Skrattar åt mej själv rätt ofta. Har så många gånger lyckats med såna bedrövelser och sagda grodor att det inte finns tillräckligt med regndroppar i skyn för mina knasigheter. Tänkte dela med mej en som hände rätt nyligen.
Jag hade beställt en frissatid och var eld och lågor. När rätta dagen var på agendan så väntade jag som ett tok på att klockan skulle slå 16:30. Jag väntade såå. Klockan gick och jag var förståss på jobb eftersom det var en vardag. Såg framemot att bli ompysslad och tillpiffad. Jag dubbelkollade att frissan tog emot bankkort och kollade i väskan min att jag hade allt. Jepp allt var där. Nöup, hej vänta lite. Min plåmbok! Fasiken. Min plåmbok var inte där. Inte heller mitt bankkort. Inga pengar heller, eftersom min pengabinge inte tydligen var med.
Jag förbannade denna värld. Jag var så förbannad på mej själv. Tills jag kom på att min väninna jobbar på banken, som faktsikt är nästan vägg i vägg med frissan jag skulle till. Jag bönade och bad att jag ännu skulle hinna få ut en slant och det var ett halleluhuuja för mej. Då kom nästa roliga grej emot mej, jag kom ju inte ihåg mitt kära långa kontonummer som numera är i ibanformat.
Jag lyckades till slut få ut pengar, utan id och utan kontonummer. Och kom exakt i rättan tid till min frissa med kontanter.
Vilken tur att jag fick bli ompysslad och att det ställde sej på rätta till slut. Men jag hann bli orolig. Så nu är jag då än så länge hårfin och jag lärde mej att alltid dubbelkolla väskan. Helst dagen innan.
Jag hade beställt en frissatid och var eld och lågor. När rätta dagen var på agendan så väntade jag som ett tok på att klockan skulle slå 16:30. Jag väntade såå. Klockan gick och jag var förståss på jobb eftersom det var en vardag. Såg framemot att bli ompysslad och tillpiffad. Jag dubbelkollade att frissan tog emot bankkort och kollade i väskan min att jag hade allt. Jepp allt var där. Nöup, hej vänta lite. Min plåmbok! Fasiken. Min plåmbok var inte där. Inte heller mitt bankkort. Inga pengar heller, eftersom min pengabinge inte tydligen var med.
Jag förbannade denna värld. Jag var så förbannad på mej själv. Tills jag kom på att min väninna jobbar på banken, som faktsikt är nästan vägg i vägg med frissan jag skulle till. Jag bönade och bad att jag ännu skulle hinna få ut en slant och det var ett halleluhuuja för mej. Då kom nästa roliga grej emot mej, jag kom ju inte ihåg mitt kära långa kontonummer som numera är i ibanformat.
Jag lyckades till slut få ut pengar, utan id och utan kontonummer. Och kom exakt i rättan tid till min frissa med kontanter.
Vilken tur att jag fick bli ompysslad och att det ställde sej på rätta till slut. Men jag hann bli orolig. Så nu är jag då än så länge hårfin och jag lärde mej att alltid dubbelkolla väskan. Helst dagen innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar