En alltför stor sup av våren

Aaah, nu är underbara maj-månad här. Maj är så underbar att det inte ens går att beskriva. Det är den månad som friar till sommaren, månaden som lovar oss att sommaren är nära och att både träd och växter får blom och knopp. 

Gudars så denna månad kan vara befriande. Den liksom släpper loss den där äkta feelisen i folk, som på alla sätt antyder att nu är sommaren nära.
Det grönskar. Det blommar gult. Solen skiner. Och man fryser så in i norden men bara för att solen visar sitt nylle så bär man jeansjacka!
Man börjar planera sina sommarhelger för 2 månader framöver. Bokar in det ena efter det andra och konstaterar lungt att det är midsommar snart. Midsommar.
Har egentligen inte en enda helg inplanerad ännu och så skönt det är att bara ta sommaren som den kommer. Hoppas självklart på vacker och värmande väder, med tanke på att jag sitter och fryser i skrivande stund.

Jag har ju fått vara i Umeå på shopping förra helgen och timmarna i Sverige måste bara ticka snabbare än de timmar vi spenderar i Finland. För tiden räckte inte till. Verkligen inte alls!

Det är helknasigt hur roligt det kan vara att bara få fara över till andra sidan Bottenviken. Pengarna tog slut så det var väl lika bra att komma hem och jobba upp saldot lite grann. Men åh så kul det kan vara att få gå å kika och peta och kolla och drömma sej till annan planet i butiker som inte finns hos oss; som lagerhaus och åhlens och dinsko och staduim.
Har konstaterat att jag har en skild sorts kärlek för just stadium. Det är ett plejs som stjäl mitt hjärta. Jag blir som så galen i allt. Allt därinne är som det skulle blänka som guld, silver och bländande diamanter.

Det är kungspassagen det där. Man hör ju bara på namnet. En gågata full med olika affärer på bägge sidor. Man irrar från sida till sida.

Och när ens pengapung sade stopp hade man kunnat krypa upp i denna säng vid Åhlens och bara njutit av allt det vackra runtomkring en. Ett underbart virrvarr av färgsplashar. Fick sån feelis att laga om allt det egna.

Vi hann inte ens på fika, inte heller på snabbmats platsen som är skriven i stjärnorna MAX. 

Vår resa i en fyrkant.
Äckliga båtfönster att kika ut genom i många timmare. Umeås Max skylt för att bevisa att vi stod där utanför. Lite småsniff på båten hem på de olika tuber vi köpte med oss hem. Och framför allt, nya sommar ballerinas.

Och nu väntar jag på att taggtråden i min hals ska botas av detta. För de stekta potatisarna hjälpte minsann ingenting, inte heller finrexinen.