sina fötter.

Måste bara få berätta om världens bästa socka! 
Stickade sockor är suveräna, men denna är lite mera tillämpad för rörelse.


Jag var ju som sagt till sportaffärn för någon dag sedan och köpte skidor. I samma runda så köpte jag hem dessa.
Hittade den i misstag. Sökte inte ens efter nån socka. Men plötsligt fanns den sockan just där, framför min näsa. Och tänkte att det skulle nog vara värt ett försök.
Det är egentligen en vandrings-socka. Så den håller verkligen värmen i fötter, som hamnar att vara ute långa stunder i kalla klimat.

Här är förpackningen ifall nån har nåt intresse av att köpa ett par.


Och såhär sitter de på min lilla fot.

De är av merinoull, så de håller verkligen värmen där den behövs. Vid foten. Och det bästa är att det inte alls känns svettigt ens efter att man gått med dem en hel dag på foten.
10 poäng av fulla möjliga!

Och PS. Idag har jag sprungit, okej då JOGGAT. 45minuter i sträck. Så det är helt okej för årets första runda i snabbare fart än gå-takt! Så nu börjar det. Bara att lägga upp nåt mål för i år. DS.

Det här trodde jag inte om mej!

Jag har verkligen överträffat mej själv. Har gjort nåt, som är för mej helt outstanding! Det jag har kommit mej för är att jag köpt skidor. Längdskidor dessutom! Och det ni, det är verkligen otippat.

Måste först berätta att jag verkligen hatar ( ok, ogillar så otroligt är mycket nära sanningen) all platt skidåkning som kommer från tv:n. Ogillar hela sporten i sej, eftersom jag traumatiserades av den i mina tonår. Vi tvingades ( antar att det var och fortfarande är regel mer en undantag) att skida flera gånger under vintern i skolan, medan det fanns snö. På den tiden fanns det alltid snö, inga såna snöfria vintrar som kan förekomma i våra tider nu. Och nån av mina tonårsvintrar så hade jag på något konstigt vänster lyckats få stora blåsor på bägge fötters hälar och trampdynor. De var oerhört sjuka och inget hjälpte, man hamnade att vänta ut eländet. Men medan jag hade mina jädrans fötter så sjuka så tvingades jag skida av min dåvarande lärare i gymnastik, vilket resulterade i att jag undvek alla gymnastiktimmar som hade något med skidning att göra. I all fortsättning. I sån mån att jag raderat allt som har med skidor att göra från mitt liv. Tills...

Well, well. Har klarat mej i många herrans år utan att råka ut för egen skidning och har dessutom blundat genom all plattskidning på tv:n. Men plötsligt fick mina barn det konstigaste intresse: skidning. Varför de just gillar det så vet jag inte. Men har insett att det är ju bra egentligen att de gillar det. Då är man ute och hela människan är i rörelse, två flugor i ett liksom. Och bara för att jag ogillar sporten ska mina barn inte behöva tycka som jag, så jag har psykat mej själv att ge skidning en ärlig chans-igen.

I två år har jag önskat av tomten längdåkningsskidor, men tydligen har jag inte varit snäll nog att få ett par. Så nu tog jag saken i egna händer. Efter en arbetsdag gick jag med bestämda steg till en sportaffär. Kollade runt och såg väl lagom vilse ut för inom förloppet av MAX 5 minuter kom en vänlig karl och undrade om hjälp önskas. En skänk från ovan!
Jag visste ju ingenting om detta område. Har ju inte ägt ett par skidor sedan ... 15-20 år bakåt i tiden. Har stått på ett par då sonen var liten, men inte ens då nappade jag på "skid-kroken". Försäljaren berättade vad han tror skulle passa mej bäst, sade om olika vallor och bindningar och stavar och skidmodeller samt skidstilar. Jag  var mycket nöjd över betjäningen på Top Sport, för det var dit jag var.

Så nu äger jag ett par skidor, av enklaste mamma-modell. Så att jag kan umgås med mina barn även i skidspåret och förstå deras frustration då man inte kommer framåt eller bakåt.
Tyvärr såtyckte vädergudarna  att det skulle bli regn och slask och plusgrader, så har inte ännu fått prova mina skidor i spåret. Men vänta bara!

Vem vill joina i denna vintersport? Med en snigel i backarna.

OCH PS. Har inte botniaVasan i skíkte, bara så ni inte tror nåt galet. DS

Januari den sjätte

Det är nu 2015. Ett nytt år, som en oskriven bok. Nya blad och nytt bläck. Fem dagar har passerat. Sjätte tyr mot slutet nu.
För vissa fortsätter livet som tidigare, andra gör färgstarka förändringar. Vissa har gjort nyårslöften och försöker hålla dem och en del lovar inget utan vill bara prioritera nåt eller omställa.
ETT NYTT ÅR, som vi inte beskådat förr har påbörjats.

En färgsprakande himmel utan raketer.

Nyåret kom med inga större förändringar för min del. 12 slaget stod vi ute i kölden och såg på fyrverkeri, inte våra egna utan omnejdens. Det smattrade och svischade och pangade. Så till slut frös jag så in i norden, trots kläder på lager, att jag gick in. Men barnen var ute och beskådade färgranna klickar av sprak på skyn och var nöjda över kvällen. Det var halka och is som rådde då. På nyårsaftonen och nyårsdagen. Sedan dagen därpå kom snöyran och som jag njöt. Jag verkligen gillar snön och ljuset det kommer med. Blev en del snöarbete med vad gör nu det när man kan och orkar utföra snöarbete.

 Med snöarbete så fick jag ju lite "extra motion". Och stegmätaren i loopen gick varm då jag skottade snö.
Till julklapp fick jag polar loop-armbandet, så jag sitter med den på armen och funderar hur sanningsenlig den egentligen är. Det är lite småkul att lyckas nå sitt dagsmål.

Den är programmerad så den skall se över den motion jag behöver dagligen. Det lyckas jag med åtminstone under lediga dagar. Får se då hur den tycker att vardagen ställer till med min aktivitet. Sitter ju på ändan dagarna i sträck, så mycket motion blir det inte under arbetstid. Borde antagligen bli en långsträckslöpare för att loopen skall tycka att jag gör rätt mängd motionsövningar.

Mellan mina promenader och mattider så har jag hunnit lata mej också en del, tillsammans med katten. Han har blivit matkräsen sen julen, då han fick smaka på julskinkan. Jag misstänker att han tror sej få gourmé mat alla dagar nu. Stackarn hur besviken han ska vara när han inser att det inte är en sån lyx!


Men nu är "jul"vilan slut och jobbet kallar igen. Imorgon skall jag vakna till väckarklockan, vilket känns redan nu lite obekvämt. Samtidigt är jag glad över att rutinerna kommer tillbaka. För det har varit sena kvällar och alldeles för mycket onyttigheter, allt detta i sanningens namn.
 Det är roligt med avbrott i vardagen men man uppskattar det mera när det finns en "tråkig vardag" att jämföra det med.
Livet är nog lite enklare när man  har något mönster att följa.