söndag 31 mars 2013

out 4 a run

Vilket underbart väder det varit idag! Perfekt för att fara ut på en länk, eller hur? Inte bara för länk utan även för andra ute aktiviteter. Barna har fått åka pulka, klättra på småa snökullar ( som i sakta mak smälter bort), sparka i snö och kasta snöbollar. Ingen lycka i att åka på sparkstötting längre, marken bara skrapar i. Så vi kom överens om att om det är en lika underbar dag, som denna sista mars imorgon, så då tar vi fram cyklarna och far på en tur.

Det var bara solbrillorna som fattades i dagens läge! Och ett par sådanna ska jag inskaffa denna vår!

Jag och min bror bestämde oss för att fara på en lätt joggingtur idag, medans solen ännu stod högt över himmelen och värmde så skönt. Han jobbar för försvarsmakten, så hans kondition är ju helt otrolig. Då han gör ett "lättare" träningspass så är det helt klart att han har betydligt högre krav än vad jag har på mej.
Han försökte lugna mej med att han nu inte sprungit så mycket på sistone. Men det var definitivt han som höll en jämn och fin takt när vi sprang, och jag hängde med.

Jag blev förvånad över att jag orkade hänga med så pass bra i hans joggtakt ( vilket definitivt var mera springtakt för mej). Det blev alltså 3,3km på 20 minuter, så jag är nöjd med resultatet. Det var så jag kände efteråt att det är inte alls omöjligt att klara ett av mina mål jag satt upp åt mej själv i år.

Ta vara på de underbara soliga dagarna som ges för att få energi utav solen. Den är en helt otrolig energikälla! 


lördag 30 mars 2013

Påskpyssel

Imorse vaknade jag trött som en sengångare. Vet inte vad det är som påverkat mej i den grad att jag fortfarande är som en zombie. Väntar bara på att natten ska göra entré.Men först gäller det nog att fara och bonga in någon påskbrasa, som är en tradition i Österbotten.
Nåväl.
Min poäng går snart förbi. Jag skulle ju berätta om min skapande stund. Varje år har jag gjort nåt litet påskpyssel, som barna får ge åt de snälla människor som delar ut godis till dem. Men i år var jag så utan fantasi dagarna innan att jag sparade pyntpysslet till sista stund.

 Tog fram papper, sax och några färgpennor. Ja, och lim.
Jag hade en liten idé, som sedan blidde som såhär. Lite klipp, klipp utan mönster.


Sedan måla och pricka i ögon och måla näbb. Lite lim och en botten. Blev blått paff då gröna var spårlöst försvunnet. Och sedan bara att låta limmet torka. För att inte glömma Glad Påsk.






 Ja, ett sista minutens pyssel. Jag vet att många inte har något alls med sej då de går som påskkärringar. Men jag vill ge något. Även om jag vet att de högst troligt hamnat i skräpkorgen samma stund barnen vänder ryggen till och går
till följande dörr.







GLAD PÅSK!

fredag 29 mars 2013

Soligt sinne

Har haft en lång oskriven tid, som jag hunnit begrunda saker och ting. Och tänkte att jag vill gärna skriva lite om ditt och datt. Speciellt nu då jag plötsligt fått ett för mej konstigt intresse, att springa och ha ett litet del mål (som jag än så länge håller till mej själv). Så misstänker att det kommer i stora delar att handla om detta intresse nu.

Förra sommaren hade jag som mål att orka springa 5km i ett sträck och det var ett stort steg för mej, eftersom jag inte tränat löpning på många år. Och jag sprang, som ett tok då jag kom igång.
Var tredje dag var jag på mina fötter och kom längre sträckor varje vecka. Med tanke på hur plötsligt jag fick idén att springa och sedan klara mitt då tänkta mål var helt otroligt. För efter midsommaren började jag på och redan i slutet av juli var jag uppe i 5km. Men hösten kom och min löpning lämnade på hyllan. Det lämnade helt för egen del. Men på nätet hittade jag några löp-bloggar jag följde med aktivt.
Jag var på spinning sporadiskt på hösten men det gav mej inte det jag behövde. Och sakta kom mina bortsprungna kilon tillbaka.

I januari anmälde min kompis mej på kettlebell-kurs. Och det har nog barit bra för mej. Annars hade väl jag nog suttit där i soffan men en godispåse i handen eller chips. I januari läste jag några fler träningsbloggar och tänkte att fasen inte kan jag vänta mej resultat av att bara läsa om då andra tränar eller springer och hoppas att jag en dag skall lyckas med lika fina resultat som dem. Så en kväll bestämde jag mej. Ett delmål. Det ska jag ha!
Nu springer jag gärna, mer än gärna. Känner inte att det är för jag måste. Det är för att jag känner mej piggare och mera uppåt efteråt.