Ett eller två slag i saken

Jag har varit så orkeslös och omotiverad, denna sommar, inom träningsbiten att det inte kan ens beskrivas. Tankar har virrat hit och dit men inte ens fallit på löpningens lott inom sista två månaderna. Fick dock nåt osynligt slag i huvudet på vår familjeresa i Ähtäri, för där började jag tänka igen att vilken lycka det skulle vara att orka ta en löprunda utan att vara högröd i fejset och drypa av svett samt tänka "chips,chips,ostbågar,godis..." efter knappa 5km. Började tänka på Nike sloganet: Just do it. Svårare än så är det ju egentligen inte.

Väl hemma så snörde jag på mej mina Nike´s och for på en kort länk i ett småduggande. Kände mej inte alls snabb, inte heller det minsta sportig där jag försökte få ena foten framom den andra. Hela tiden jogg utan någon paus. Vägrar inse att jag kanske borde börja med intervaller igen, eftersom min fart försämrats avsevärt under min lathetsperiod. Med faktum i hand så står det med stora bokstäver; ifall man vill hålla uppe sin fina fart och sina framsteg ska man vörda om dem. Inte släppa det då man åstadkommit nåt av sina mål.

Ähtäri gav mej nog nåt slag, för nu har jag ett drive. Önskar att min iver håller i sej en längre tid. Jag vill kunna njuta av att veta att jag orkar en bit, att jag orkar en längre sträcka utan att fundera över när jag har chans att stanna eller korta av min sträcka.
 Kanske var det björnarna som gav mej kicken att röra på bena?






Annars så rotade jag bland gamla kläder och körde gårdsloppis i närknutarna. Men saldot var uruselt. Även om jag personligen inte tyckte att vi hade så mycket skräp egentligen, det var bara inte rätt köpare på plats vid rätt tidpunkt.

Till och med skylten gav upp då ett häftigt åskväder kom dundrandes över loppisgården och hela kommunen. Det blev mera åska än kunder. Överlag. På bägge dagarna.

Arbetet kräktar in på min tid tycker jag nu. Jag skulle ha så många saker att pynja på med hemma. Eller alternativt sitta på beachen med barna å njuta av vattnets kluckande och ta sej ett avsvalkande dopp skulle inte vara helt fel det heller.

Men jag siktar på att ta vara på dessa ljuva sommarkvällar istället, åtminstone försöker jag. Vara effektiv och hitta lugnet i jäktandet. Att se det fina i alla bråda stunder. Att hitta den gyllene vägen bland allt snår och ogräs.

 Kvällar då det åskat, regnat och varit allmänt trist och tråkigt har jag läst böcker. En,två, tre och många. Nu håller jag på med Peppes omtalade bok Vackra människor.
Dessutom har jag övat på att fläta eget hår. Svårare än vad man skulle tro, åtminstone i början. Sedan rullar det bara på.

De va det lilla i vardagen. Det lilla i sommarkvällen. Nu ska jag njuta av en sommarkväll.