Min snöflings-promenad

Var ute och gick i mörkret med min reflexväst och småa tingeltangel reflex. Medan jag gick funderade jag över hela fenomenet reflex. Varför det i så många år varit "fult" med västarna och varför inte någon lyft fram att västen är livsviktig i vårt mörka land- förrän nu. Det är först nu i höst som det verkligen blommat upp på bästa sätt. Är så glad att många har förstått hur viktigt det är just med att synas i trafiken!


Sedan funderade jag över hur många har vågat lägga upp julgardiner redan i år. Det var inte många. Även jag har varit lite försiktig med att lägga upp för mycket, trots att jag verkligen hittat julfeelisen denna vinter. Men kanske nu ikväll eller imorgonkväll, för det kliar så i mina vinterpyssel tassar!

Medan jag traskade på småa vägar så dalade snön ner. Åh, sån härlig, sprudlande och sann glädje jag kände då! Nynnade lite på "nu tändas tusen juleljus" och började längta efter både julöppningen i Vasa och efter de vackraste julsångerna i kyrkan. Det är så mäktigt då man sitter trångt i kyrkbänken och får sjunga. Sjunga julsånger som siktar julkänsla rakt in i hjärtat på en. Brukar till och med torka en tår från ögonvrån, för det är julkänsla på hög nivå för mej.

På slutrakan på min promenad så träffade jag på Rudolf. Han såg ut att ha det bra på en av gårdarna. Där tittade han upp bland snöflingorna som började falla tätare. Lyste upp världen ikapp med snöflingorna.

ÅÅH vag jag diggar snö. Den känslan som snö ger mej hoppas jag åt er alla andra åxå!