Kollektiv trafik. Bussar har jag i åtanke denna gång.
Tänk så mycket enklare det är med bussar som kommer till en hållplats, plockar upp en och kuskar en från en plats till en annan. Speciellt i storstäder där det fungerar ( som det ska). Missar man en buss där är man ju inte strandad i en byhåla för 6timmar framåt, som man kan bli här omkring.
Talar om kära Österbotten.
Inget ont om bussar, men det kommer inte en ny om 20 minuter eller 10 eller 5.
Själv har jag alltid bott i en rätt liten stad. Har i princip kunnat cykla in till stan utan större problem. Så bussar är inte ett så bekant fenomen, men inte helt uteblivet alternativ heller. Nu bor jag dock så pass långt från närmaste stad att det blir alltid att ta bil. Har alltså inte åkt buss på, flera flera år.
Min dotter åker igen så gott som dagligen buss, eftersom hon är på eftis när skolan slutat för dagen.
Härom dagen sa min flicka: " Åååh, alltså mamma dendär ena busschaffisen är såå knaaasig! Han skojar alltid och säger att här kommer eftis-bussen! Å så skrattar han och säger att alla e välkomna att stoga på."
Jag: "Det är väl bra, tänk så bra med chaffisar som pratar. De sku kunna vara en som muttrar och är tyst."
Dotter: "Jaaa, men då han säger alltid samma sak!"
Hon tycker det är ingen big deal att åka buss och det gläds jag över. Antagligen kommer hon att minnas just den chaffisen för att han är pratglad.
Jag kan ju säga att jag minns inte chaufförer överlag men EN har etsat sej i minnet. Och honom ska jag berätta om. Var i Umeå för flera år sedan och fick äran att sitta i en buss med pratglad chaffis. En humoristisk karl, enligt mej. Han drog en vits som jag minns än idag.
Han berättade: En gång hade han skjussat runt en grupp pensionärer och chaffisen satt tyst medan seniorerna pratade med varann. Mitt i allt kom en äldre man och frågade chauffören att vill månne han ha nötter. Chauffören tackade lite motigt men tog emot dem och tänkte att nog är de äldre rätt omtänksamma. Efter en stund kom samma senior med nötter igen och denna gång tackade chauffören artigt men sa att han inte vill ha mer. Åldringen svarade att det här var de sista nötterna som han fick, eftersom chokladen de ätit med frugan nu var slut. Chauffören frågade att vad chokladen hade att göra med nötterna som han fått. Senioren svarde: Vi hade köpt nötchoklad. Men vi gillar bara choklad.
Tänk så mycket enklare det är med bussar som kommer till en hållplats, plockar upp en och kuskar en från en plats till en annan. Speciellt i storstäder där det fungerar ( som det ska). Missar man en buss där är man ju inte strandad i en byhåla för 6timmar framåt, som man kan bli här omkring.
Talar om kära Österbotten.
Inget ont om bussar, men det kommer inte en ny om 20 minuter eller 10 eller 5.
Själv har jag alltid bott i en rätt liten stad. Har i princip kunnat cykla in till stan utan större problem. Så bussar är inte ett så bekant fenomen, men inte helt uteblivet alternativ heller. Nu bor jag dock så pass långt från närmaste stad att det blir alltid att ta bil. Har alltså inte åkt buss på, flera flera år.
Min dotter åker igen så gott som dagligen buss, eftersom hon är på eftis när skolan slutat för dagen.
Härom dagen sa min flicka: " Åååh, alltså mamma dendär ena busschaffisen är såå knaaasig! Han skojar alltid och säger att här kommer eftis-bussen! Å så skrattar han och säger att alla e välkomna att stoga på."
Jag: "Det är väl bra, tänk så bra med chaffisar som pratar. De sku kunna vara en som muttrar och är tyst."
Dotter: "Jaaa, men då han säger alltid samma sak!"
Hon tycker det är ingen big deal att åka buss och det gläds jag över. Antagligen kommer hon att minnas just den chaffisen för att han är pratglad.
Jag kan ju säga att jag minns inte chaufförer överlag men EN har etsat sej i minnet. Och honom ska jag berätta om. Var i Umeå för flera år sedan och fick äran att sitta i en buss med pratglad chaffis. En humoristisk karl, enligt mej. Han drog en vits som jag minns än idag.
Han berättade: En gång hade han skjussat runt en grupp pensionärer och chaffisen satt tyst medan seniorerna pratade med varann. Mitt i allt kom en äldre man och frågade chauffören att vill månne han ha nötter. Chauffören tackade lite motigt men tog emot dem och tänkte att nog är de äldre rätt omtänksamma. Efter en stund kom samma senior med nötter igen och denna gång tackade chauffören artigt men sa att han inte vill ha mer. Åldringen svarade att det här var de sista nötterna som han fick, eftersom chokladen de ätit med frugan nu var slut. Chauffören frågade att vad chokladen hade att göra med nötterna som han fått. Senioren svarde: Vi hade köpt nötchoklad. Men vi gillar bara choklad.
 |
| Bussen har inget med texten att göra. En bild från google. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar