Januari den sjätte

Det är nu 2015. Ett nytt år, som en oskriven bok. Nya blad och nytt bläck. Fem dagar har passerat. Sjätte tyr mot slutet nu.
För vissa fortsätter livet som tidigare, andra gör färgstarka förändringar. Vissa har gjort nyårslöften och försöker hålla dem och en del lovar inget utan vill bara prioritera nåt eller omställa.
ETT NYTT ÅR, som vi inte beskådat förr har påbörjats.

En färgsprakande himmel utan raketer.

Nyåret kom med inga större förändringar för min del. 12 slaget stod vi ute i kölden och såg på fyrverkeri, inte våra egna utan omnejdens. Det smattrade och svischade och pangade. Så till slut frös jag så in i norden, trots kläder på lager, att jag gick in. Men barnen var ute och beskådade färgranna klickar av sprak på skyn och var nöjda över kvällen. Det var halka och is som rådde då. På nyårsaftonen och nyårsdagen. Sedan dagen därpå kom snöyran och som jag njöt. Jag verkligen gillar snön och ljuset det kommer med. Blev en del snöarbete med vad gör nu det när man kan och orkar utföra snöarbete.

 Med snöarbete så fick jag ju lite "extra motion". Och stegmätaren i loopen gick varm då jag skottade snö.
Till julklapp fick jag polar loop-armbandet, så jag sitter med den på armen och funderar hur sanningsenlig den egentligen är. Det är lite småkul att lyckas nå sitt dagsmål.

Den är programmerad så den skall se över den motion jag behöver dagligen. Det lyckas jag med åtminstone under lediga dagar. Får se då hur den tycker att vardagen ställer till med min aktivitet. Sitter ju på ändan dagarna i sträck, så mycket motion blir det inte under arbetstid. Borde antagligen bli en långsträckslöpare för att loopen skall tycka att jag gör rätt mängd motionsövningar.

Mellan mina promenader och mattider så har jag hunnit lata mej också en del, tillsammans med katten. Han har blivit matkräsen sen julen, då han fick smaka på julskinkan. Jag misstänker att han tror sej få gourmé mat alla dagar nu. Stackarn hur besviken han ska vara när han inser att det inte är en sån lyx!


Men nu är "jul"vilan slut och jobbet kallar igen. Imorgon skall jag vakna till väckarklockan, vilket känns redan nu lite obekvämt. Samtidigt är jag glad över att rutinerna kommer tillbaka. För det har varit sena kvällar och alldeles för mycket onyttigheter, allt detta i sanningens namn.
 Det är roligt med avbrott i vardagen men man uppskattar det mera när det finns en "tråkig vardag" att jämföra det med.
Livet är nog lite enklare när man  har något mönster att följa.