Efterrätten smakade bäst

Den här veckan har jag ÄNTLIGEN lyckats komma mej till Strampen. ( Ja, det är verkligen fy och skam att jag inte satt min fot eller skepnad där under detta sommarhalvår! Men får ju ta mej i kragen nästa år istället, förhoppningsvis fara dit betydligt oftare än 2014.)
En restaurang i Vasa, vid vattnet. Nära tågrälsen. Bästa platsen, om ni frågar mej. 
Stället som borde upplevas alltid sommartid. För då är stället som mest livat. Som bäst och det som beskriver Vasa sommar-terass på bästa sätt. Känslan med stället felar absolut inget nu heller, men det är ett sommarställe i mitt hjärta. Så det är så jag målar upp det.

Maten var fenomenalt god, precis som alltid. Har nog aldrig fått dåligt smakande mat där. Knäppte igen några fattiga telefonbilder.

Denhär gången var vi ett gäng på 7 kvinnor, i olika åldrar. Men oavsett om äldsta snart går i pension och jag som yngst på 30+ så är vi otroligt sammansvetsad grupp. Har alltid så mycket att berätta och gå genom när vi träffas, både jag och de andra. Alltid har någon nåt roligt att berätta. Denna gång firade vi det faktum att vi ska få en till FRU i vår grupp, så det var lite som en möhippa. Utan värre uppdrag.
Det värsta var väl att välja maträtten, ja och förrätten och efterrätten! Svåra val.

 Men jag måste berätta om min efterrätt. Jag hade hunnit tänka att om jag far dit måste jag bara få deras berömda pavlova. Men tyvärr var ju deras sommarmeny borta och den nya höstmenyn hade redan gjort entré.
 Så jag frågade vår servitris vad hon rekommenderar. Tänkte att jag tar det hon säger att är bäst och det blev: Chokladkaka med vaniljglass och hjortronsylt.

Och man skulle inte tro att det var så gott som det var. Alltså jag menar man har ju smakat på x-antal chokocakes trots det var den här så gudomligt god att nu skall alla, verkligen alla, smaka på denna som efterrätt om ni vistas vid Strampen.

Jag älskar förrätter. Och mat. Men härregud så god denhär efterrätten var. Ten points go tooooo...Strampens efterrätt.
Som för övrigt åxå är glutenfri. Glassen laktosfri ( om jag uppfattade rätt). Och hälsosam. Där finns ju blåbär med, hallon och hjortron!
 

Brrr, hon huttrar

Det blev kallt pang på bara. Med kallt så betyder det att det blåser en innerlig nordanvind, som inte ens den varmaste och längsta stickade tröja kan bespara en ifrån. Nästan så det är dags för ett par långkalsonger under.
Med risk att låta som en tant på 75 år men här kommer det:

Detta med köld kan jag säga med säkerhet, eftersom jag hamnade imorse, att knäppa igång bilens sätesvärmare.

Ni vet vad jag menar.
Rumpvärmare. "Sitshettarin". Hemorojdgrillen.

Nu måste jag snabbt som attan ta på mina benvärmare. Brrr...

Vassorfjärden

Tesses café är en restaurang längs riksväg 8. Riksen/rixen.
Har besökt stället många gånger och varje gång tänkt att nu ska jag recensera stället. Varje gång har jag glömt bort att fota. Att skriva, eller sedan varit så trött att jag inte orkat. Oftast på grund av matkoma. Maten är så god, så god.

 Nu mindes jag att knäppa några bilder. Och tänkte att nu blir dethär så av!
Här är fröken som inte ville ha sallad utan färsk frukt till förrätt, som stod på salladsbordet.
Jättegott och färskt. Saftigt och så mumsigt.

 Det blev uppätet i ganska rask fart eftersom alla var så vrålhungriga efter vår stadsresa som du kan läsa här (klick,klick) .

 Och vi väntade och väntade. Vi råkade ju komma dit under en lunchtid förståss, kring 13-tiden. Sonen nästan somnade på sin sits där. Han vaknade nog då hans pizza serverades.

Men sedan glömde jag att fota!
Jag och hela familjen var så vrålhungriga att vi slukade maten i ett huj. Min pulledpork-pizza slukades så det var bara en tom tallrik kvar då jag tänkte på kameran igen.
Nå, det var gott. Jag rekommenderar.
Sonen ville ha en specialare, och det fick han. Han åt med god aptit fast sömnen tänkte ta honom där under väntande stund.
Och ja dottern och mannen åt de också, så nu pöser vi resten av kvällen.

Kolla in vassorfjärdens caf´e här!


Så nu låter jag matrecensionen vara. Till andra som minns att fota och att ta in maten med sina smakkörtlar och inte sin vrålhungriga mage.

Hur kommer det här sej?

Varifrån det nu blåser vet jag inte, men fick hela familjen med till Vasa ( för nästan-shopping) idag. I min värld är det ett så gott som, nästintill, omöjligt uppdrag! 
Dessutom var det nåt jippo på gång, RewellStorm.

Ni vet hur män brukar bete sej i affärer. De suckar, drar på fötterna och ligger typ 10meter bakom en själv. De undrar om vi snart är klara. De funderar är det riktigt nödvändigt det här nu? Hur länge tar det ännu? Hur många affärer måste vi egentligen gå genom? Jag är trött. Jag är hungrig. Är du klar snart? Precis allt det här var jag åxå med om MEN det var ju inte min man som var helt på tvären denna gång, utan sonen. Han har helt klart fått sina manliga gener. Han mår illa i affärer. Genast man går ut så mår han bra igen.
Vilken tur att jag då har en dotter som delar mitt intresse för att både fönstershoppa och drömma. Hon var så duktig idag att jag inte ens kan beskriva, inget gnäll och inte ett ljud om "kaaan jaaag fååå? Bara det hääääär." Utan hon visste vad som gällde. Hon väntade snällt på det hon önskat sej och fick lite till åxå, eftersom hon nyss fyllt år.

Vi var knappa två timmar ute på stan. Själv var jag tvungen att lämna allt som heter att se på kläder åt en annan gång, eftersom den lilla 20-minuten vi var i H&M för att se på klädesplagg åt bägge barnen så var ju katastrofal för sonens del. Några tröjor fick jag med därifrån och det fick lov att räcka. Ja, så karlar/pojkar ska man inte ta med sej då det gäller tyger och kläder. Eller smink, parfymer. Och definitivt inte underkläder eller väskor!
Ohlsons Classe  var typ första stället och enda stället där alla hittade något att vila ögonen på.
Själv började jag sukta efter bland annat dessa saker:


Dessa två första är luftrengörare och luftfuktare . Har fått nåt visst pippi på att få inomhus luften behagligare och mindre kemikalisk. Bägge kostar dock en del och jag har inte hört nåt om dessa produkter ännu från manna-mun. Så tills jag får en bra recension, så väntar jag

Denhär lampan är ju to die for. Den är bara så fin. Men vet inte vart jag skulle placera den ännu. Hoppas och tror att den snart kommer nog hem till oss.

Massor av olika pysselsaker kunde jag ha plockat med mej hem. Några köksgrejs skulle bra ha platsat hemma hos oss. Och en väggklocka, som denna nedan skulle vara fin hos oss. Men lämnade allt extra, måste få gå själv för att få ro i själen och känna att saken verkligen behövs innan jag lastar det i inköpen.



Tror verkligen att RewellStorm var min räddning för att barnen blev så nöjda då de fick varsin grön ballong!


Själv är jag nöjd då jag fick nya laddningsbara batterier till kameran. Betyder jag får börja damma av mina fotokunskaper och ta och knäppa lite här och där.
Och köpte en inredningstavla, bara för att jag gillar den så.

Helg, underbara helg. Tack för att du kommer varje vecka som en fin avslutning och avkoppling. Du behövs!

Vad läser vi i höst??

September är här och vädermässigt har det varit super, strålande solsken och varma dagar. Morgnarna har bjudit på dimma och mystik och kvällarna visat sej vara krispigare och mera kalla.
Jag har läst att många skrivit höstlistor på sina bloggar och så gott som alla har kommit fram till att det är september som gör hösten. Det tycker även jag.

Jag har nästan alla morgnar när dimman varit tät tänkt att nu skall jag knäppa nån fin halvmystisk bild och göra ett fint foto utav det. Men inte ännu heller kommit till skott.
Men det jag lyckats med så är att ha tagit fram 5 stickor och några garn-nystan. Och påbörjat årets första sockor! Det är en bedrift med tanke på hur omotiverande stickningen har känts.

Från sånt till fantasi.

Jag har just beställt några böcker, ok jag erkänner några pocketar också, från adlibris. Bästa stället att beställa från om du frågar mej. Blev inte så många denna gång, men valde med omsorg. Inget i träningsväg, inte heller i handarbetstecken! Tänkte att den sorten har jag så det räcker av ( för detta år.)
 Utan nåt helt annat. Bland annat satsade jag nu att ta vara på året 2014, året då Janssons Tove skulle ha fyllt sina jämna 100år. Jag beställde en bok som tilltalar mej både till pärmen men åxå sjävaste texten.




 Det är så fint att det egentligen är vuxenböcker, men att de sedan formats till barnböcker. För de talar ju en sanning. Om livet. Om hur det borde vara och hur det är. Precis som Astrid Lindgren så kan även Tove Jansson. Vi behöver inte gå till vårt västra grannland för att hitta fina barnsagor, även om hon var galet duktig på att skriva sina böcker hon med, svenska Astrid.

Sedan klickade jag hem en bok som hela världen förutom jag har läst. Alla har hört om den. Alla vet vad det handlar om. Alla har hört att den skall snart komma på bioduken snart. Men jag vill absolut läsa den, inte se den på bio. Jag vill göra en egen kreation på boken och figurerna som är med, i mitt eget huvud.
Jag kommer antagligen att rodna, att sucka, att längta och nästan hoppas att mitt liv också kunde ha en snudd av hemligheter som denhär boken för med sej. Och snart har jag den här. Vid mitt nattduksbord.



Vad läser ni? Vad rekomenderar ni?

Rött och grönt samt jogg och intervaller

Har hunnit få inspiration till det ena och det andra, både i handarbetsväg men också i löpningen. Så nu har jag mera än väl idér på lager för olika saker jag önskar jag skulle uppnå och kunna handkraftigt göra själv.
Det är liksom i det skedet då jag tänker att om jag nu gör det här och sedan imoron det här och på helgen dehär så göra jag det här nästa vecka. Med allt som nu snurrar i huvudet, så allt är bara ett virrvarr. Och jag vill allt på en gång.
Och det. Det är så typiskt mej.

Kanske beror det på nystarten på hösten? Eller bara det att det blir dessa mystider. Med ljus, filtar, värmande tekoppar och god choklad. Dendär chokon köpte jag för att förpackningen är så förbenat snygg! Och nyfikenheten på smakkombinationen. Gott, om du frågar mej.


Förra måndagen började alltså kursen via medborgarinstitutet, Raska Fötter, i Smedsby. Anmäl er dit, ännu ryms det i gruppen många till! Tycker inte att det är för dyrt heller. Där är från oss nybörjare ( räknar mej som den kategorin) till sådanna som sprungit marathon. På basen av endast en kurskväll så säger jag redan att det är riktigt lovande. Alla får ta löpningen i den takt som passar sej själv, men vi blir även pushade att komma ut ur vår egen bekvämlighetszon.  Ser riktigt framemot ett löp där jag måste prova mina gränser. För när jag far på egna löprundor kör jag sånt jag vet att jag klarar av och bara i makligt tempo.
 Så nu på måndag är det dags igen att snöra på sina skor.

Funderar här på om jag ska ta fram sticksömmen. Eller fortsätta med min virkning. För i nuläget är jag aningen mera insyltad i virkningen. Det går så mycket snabbare. Får framskapat det jag vill och ser resultat. Medans min stickning blir bara hackigare och stabbigare och långsammare. Jag vet att övning ger färdighet och det är ju bara att ta maska efter maska, men på nåt sätt får jag inte igång stickar-rytmen alls. Min stickrytm har fått en stor störning, men mina tankar och förhoppningar om en kofta och pippitröja finns fortfarande kvar.

Men nu ska jag först få klart en liten fixidé. Den är på min virklista.
Skall ge er en sneakpeak. Men har nog på känn att det blir klart på ett huj.

Ha en skön fredagskväll.
 Skall ta min cider (som min karl köpte åt mej). Cidern visade sej vara alkoholfri då jag kollade på etiketten. Nå en liten sockerchock för knoppen är aldrig fel ;)

Dendär tröttheten som vägrar ge med sej

Varning för ett råddigt inlägg.

Har varit ganska så lat och slö och framför allt trött. Hösten kom med tröttheten, eller nåt liknande. Har varit så sjuttons trött både efter helnatts sömn och dåligt sovda nätter- hittar ingen annan orsak än det har hänt en rubbning i konceptet.
Har till och med kollat upp mitt blodvärde då jag ständigt gick och gäspade och somnade på soffan efter arbetsdagen. Även om jag rört på mej mera aktivt så har jag varit ( och fortfarande är) så trött i knoppen. Med facit i hand från hvc så är mitt hb alltså riktigt bra enligt sköterskorna, så felet ligger inte där.
Jag tror ju att det är skolstarten som är så tuff på mamman här, det här med att plasta böcker är ju så tufft eller hur?! Ja, och sen då dagisstarten och det faktum att jag bytt arbetsplats. Inte arbetsuppgifter, de är desamma men är inte i samma lokal eller kommundel längre.
Så nu har jag varit zombielik några veckor. Speciellt hängig var jag då det var den där hängande regnveckan över Österbotten.  Men nu har solen återvänt från gömman och jag är om inte piggare så åtminstone gladare.

Ser hösttecken här och var. Det är flugsvampar, träd som börjar se lite halv-vissna ut då bladen lossnar från kvistarna och skördetröskorna är i trafiken. Och det där med att prata med folk om bär och saftning, att koka sylt och baka pajer av höstens skörd.

MEN en sak som piggade rejält upp min kväll in i veckan var då Linda meddelade att jag vunnit en plansch som är designad av Kellosaari Riitta. Alltså snacka om häftigt! ( Har lånat bilden av Linda.)



 Det är dendär stora till höger, med plusstecknen. Jag är så mäkta förvånad att jag vann!
Om nåt av dessa vore fint i ert hem kan man beställa dem via Aveos nätshop.
 Så nu försöker jag hitta en passlig ram till denna. Möjligen betyder detta att jag borde fara på en trip till Ikea inom en snart framtid.

På tal om snar framtid så fyller jag ganska snart år. Och helt otroligt nog så önskar jag detta. Ett stycke finfärgad regnjacka.

Nåt annat som står högt på listan är en frissatid, eftersom jag verkar ha svårt att fixa det själv.