Babyn som gör att mina hormoner dansar salsa

Så liten, så sårbar och skör.

Babykänslan sköljer över en. Igen.
En liten krabat på 6 veckor veckor och hans morsa var jag och hälsade på. Babyträff, bara att jag inte har nån bebis. Ett litet nytt liv som inte klarar sej på egen hand ännu på långa tider. Jag som är sådär "blödig och allmänt känslosam" får ju så gott som alltid modersfeelis direkt! Inte något undantag denna gång heller.




Brösten sväller upp som ballonger av bara synen av en tuttsuttande lillklimp och livmodern rycker å knycker...Det är ungefär så det har känts då jag hälsat på (alla) mina vänner som fått tillskott i familjen. Babyn doftar sådär snuttepluttesött blandat med modersmjölk(s uppstötningar) och kanske en puff-fis eller en senapsblöja. De luktar ju egentligen mer än doftar men det är en speciell lukt. Som väcker ens moderskänslor som varit gömda och instängda väl länge. Men jestas vad denna lilla krabat på lite över 1 månad gör med mina bröst. Och underlivet.
Jäkla hormoner!

babyfjunen, som är så söta.

Det går över. Det går över.
Det gör det åxå, sedan då jag inte längre hör babyns gråt eller griseknoe-ljud. Småa snarkningar och luftsuckande. Man hinner glömma ljuden som bara ett spädbarn åstadkommer. Man hinner kanske mera förtränga dem än glömma för när man väl hör dem flippar ens huvud och kropp helt. Med ens menar jag förståss mina egna.

Fastän känslan av att man vill ha en till medan man är där är lättnaden av att inte längre har spädisåren på sej nu lika härlig, när man stiger ut ur bebis bubblan hos väninnan.