Är det klockan eller bara trötthet?

Jag somnade på soffan igår kväll, innan klockan ens visade 23:00 och sov fram till 8:30 idag. Fick ju sedan konstatera att just jo, det är ju denna helg vi svänger om klockan eller tiden till sommartid.
Sommartid. Bara ordet ger mej bra känsla och vibbar. I mitt huvud betyder det ljusare tider, mera solsken och framför allt ett sinne med sprudlande idér och en längtan till lediga stunder.
Jag är verkligen mera i takt med sommartiden överlag. MEN idag har jag varit trött. SÅ TRÖTT. Pynjade på med husmorsgöra på morgonen, tvättade någon tvätt och hängde ut den och drack en kaffekopp. Funderade på mat, bläddrade blande recept i hemmets och allers och tänkte på att tvätta bilen. Sedan kokade jag ihop en lunch och blev så förbaiskat trött att jag gick och lade mej. OCH SOMNADE. Mitt på dagen, medan barnen surfade på plattan bredvid mej.
Skönhetssömn eller vad det nu än var. Sov nästan 2 timmar av denna söndag.
Och har inte ännu heller åstadkommit underverk.

Nu är det kväll och vi har kollat ryggsäcken med sonen för morgondagen. Det är ju vardag redan imorgon.
Såg ut genom fönstret och där väntar bilen på sin tvätt ännu. Lär ju inte ske idag något sådant mera.
En vinterjacka skall ännu hämtas in från klädsträcket.
Sedan tar jag kväll. Igen.

Tänker inte sova på soffan inatt. 

Imorgon har jag nåt spännande framför mej, om allt vill mej väl. Bara inga sjukdomar kommer bakom knuten eller om bilen ger upp. För tanken är att jag skall och diskutera med en PersonalTrainer. I mina tankar är jag ju en sund och relativt aktiv morsa, som egentligen vet hur man ska göra saker och vad man skall satsa sin tid på. Ändå är jag lite nervös inför vad komma skall.

SNAKKs lista om stil eller ostil

Fick ett mejl, liksom så många andra bloggare, från Storbloggerskan Linn och Nadia som funderar över mode och stil på en själv och i hemmet. Tycker verkligen om SNAKKets tema. Det är något jag själv kan undra över hur länge som helst, gärna i gott sällskap.
Det är något med mode, både då det det gäller hem och inredning, så även med modet på kroppen. Där brukar man oftast stanna på en stil, eller åtminstone så det finns en röd tråd i allting. Men ja, sen finns det ju fall som en själv som inte har nån stil på nåt.
So lets start :)

Min stil i 3 ord:
Bekväm. Basics. Varmt.
Har egentligen ingen stil alls, tyvärr. Jeans är ett plagg jag använder till egentligen allt och sedan nån tunika/tröja/stickat gärna med en kofta på.
Men önskar att jag hade en enhetlig stil. Vill ha både rockabilly och stilren chick. Emellanåt vill jag ha flickigt värre. Däremellan sportigt och inget annat.
Vad är det för stil, när jag inte ens har valt en kategori?!

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp:
Något oranget klädplagg kommer inte nära min kropp. Ogillar rosetter och paljetter, de lämnar jag bort mer än gärna. Inget för U-ringat. Inte för kort-kort i kjolväg inte heller napa-paita.

Just nu har jag på mej:
Jeans, från Stadium ett i "lökäpöksy"-stil, stickade sockor, en mörkblå t-paita med krage ( det är en inte-piké men i den stilen).

Det här är en bild på mej när jag kände mej bekväm:
Orkade inte leta i mina alla fotoalbum. Men denna får duga, från förra sommaren då jag klädde mej i klänning. Kände mej SÅ JÄVLA snygg i lite 50-talsaktig klänning med ett bredare bälte vid midjan.

Det här är en bild på mej för länge sedan:
Året var 2002 och jag levde mitt liv i en bubbla av roliga händelser. Hade inga I-phones på den tiden, bilden tagen med vanlig kamera. Minns tiden då kameran följde med överallt. Man visste aldrig om fotot var lyckat eller inte förrän man varit och framkallat det!Ser att det är sommar på min "bränna". Tsss!

Jessica  och jag 2002.

 Kan säga att jag verkligen saknar henne. Eller oss båda, som vi var då. Lite tokgalna båda två.



Jag känner mej allra snyggast i:
Då jag har kjol på sommaren och nån snygg topp till. Klänning och kavaj i ostrikt tappning.
Eller går åxå bra i nyinköpta löparkläder.
Gärna i bekväma skor, men eftersom jag är kort är det ju alltid till min fördel att ha klack.
Eller...oftast känner jag mej snygg om underkläderna är nåt extra. 

Mitt favoritplagg just nu:
Stickade oversized tröjor. Har en gul ursnygg, som är verkligen en STOR favorit.
Har nåt extra för jeansjackor åxå.


Min stil hemma med 3 ord:
Råddigt. Blandat och Katastrofalt.

Har inte fått ihop en stil i det hem vi bor i ännu heller trots 7 år här.
Men gillar tex ljusa väggar och sedan piffas omgivningen upp med nån accent färg.
Gillar tokgalet mycket Amalias saker , kunde plocka med mej typ lite av varje i deras butik.
Gillar att blanda nytt och gammalt. Det gamla ger bra vibbar, ger tinget en background. Nytt är ju alltid nytt.

Jag skulle aldrig inreda med:
Toffsar på kuddar och gardiner. Det skriker uppror i mej då jag ser det.
Gillar inte minimalistiskt i mitt hem, blir för kalt i min smak. Men kan tycka att det är ursnyggt hos nån annan.

Pryl jag suktar efter:
Många saker jag suktar efter och några saker jag verkligen skulle behöva. Kökslampa är ju nu verkligen något vi skulle behöva. Är ju utan för 3:e veckan i rad och får tacka gudarna att det ändras snart till sommartid, så behöver jag inte fundera på den förrän i höst.
Soffor är dock något jag velat ha en längre tid. Men har inget understöd för byte av dem, då våra nuvarande är verkligen sköna att kasta sej i efter jobbig arbetsdag. Har önskat och föreställt mej en kökssoffa i år och dar, men inte hittat den rätta ännu. När jag ser DEN med stort D så då, då är den min.

Mitt bästa stylingtips:
Nya färgsprakande blommor i huset. Tulpaner, rosor, gerbera eller vad som helst! Allt piggar upp. På köksbordet. Vardagsrummets bord. Vid bokhyllan. Ja anywhere. Funkar allastans!
Och kuddar och filtar! De är så super att styla med och byta ut då man tröttnar.
Eller att ha framme frukt vid bordet. Färgklick även det.

Min favorit plats hemma:
Det definitivt terrassen på sommaren. Utomhus.
Inomhus...måste väl säga sofforna då. Fast dem vill jag åxå byta ut.
Alltid inkurad i en filt.

Mitt problemhörn hemma:
Alla jäkla hörn egentligen. Köket, ett kaos utan dess like. Hallen, där ungarna å karln förvarar allt synligt för alla. Vardaxrummet, ser sällan dammfritt och beboeligt ut. Bordsspel framme, lego i fötterna på soffan och på bordet. Sovrummen och barnrummen för att inte tala om badrummet och grovköket. Ingen struktur alls.

Så i ett nötskal: Katastrof och i verkligt behov att hitta en inre frid inom hemmet och egen klädstil.

Efter snön blev det ny vår?

Efter snön och det kalla vädret, som varit i veckan åtminstone här i Österbotten, tittar solen fram och alla är på bra humör, eller hur?

Efter min onsdagskväll på stickcafét vid Norrvalla satte det sprätt på virknålen igen och stickningen åxå för den delen. Fick ny inspiration och funderar nu om jag skulle börja på en tröja, i vuxenstorlek. Men jag har ju några projekt på hälft ännu. Detta har jag suttit med nu sedan onsdagen, försöker få ihop ruta efter ruta. Utan att tänka på något skillt mönster. Varför måste det alltid finnas ett mönster?
Sonen sa att den ser bara "råddig ut". Varför kunde jag inte lägga en rad av en färg och sedan nästa rad en annan. Eller sedan som schackmönster. Ja, jag vill inte ha det som alla andra är väl mitt svar. Vill ha en egen som ingen annan tycker att de skulle skaffa.

Mormorsrutor

Sedan märkte jag även det att min iver för virkning har ökat, medan sticksömmen drar iväg i korgens botten. Så stackars tröja jag har i tankarna, kanske bara lämnar där. Nåväl, jag har mönstret klart i en pärm och väntar.

Lila, så fina. Tulpaner.

Min mommo kom in en kväll med dessa underbara skönheter till mej. Så uppiggande och vackra att se på. En detalj som gör just det i köket. Har nog sagt det förr men nog är tulpaner en vårblomma i högsta grad.
Hon kom även över med en påse syltgrisar. Alltså, jag hoppas att jag åxå blir en lika omtänksam gammal tant då jag kommer i hennes ålder.


Jag berättade ju om att jag skulle kapa mitt hår  i senaste inlägget. Det blev väl inte så dratiskt i slutänden. Bad om en sned lugg, det fick jag. Sedan sa jag att jag är öppen för förslag, berättade lite vad jag funderat på och om hur jag brukar ösa min tid på allt annat än mitt hår

Hon sa hur hon tänkte och jag sa det låter nog bra det. Hon klippte och klippte. Såhär blev det. Jag kände mej så snygg och fräsch. Det brukar man ju då man kommer från frissan. Dessutom är jag lite stolt då frissan sa att färgen är helt chick för våren nu. Det var inte en total förödelse med min "misslyckade färgning".
Men aktar mej noga nästa gång jag väljer att kleta ljust i håret.

Nu ska jag fundera om jag ska köpa fönsterlampor eller inte. Har nämligen lyckats söndra en och måste ha två. Så jag MÅSTE ha nåt i mörkret om kvällarna. Om våren, om våren då händer det mycket. Även missöden.

Trodde jag ja!

Ja nå, min detox skiter sej helt, surprise! Nå inte gör det något. Tar det i ett senare skede.
Vilket liv det blev av att snölagret kom i mitten av mars, efter nästan 3 veckor av vår. Nästan så att man kände att nu är det verkligen vår och så kommer nedfallet av det vita lagret, som BORDE ha kommit i december!

Till och med jag hann ta upp löpningen och få en kontinuitet på att fara ut och springa, på bar mark dessutom. Så där tycker ju jag att snön kunde ta det lite lugnare ( som riktigt öser ner idag), känner mej mycket tryggare på bar mark än att fundera över om det är halt under snölagret eller inte.
Nåväl, jag har ju verkligen njutit av att se asfalt eller bar mark under mina running shoes. Tog till vara på veckorna av tidig vår. Nu hoppas jag bara innerligt att jag trots ett vitt snölager kan fortsätta med löpningen som vanlig, eftersom jag nu kommit igång och tycker själv att jag är i en bra och givande period. Jag har sett resultat komma fram redan.
Tabatan har lämnat åt sitt öde nu, medan en bodyjumppa tar dess plats. Så varannan dag har jag något att göra.

Denna vecka ersätter jag dock en av mina träningar med stickcafé. Det hålls i Vörå på Norrvalla och en av de som kommit på den goda idén är folkhälsans i samarbete med Lindaslantliga. Alla, stora som små, gammal som ung är välkommen att stiga på med sin sticksöm eller annat handarbete.  Där tar vi inspiration av varandra och ger varann pepp för kommande alster.

Jag vet inte om det är att våren satte sprätt på tankarna eller vad som satte igång min tanke kring en kort frisyr. Har ju sådär halvdant sparat lite längre ( haha, nå det är till axlarna nu), så att jag kan sätta upp håret i olika frisyrer i vår/sommar. Men så googlade jag lite på hairdo´s 2014  och kollade på pinterest, föll som en fura för flere frisyrer i KORT, KORT.

Så nu går jag och är smått tokig i dessa pixie-klippningar. Det som är nu åxå lite knepigt är att jag ringt och bokat frissatid, eller knepigt är det ju inte. MEN tänk om jag har en såndär dag då jag vågar säga " gör vad du vill med mitt hår ".
Men så egentligen vill jag ha någon särskild frisyr. Och i stundens "hetta" aå glömmer jag det och slår till på stort.




Min för tillfället absoluta favorit frisyr har Ginnifer Goodwin. Hon i mörkt. Sån wowfaktor, så galet snygg. Det är något som jag gillar något oerhört, hennes hår. Alltså då man googlar upp henne, så ser man att hon haft hur många frisyrer som helst och hon passar i allt! ALLT!

Sedan har vi ju Michelle Williams. Hon ju bara så underbart vacker i denna korta hårskapelse. Passar henne utmärkt, men jag och hon har inte riktigt samma ansiktsform, så jag tror jag får beundra det håret på henne. Inte på mej.

 Här är en bild jag bara råkade se i förbifarten. And I like it a lot. Men är det min?
Borde jag trots alla dessa underbara kortingar, bara toppa mina kvastskaft till toppar och försöka nå längderna jag drömt om.
För att inte nämna pannluggen. Här vet jag dock att pannlugg kommer jag att klippa. Trivdes så bra med den jag klippte själv förra sommaren att det kommer jag att fråga efter. Lägger upp en före bild här längst under, så vet ni hur många decimeter kommer att kapas ifall jag skulle bestämma mej för Goodwins frisyr. 


Den ospacklade sanningen bakom bloggaren för denna sida. Ett skogstroll med kammat hår. Det är känslan idag. Hårfärgen kunde den åxå vara lite piggare. Möjligen någon lite rölligare ton eller sedan en chokladbrun, möjligen moccabrun kalufs.
Gjorde en liten miss ett tag sedan. Köpte en burk med blondering, kladdade själv och fick som slutresultat ett väldigt ojämnt och inte riktigt önskat resultat. Hmm...att man aaaalldlrriiigg lär sej.

Blev mycket blandat nu, men ibland bubblar det lite över.
Tjaba!

Det gör mej lite tokig

Har haft lite detox från bloggvärlden och minskat i aningen med facebook och även så med instagram. TYP en vecka, men försöker minska i en del.
Blir tokig på hur fast man kan bli i dessa sociala medier. Det tar inte lång tid förrän man känner ett litet behov av att få kika/läsa på vad andra har för sej under dagarna, eller få uppdatera något trevligt själv. Detta behov blir allt större och inkräktar dessutom på privatlivet många gånger. Eller tar tid som kunde nyttjas på bättre sätt.

Sedan jag skaffade en "vispa-med-fingret"-telefon har jag upplevt mej mera "fångad". Visst, det är klart att det är kul att nå personer man vill nå då man ringer. Men om en person inte svarar under samma dag, helst under några timmars tid, så undrar man ju lite i sitt stilla sinne att VAD HAR HÄNT? VAR HAR HEN FARIT?

Samtidigtt upplever jag att telefonen är så praktisk tex om man är ute och motionerar, så mäter den min rutt och min fart. Eller om jag inte hittar en nummer är det lätta att få nummern via en app. För att inte tala om parkeringsavgifter, tänk med app så är den saken åxå klappad och klar, utan att behöva ha mynt med sej.

Gott och ont. Ont och gott.

Som denhär bilden. Den tog jag på gårdagens intervall pass. Jag hade pulsklocka, den tar puls och tid och räknar kalorier. Men har inte den funktionen att jag får reda på ruttens längd eller medelhastighet per kilometer, vilket är i mitt intresse i nuläget. Vill se mina resultat i km/timme. Då använder jag min telefon. Dessutom tar jag bilder med min telefon. Kamera, höhöh, vad är det? Och VEM tar med kameran och springer ( förutom paparazzi)?

Är hela tiden nåbar. Förutom då telefon kollapsar och då tänker jag bara vilket skrälle man bär på. Klart att man skall vara okopplad nångång men tänk hur beroende framkallande nutidens apparater är.

Tror att det vore väldigt hälsosamt att inamma en telfonfri dag. MEN när skulle den inträffa? Mitt jobb är att sitta vid dator dagar i ända, så kvällarna är aningen lugnare där. Men jag kollar ju via telefon. Sådanna tankar idag, de kan vara helt tvärtom imoron.

Lopptorg och vårväder

Var på loppis igår med båda barnen och min mamma. Det var så roligt att gå på loppiset Fyndis i Smedsby, det är ett tag sedan jag var dit. Roligt tills barnen blev trötta vill säga.
Jag är glad att det finns så pass många loppisar inom Vasa omnejd, man behöver inte alltid välja en och samma utan man kan välja och vraka.
Till en början gick det fint, så länge vi bongade in saker som barnen kanske kunde få eller möjligen verkligen behöva. I tankarna hade jag böcker idag. Och några kläder sitter väl aldrig fel. Men när barnen tappade sitt tålamod så då orkar inte ens vuxna längre. Min mamma är fenomenalt bra med barn, men med två olika viljor och två barn i helt olika ålder så är det knepigt att vara alla till lags.
Så efter några få bokfynd och varsitt gosedjur lämnade vi skatterna för andra att fynda.

Sedan känner jag ju att jag verkligen borde gå och kolla in Vasas nyaste loppis på Brändö.


Annars idag har jag varit både fru duktig och lataste i stan.
Duktigheten här visades då jag förde kläder ut på tork. Doften på kläder som hängt ute är otrolig, alltså så fräsch! Inget sköljmedel slår den där utedoften (före bönder kommer med sin stank från höger och vänster). Tvättmaskinen har idag varit så igång den bara kan.

