Lite bakåt i tiden

Fick via facebook en såndär nostalgi-challange, där man sätter ut bilder på sej själv som är minst 15år gamla. Tyckte så om den idén! Fullkomligt älskar att se på gammaldags bilder, speciellt dem som är från 70-, 80 och 90-talet. De har sån feelis i bilderna. Allt är retro. Allt är coolt. Oftast ful-coolt men iallafall!

Hela grejen med att jag gillar det är att man kan konkret ta en bild i sin hand. Inte kolla på en skärm å lägga in en kommentar på en bild, tummen upp eller en smilies på den. Det är en bild rakt upp och ner. Med den tidens anda. Nu är de faktum att jag bläddrat i några album med "lite" bilder och jag har varit försjunken i min barndom flera kvällar. Min pappa har varit duktig på att fotografera oss och sån lycka det är nu, det tyckte jag förståss inte alltid i ung ålder då han sku ha ena bilden efter den andra.

Tänkte ge er ett foto på mej i väldigt ung ålder. Den må vara suddig, kvaliteten är inte så hipp hej längre. Men känslan finns kvar.




Inser nu att bilder på datorn förenklar massor MEN om datorn far kaputt är alla fotominnen åxå borta, om inte hårddisken kan räddas. Så nu ska jag ta mej i kragen och framkalla massor av bilder. Både viktiga och mindre viktiga för de kommer någongång ge ett mycket stort nöje. Ens minnen blommar upp då man får peta, peka och dra fingret över fotot. Se människor som de var då. Känna känslan av de som nu är så saknade bland änglarna.