söndag 21 december 2014

Ett ljus i strimma och stor dos vintertulpaner

Idag fick jag ett infall att fara och fota solljuset. Annars var idén bra men fick lite bråttomt då jag håxade på det när solen hade knappa 15minuter kvar att skina ner på Österbottniska slätten där jag bor. 
Jisses sån fart på min påklädning! Medan jag klädde mej sade karln något om att jag har 10minuter på mej och jag bara:"Jag veeet!" Och rusade ut som en jehu. Och jag knäppte med min telefon.


 Gick med raska steg och såg hur himlen färgades rosa, lila, orange och olika gula. Himlen var on fire. Så fint.

Här slog solens strålar ännu mot klippberget jag skulle upp på.

Jag gick med bestämda steg mot mitt mål. Ett litet bergsblock, som har en gång upp till toppen, därifrån får man helt sjukt bra bilder med rätta verktyg. Om inte annat så är utsikten magnifik, bara för den kan man styra stegen upp.
Såg hur solen i snabbt takt sjönk och stegen blev till jogg. Såg hur solen strålar slutade kasta skuggor.

Kom mej upp till toppen och hann se kanske maximalt 3sista minutrarna av solnedgången. Men jag hann se lite av det fina och underbara. Släntrade därefter ner och bannade mej själv då jag inte kom på tanken att fara dit upp ens halvtimmen tidigare.





När jag kommer på hemgården står en främmande bil där. Kände varken igen bilen eller registerplåten. Så jag stegar in i huset för att se vem det kan vara. Det första jag är ser en vilt främmande karl i hallen med en flicka på kanske året fyllda i famnen. Och sen ser jag min väninna jag inte sett på ett år! Ett kärt återseende.

Hon den rackaren, hade ringt min karl timmen tidigare och sagt att hon kommer på en "surprise-visit" och min karl, den knölen hade inte sagt ett knyst om detta! Så då han hade sagt "nåt om 10minuter" före jag rusade ut, hade han menat att det kommer nån till oss, men jag hade haft sån show med att hinna fota solnedgången att jag inte varit i "hörzon".
Så det blev en härlig återträff med väninnan min! Fick träffa hennes karl, för första gången. Och hennes dotter. Vilken härlig överraskning!

 Och hon kom med mina favoritblommor, tulpaner. Vintertulpaner.

Lycka är att ha underbara vänner. Som kan överraska på bästa sätt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar