Våren är kommen

En skogspromenad i påskhelgen.

Jag är salig som den. Våren har äntligen, äntligen kommit hit! Jag snackar totalt om varm(are) sol, friskare vindar, fåglar som kvittar i träden, hundbajs på vägkanten, cyklister och andra motionärer kommer från sina gömmor, barn som klottrar på med smält vatten och grus samt kvistar och att kvällarna är längre och ljusare. Det är min vår som nu är här! Den tar mej med storm!

Det som kanske är mest jag i denna situation är att vi fått svänga om klockan till happy time det vill säga sommartid. Vet inte riktigt varför men det är helt klart att då sommartiden är här blir jag mer glad. Mer levande. Mer pirrig och spontan. Lite nykär blir jag varje vår. Och just precis så är jag nu.
 Ser framför mej hur trädens blad knoppas och antagligen hallucinerar jag mycket i förtid men tror att allting lever i en godare värld nu, bara för att det är sommartid. Jag vill plantera paprika, tomat och blommor. Jag vill se livet växa och bli nytt.

Jag har alltså för att känna mej duktig och skötsam skött om mina grönväxter extra bra i helgen. De är duschade och ompysslade. Vissa har till och med fått ny blomjord.  Så nu hoppas jag att det ska ge delning och att jag även lyckas hålla vissa mina blomster, ehm..narcisser i liv. Annars är det ju bara grönväxter hos mej. Paprikan är sådd och likaså tomaterna. Får se med spänning hur det tar sej!

Sedan så har jag städat. Städat ut vintern och tagit in våren. Snackar om att sätta undan skidor och skridskor, för nu är det banne i tid att dra på sej sina lenkkare och sin läderjacka eller jeansjacka! Pulkan i förrådet och spadarna undan i gömman. Dags för hopprepet att göra entre! Nu kör vi, våren är här! Jippii!

Listan, 7 saker jag behöver för att må bra

7 saker jag behöver för att må bra.
Så viktigt att ta upp och fundera på de goda tingen i livet. Jag hakar på då jag såg att Pamppo hade denna lika så Christina. 
Så nu kör jag mina 7. Fick fundra lite för att klämma till dem. Så självklara ändå inte. 

1. Hälsan. Att få vara frisk, fysiskt och psykiskt. Så viktigt att man har det i skick. Att må bra är kärnan till mycket, utan hälsa så är man bara ett skal med inget innehåll. Ingen ork brukar leda till zombie style och det är inte så trevligt. Ta vara på hälsan. Förebygg mot allt som försöker mota ner dej.

2. Kärleken. Att få ha nära och kära som jag får älska villkorslöst och de gör det samma tillbaka. Min familj, mina vänner. Om jag inte hade familjens och vännernas stöd och uppmuntran skulle jag vara ett vrak. De är värda guld, platina och universum. Tillochmed mera än så.

3. Den egna tiden. Me, myself and I. Jag är en social prick ut i fingerspetsarna men behöver den egna tiden lika mycket som andra. Det kan vara att jag får fara på min joggingrunda, en bra bok jag läser med filten på, ett frissabesök eller att sitta med virkningen i famnen. Men att jag får skala av alla "störande faktorer", det är egentid.

4. Natur och frisk luft. Jag behöver få andas ute. Luft, utan avgaser och dammoln. På vintern den kalla krispiga luften, på våren det härliga vårsuget som spirar i luften, sommaren som lovar solpussad hud och varma regndroppar och höstens mustighet. Jag älskar alla årstider, fastän jag bannar dem tidvis. Naturen hur den ändrar vartefter är underbar. Det finns lycka i det.

5. Känslor. Att få vara härligt bubblig av skratt så att kinderna hettar och magen kniper av glädje. Att få vara jävla sur och butter och känna känslovallet i dess hela styrka. Tycka synd om sej själv ibland. Att gråta ut, rensa sina tårkanaler och rensa själen. Vemod. Saknad. Nykärleks lust. Lycklig. Att känna sej hjälplös men sedan inse att man vuxit efter varje storm man varit med om. Känslor.

6. Skönhet inifrån.  Jag behöver få känna att jag gör rätt. Att jag hjälper andra, att jag får andra att må bra, att jag kan få någon att le. Får jag en annan människa att må bättre ens för en stund känner jag mej lite bättre. Är ingen moder Teresa, men vill att skönhet inifrån skall synas mer.
Ge nån ett leende är lätt. En hand på axeln. En varm kram. En axel att luta sej mot eller bara ett öra att lyssna till. Ibland räcker det med lite.

7. Erfarenheter. Man måste våga göra saker och uppleva för att erfarenheter. Att byta ut den trygga bubblan mot något annat. En resa? Äta något du aldrig smakat förr? Ny frisyr? Att gå genom skogsstigen man aldrig vågat förr? Att få barn tidigt eller sent eller mitt i livet? Att flytta till ny stad? Att skilja sej? Att fråga efter löneförhöjning? Att försöka så en paprika eller avacado?

Jag försöker nog bli snabbare

Nu återkommer jag till min löpning. Min löpning, hahah. Min löpning har jag ifrågasatt rätt mycket de senaste månaderna. Det för att den uteblivit något oerhört lång tid, som ni redan vet. Men jag har satt i en högre växel i (slutet av) februari och bestämt mej för att jogga eller springa vartannan eller vart tredje dag, för att komma igång igen. Hittills så har det lyckats. Peppar, peppar!

Men jag har verkligen försökt att komma igång. Fast resultatet visar helt annat. Så bittert det känns då det tar så förbaiskat länge innan man kommer i såna mått som man själv skulle vara nöjd med. Jag kämpar.
Snörat på mina löpskor och farit iväg, det har jag. Kommit en bit och flåsat och varit röd i nyllet efter ja vad ska jag säga typ 20 minuter. Känslan då munnen är torr som malen kanel, är inte najs. Inte heller då näsan snorar mitt i och man verkligen skulle behöva hela näsdukspaketet med sej. Men efter varje gång jag varit ute och "rastat benen" så har ju min känsla efteråt varit jättebra. Jodå, feelisen har varit faktist fin efteråt men vill nå känslan där löpningen känns lätt och rolig och alldeles underbar! Jepp, du såg rätt. Löpning är härligt då allt "je på radin". Då alla bitar är rätt i pusslet.

2015. Då jag sprang. Sprang snabbare än nu.

Jag har förlängt mina löprundor lite i taget, väldigt lite i taget. Men för varje meter till så känns det alltid lite mer lyckat. Det jag har mest svårt med är ju att jag klarat av 5km utan problem på under halvtimmen alla andra år. Men inte ännu i år. Alltså det är en riktig vidrig påminnelse över hur jag förfallit. Mina ben känns som stela pinnar då jag jämför mot mina fjolårets "sommarben".
Vem har tagit min flow-go som mina ben haft tidigare?

Nu är det inga bortförklaringar som skall dra ner mej längre. Jag är all in med att göra det igen.

Babyn som gör att mina hormoner dansar salsa

Så liten, så sårbar och skör.

Babykänslan sköljer över en. Igen.
En liten krabat på 6 veckor veckor och hans morsa var jag och hälsade på. Babyträff, bara att jag inte har nån bebis. Ett litet nytt liv som inte klarar sej på egen hand ännu på långa tider. Jag som är sådär "blödig och allmänt känslosam" får ju så gott som alltid modersfeelis direkt! Inte något undantag denna gång heller.




Brösten sväller upp som ballonger av bara synen av en tuttsuttande lillklimp och livmodern rycker å knycker...Det är ungefär så det har känts då jag hälsat på (alla) mina vänner som fått tillskott i familjen. Babyn doftar sådär snuttepluttesött blandat med modersmjölk(s uppstötningar) och kanske en puff-fis eller en senapsblöja. De luktar ju egentligen mer än doftar men det är en speciell lukt. Som väcker ens moderskänslor som varit gömda och instängda väl länge. Men jestas vad denna lilla krabat på lite över 1 månad gör med mina bröst. Och underlivet.
Jäkla hormoner!

babyfjunen, som är så söta.

Det går över. Det går över.
Det gör det åxå, sedan då jag inte längre hör babyns gråt eller griseknoe-ljud. Småa snarkningar och luftsuckande. Man hinner glömma ljuden som bara ett spädbarn åstadkommer. Man hinner kanske mera förtränga dem än glömma för när man väl hör dem flippar ens huvud och kropp helt. Med ens menar jag förståss mina egna.

Fastän känslan av att man vill ha en till medan man är där är lättnaden av att inte längre har spädisåren på sej nu lika härlig, när man stiger ut ur bebis bubblan hos väninnan.