Det hände något i helgen. Jag hittade tillbaka lite till min morgonlöpning och som jag har saknat den! Senaste två veckorna, efter botnialöpningen, har jag varit helt förslappad. Latheten, soffsittandet och allt gott att äta har hållit mej på en "hållas inne och pösa nivå". Inte bara det utan halsont och förkylning har även de gjort sitt att jag hellre hållit mej under filten och myst än tagit på mej löpartightsen och dojorna.
Men något kickade och klickade rätt och jag klädde mej som en löpare. Och kände mej taggad och pigg. Glad som en morgonlöpare ska vara och gladdes åt min iver.
Snörade på mina trogna nike, som i ärlighetens namn är rätt nötta vid dethär laget. Borde skaffa nya, och verkligen pröva mej fram till ett par super boostade kängor. Hörde mej för på sociala medier och acsis fick många goa röster, så kanske det märket får sin chans även hos mej.
Men min löpning, kändes förvånansvärd lätt. Tänkte att wow " I still got it." och var inte alltför galen i att kolla ens vad pulsklockan visade, som jag vanligtvis gör. När jag kom på hemgården så tog jag mej en titt...och var inte i slutänden så snabb som jag trodde. Hur skulle den det, när jag bara vräkt i mej chips och bulla?
Men 6km fick jag som en start. Och det kan bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar