Uppköp med barn och när man inte läser klar text

Dehär med att fara och handla kläder med barn, det är alltid lika äventyrligt. Man vet liksom aldrig när vinden vänder och om den vänder blir det bättre eller sämre. Oftast går det ju dock käpp rakt upp åt skogs. Åtminstone i mitt fall.

Jag var tvungen att fara och köpa byxor åt sonen, som på något konstigt vänster alltid lyckas få hål på alla sina byxor vid knäna. Så är man "byxlös" så är det att fara och handla. Medan dottern i sin tur växer så det knakar och snart är var och vartannat plagg endera för korta i längd eller sedan är de för smala i bredd.
Tog bägge barnen med till Stenhaga-området i Vasa, eftersom det är betydligt lugnare på den gallerian än på stan.
Men ja, när vi parkerat ser vi att mitt ena bildäck är aningen platt. Inte punktering direkt, men betydligt mindre luft i ett av däcken. SUCK!

Jag hade den turen att min bror kom med och detta var verkligen ett guldkorn i min situation. Han tog sitt sunda förnuft och sa att det där kollar vi sedan. Shoppingen i första hand, det som skulle sättas fokus på; barnens kläder.  Med några år på nacken med barn så vet jag att mina barn har två helt olika viljor, vilket betyder när ena vill göra/se på det så vill den andra absolut inte detsamma som den första.  Så nu delade vi upp oss att ena barnet gick med mej medan andra då med morbror.
Han är så värd många guldtackor!

The garfield lippis. Och nöjd son.

"Dom häär sandaaläna e sååå bra på min fooot, maammaaa. Köp dem ååt mej".

 Vi hittade och fyndade. Byxor med angrybirds! Lippis med garfield. Tischa med pratande fågel, sandaler i rosa. Lite ditt och lite datt.

Vi for till provhytten och hittade passliga byxor åt sonen och nån tröja medan dottern bejsade till ett par sandaler och en t-paita med papegoja. Allt frid och fröjd? Nå nej.
Efter provandet i hytten för sonens del klagade han på att de var dålig luft och att han mår illa. Medan dottern frågade om vi kunde fara och se om de finns något annat roligt att köpa. Och jag tänkte bara att "voi jessus vilken tur att vi var två vuxna med". Situationen blev följande; min bror for ut med sonen för att ta frisk luft medan jag och dottern skulle fara till kassan och betala.

Medan min blick vandrade över olika klädställnigar för vuxna...och rea kläderna...och plötsligt ser jag en så fin t-paita. Egentligen en helt bas t-paita med knappar fram på, men den var SÅ JAG! Så i all hast kollar jag bara att storleken är ungefär min, nappar tag i den och fortsätter till kassan. Med dottern som vill ha på sina nya sandaler bums och med det samma. Betalar och tänker att nu har jag nog hittat många kap, för relativt billig peng.

Vi kör hem till föräldrarna och min kära bror fixar det där "problem"däcket, vars lufttryck var lite åt skogs just då.  Så nu kör jag tryggt igen!! Där skulle han åxå behöva få en guldtacka till på sitt konto!

Kör hem och på kvällen öppnar jag klädpåsen och tar upp min nya inpulsköpta tröja. Tror jag skulle få spader! Det står MAMA på lappen i nacken på tröjan! Alltså på riktigt. Hur i fridens fröjd? Så nu har jag en MAMA-tischa som jag stormgillar, men som har en "magpåse". Den här på bild då, har vikt in den mest synliga delen av magpåsen.

Jag har funderat och tänkt och funderat att skall den föras tillbaka eller inte. Men vet ni, jag följer min känsla! Jag gillar tröjan så mycket att jag behåller den. Och NEJ jag väntar inte barn, och har inte en tanke på något sådant. Men jag äger en tröja från MAMA-sidan. And I´m gonna rock that t-shirt!

Tänk att man inte behöver knipa igen sina magmuskler hela tiden, nu får de även vila!

Min superpower är ju definitivt att jag kan göra bort mej totalt. Inte bara i ord. Även handlingar.
Vad är din superpower?