Denna sommar har varit rätt kall och blåsig. Och regnig. Inget nytt där nej. Regnet har kantat varje vecka och det har inte kommit i småa mått utan rätt mycket. Jag har mången gång prioriterat att hållas inne då det regnat och därav är mina utetimmar rätt minimala i år. Det i sin tur påverkar humöret en del. Men jag hoppas så att hösten kan vara lite mer trevlig i väderförhållanden. Ja, jag pratar redan om hösten. Ser fram emot den, eftersom sommaren lämnade mej ( och några andra tiotalstusen kanske miljoner och triljoner) i sticket.
 |
| En gul en som trotsade regnvädret. |
|
En morgon rätt tidigt, en söndag, hade jag tänkt fara ut och gå med en väninna. Men det öste ner därute,åter igen, som någon skulle hälla vatten från en hink. Så vi skickade bara åt varandra att vi tar vår promenad en ny dag eller kväll. Man
väljer lätt en varm bädd mot regnrusk.
 |
| se hur tråkigt vid dikeskanten! |
|
Men jag fick inte tag på sömnen längre den morgonen. Så jag klädde på mej. Funderade lite att ska jag verkligen gå ut en stund trots allt eller hållas inne. Men regnkläder finns ju och dem tog jag och for iväg på en egen regnpromenad. Snabbt fick jag det inte att gå, men jag gick. Jag fick konstatera att dikeskanten nu såg rätt utblommad ut, att många (sommar)blommor i trädgårdarna börjar se rätt vissna ut och att det inte längre var så färgglatt som det var för bara nån vecka sedan.
Inte bara det att det såg lite tröttsamt ut vid vägkanten även åkrarna har börjat gulna ställvis och det är ett säkert tecken på att sommaren är på slutrakan.
Gick inte så värst länge, knappa timmen. Men fick ju gå på själv. Mötte inte en enda.
Vem skulle nu frivilligt gå i regnet? Nåja, förutom jag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar