En kväll i juli, på fina faros

Man kan tydligen inte (alls) tro på vad väderleken utlovar. På torsdag kväll kollade jag noga på vad som berättades i nyheterna om fredagens väder, med en klump i halsen tänkte jag att skit åxå. Det blir innehäng och kläder ska påpyltas som de vore höst-igen. Ett stort regnområde skulle ta plats på Österbottniska kusten och det skulle inte regna så lite heller.

Charlotte och jag.

Jag och min barndomsvän Charlotte hade bokat en kväll åt oss, där vi får njuta till fullo av både varandras sällskap och en fin kväll. Det blir alltid bra med henne oavsett väder men denna gång hade vi paxat att äta på Faros i Vasa. Då vill man helst sitta ute å njuta och inte sitta inne, fastän det är mysigt även inomhus i den kajutan. Jag rekommenderar varmt att ta en matbit på faros. Det är en 10-poängare i dagens läge. Speciellt då solen är framme.

Skrattmåsen vaktade efter mat.

Fredagen kom och solen lyste från morgonstund. Hade orosmoln i min tanke hela tiden och tänkte att snart kommer väl det arma regnet. Men icke. Solen visade sej och var underbar. Den värmde skönt och det fortsatte att gassa. Jag körde iväg mot min kära vän till Vasa på kvällen.
När jag kom fram tog vi fram våra cozy-fancy kläder och gick till faros i ett härligt solsken. Vi beställde räksmörgåsar som var verkligen goooooda. Alltså så fräscha och pricken på i till den ljuva julikväll, vi var där.

Bästa räkmackan ever.

Ännu bättre blev det då vi såg att det skulle komma några filurer dit, Linman Patrik och två  andra snubbar, och spela. Ah härliga tider säger jag bara. De spelade musik som jag gillar såsom country roads, hotel California och andra gamla godingar. Jag var precis på rätt ställe. Så bra feelis en riktig #farosfeelis.
Jag njöt antagligen snäppet mera än vad många andra. Det är alltför sällan jag får njuta av god mat, gott sällskap och feelismusik i öronen samtidigt man hör havet klucka mot vallen bredvid.

Och trion som skulle spela anlände.

Linman och Co.

Vi stannade där en bra stund efter att vi stillat vår hunger med räksmörgåsen. Blev att ta en glass till efterrätt för vi ville inte lämna musikanternas toner.  På tal om glass finns bästa glassen vid glasskiosken, precis bredvid farosbåten. Solen sken hela fredagskvällen och helt i onödan funderade jag på regnmolnen. Det var en kväll att minnas till hösten. En chillkväll.

På vägen hemåt beundrade jag Vasas laituri. Och kvällssolskenet. Ljuset. Vattnets kluckande mot bryggorna. Båtarnas puttrande och glada människors prat. Finaste vännen min som sällskap. En kväll att minnas med varmt hjärta. Kvällen fortsatte visst nog lite till. Satt vid bryggan en stund och njöt det gjorde jag verkligen. Vasa är min stad. Mitt hjärta brinner för den lilla staden. Vasa.