Nu återkommer jag till min löpning. Min löpning, hahah. Min löpning har jag ifrågasatt rätt mycket de senaste månaderna. Det för att den uteblivit något oerhört lång tid, som ni redan vet. Men jag har satt i en högre växel i (slutet av) februari och bestämt mej för att jogga eller springa vartannan eller vart tredje dag, för att komma igång igen. Hittills så har det lyckats. Peppar, peppar!
Men jag har verkligen försökt att komma igång. Fast resultatet visar helt annat. Så bittert det känns då det tar så förbaiskat länge innan man kommer i såna mått som man själv skulle vara nöjd med. Jag kämpar.
Snörat på mina löpskor och farit iväg, det har jag. Kommit en bit och flåsat och varit röd i nyllet efter ja vad ska jag säga typ 20 minuter. Känslan då munnen är torr som malen kanel, är inte najs. Inte heller då näsan snorar mitt i och man verkligen skulle behöva hela näsdukspaketet med sej. Men efter varje gång jag varit ute och "rastat benen" så har ju min känsla efteråt varit jättebra. Jodå, feelisen har varit faktist fin efteråt men vill nå känslan där löpningen känns lätt och rolig och alldeles underbar! Jepp, du såg rätt. Löpning är härligt då allt "je på radin". Då alla bitar är rätt i pusslet.
Jag har förlängt mina löprundor lite i taget, väldigt lite i taget. Men för varje meter till så känns det alltid lite mer lyckat. Det jag har mest svårt med är ju att jag klarat av 5km utan problem på under halvtimmen alla andra år. Men inte ännu i år. Alltså det är en riktig vidrig påminnelse över hur jag förfallit. Mina ben känns som stela pinnar då jag jämför mot mina fjolårets "sommarben".
Vem har tagit min flow-go som mina ben haft tidigare?
Nu är det inga bortförklaringar som skall dra ner mej längre. Jag är all in med att göra det igen.
Men jag har verkligen försökt att komma igång. Fast resultatet visar helt annat. Så bittert det känns då det tar så förbaiskat länge innan man kommer i såna mått som man själv skulle vara nöjd med. Jag kämpar.
Snörat på mina löpskor och farit iväg, det har jag. Kommit en bit och flåsat och varit röd i nyllet efter ja vad ska jag säga typ 20 minuter. Känslan då munnen är torr som malen kanel, är inte najs. Inte heller då näsan snorar mitt i och man verkligen skulle behöva hela näsdukspaketet med sej. Men efter varje gång jag varit ute och "rastat benen" så har ju min känsla efteråt varit jättebra. Jodå, feelisen har varit faktist fin efteråt men vill nå känslan där löpningen känns lätt och rolig och alldeles underbar! Jepp, du såg rätt. Löpning är härligt då allt "je på radin". Då alla bitar är rätt i pusslet.
 |
| 2015. Då jag sprang. Sprang snabbare än nu. |
Jag har förlängt mina löprundor lite i taget, väldigt lite i taget. Men för varje meter till så känns det alltid lite mer lyckat. Det jag har mest svårt med är ju att jag klarat av 5km utan problem på under halvtimmen alla andra år. Men inte ännu i år. Alltså det är en riktig vidrig påminnelse över hur jag förfallit. Mina ben känns som stela pinnar då jag jämför mot mina fjolårets "sommarben".
Vem har tagit min flow-go som mina ben haft tidigare?
Nu är det inga bortförklaringar som skall dra ner mej längre. Jag är all in med att göra det igen.
Heidi vad jag känner igen mig i dina ord. Jag sprang så aktivt på hösten och bra gick det. Sen blev det jul och vinter och halt.. Så nu har springadet legat på is i tre månader. Men i torsdags tog jag mina första steg igen med dubbar på fötterna och nu skall det bli två gånger i veckan igen fram tills nästa vintersvacka. För oj vad det är roligt!
SvaraRaderaHärligt, jag hejar på dej! :) Det blir ofta motigt när mörkertiden kommer med snö och is, även om man har dubbar. Men nu har vi ju det bästa framför oss, snart har vi bara vägar och oj så det ska vara roligt för både dej å mej många fler att få springa på bara vägar. Go for it!
Radera