Mina ben står för den egna aktiviteten. Var på en härlig solskens joggrunda. Aaah, tankar sol så mycket jag bara hinner nu. Märker på direkten om det varit grått i alla de toner ute, som i fredags. Man var genast från morgonen som den grumppigaste troll och det fortsatte tills man stängde ögonlocken. Men både lördag och söndag var feelisen en helt annan. Man vaknade med ett leende och det pirrade i hela kroppen. Sån go känsla från morgon till kväll.

Dagens aktiviteter. Hänga kläder ut på tork :)

Men sen har jag varit också den lataste. Slängt mej på sängen och läst på en bok ( och småätit av choklad då ingen annan varit i närheten.). Lite kollat läget på feijan och insta för att sedan blunda en stund igen. Läst bloggar och ...ja, inte gjort nåt vettig. Och inte orkat laga någon mat idag alls, har fuskat så in i tusan. Blev en snabbmats runda, pizza, franska och kebab. Jag är mätt ännu typ 7timmar efteråt. Men drömt om pulled pork, som verkar vara på allas tallrikar på sistone.
Tänkt på att jag borde ta en frissatid, tänkt på att internetshoppa kläder som en galning och att få resa bort till något underbart. ( Fast egentligen är det underbart här i Finland åxå.)

Det här kunde ha varit jag idag. För marken var lika bar idag som då bilden blev tagen det vill säga 3 januari 2014. Totally crazy!

Like in the old days men ändå inte

Jag har varit och upplevt nostalgi detta sportlov. En tripp över till Umeå med en "skrotbåt".
Det börjar vara närmare 13 år sedan jag åkt över till Umeå senast. Har varit över till Sverige nog, men alla andra gånger efter tonåren så har färden varit Åbo-Stockholm.  Alla gånger med lite större båt med lite mera möjligheter än vad som nu erbjöds över Vasa-Umeå.

Wasalines båt i verklig retro anda eller vad tycker ni?

Det var ju som att stiga på i minnens värld till en början. Terminalen i Vasa var fortfarande samma som i ungdomen, båten vi åkte över med var inte den mest glamourösa och terminalen i Umeå precis som förr. Lika hemska toaletter på båten som på 90-talet. Maten lika intetsägande som på 90-talet. Bordena lika rangliga som förr.

Nu menar jag inte dissa på färdemedlet helt. Det är ju fenomenalt bra att det finns en båt att fara över med, resan är ju inte tokgalet lång heller egentligen. Men ack, ack, ingen skönhet om vi säger så.

Underhållningen på båten under färden till Sverige var en clown, som trollade i ca 15minuter. Och hade finska som modersmål och inget annat mål. Det var 2 barn som förstod vad trollkarlsclownen sa, så en av båtpersonalens damer fick agera tolk.
( Inga höga poäng där inte.)

Vi har med hela familjens kraft varit över bottenviken och hälsat på vårt grannland  denna helg.
-Aaaa, de vaa braa. Häälit! ( med svensk betoning)
Det var barnens första båtresa och det var ju SÅ häftigt. Känner mej som en usel mor som inte tagit barnen över till Sverige förrän nu. De var ju helt betagna av båten. Stor och ståtlig i deras ögon förståss.
Medan mor suckar över bedrövelsen. Och längtade efter taxfree och den goda tiden då man inte tänkte på att båten guppade på vågorna.

Jag har aldrig tidigare varit bekymrad över att fara över ett hav med båt tidigare, men så har jag ju inte haft två egna barn med på kajutan heller tidigare. Plötsligt märker man att hur sjabbigt det är och hur mycket baciller det växer och finns här och där. Man ser människor som druckit en par drinkar för mycket och utgör ett hot mot barnen. Fönsterglasen som barnen satt fastklistrade framför, kunde ju gå sönder eller möjligen "försvinna" så barnen faller överbord. ( Har helt klart läst för mycket Harry Potter.) Wc:n slurpar ju ens barn.
Olika dörrar utför stor fara för barna fingrar.
NÄR BLEV JAG SÅDÄR? HÖNSMAMMA.

MEN vi kom i land utan större bekymmer. Och Umeå är nog en stad värd att besökas. Det är bara tid som man behöver, så man hinner virvla runt i affärerna och lite pengar förståss är alltid bra att ha.

Umeå i en otrolig dimma under kvällstid. Inte så olikt Vasa men ändå helt annorlunda.

Kände genast att Umeå är en stad som kommer att besökas åtminstone 1 gång till detta år. Då hoppas jag att resans mening är morsvila och att jag får fara och shoppa på egen hand utan barn och man. Och med en kappsäck full av kronor :)