Vad är det med söndagar..? Varför lever man med att ha nånslags angst undrar jag. Är det något som vi alla har inbyggt i våra hjärnor, eller lär vi oss att leva på så vis av våra föräldar? Eller är det bara nuet?
Jag kan inte minnas att jag skulle ha haft söndagsangst förrän jag började jobba. Som på riktigt jobba.
I skolan suckade jag självfallet över måndagarna, men söndagen var bara en helgdag. En ledig skön dag.
Men nu som vuxen...Söndag. Urk. Lång, låång, lååång dag. Kanske inte alla gånger lång heller men definitivt tung.
Är det relaterat till vilodag- Ja.
Är det en såkallad krapula dag- Ja. Även om man inte skulle ha druckit en droppe kvällen innan.
Är det en dag då man skall inamma nya veckan och utdriva den gamla....? Allt på en och samma dag. -Ja.
Är det en dag då man vill kunna hinna göra så mycket som möjligt, eftersom dagen efter är en dag då man med hög sannolikhet inte hinner göra det?- Ja.
Jag skulle mycket gärna slippa den angst och ångest man känner på söndagarna. Det skulle göra själen gott att inte alls tänka på kommande över huvudtaget.
Behöver man verkligen tänka så otroligt mycket på allt just på en och samma dag?
Såhär tänker jag lite idag, som omväxling.
http://youtu.be/avYxiIRG4xQ
En söndag är ju trots allt bara en dag, precis som de sex andra dagarna. Lika exakt vet jag att på fredag gäller Feel Good-feelis genom hela dagen, för att man vet att det är helg på kommande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar