Min bil och mitt huvud

Är man lite pinsam så är man. Jag vet inte riktigt om detta är ett normalt beteende men lyckas göra bort mej nu och då.  Lite mera än vad andra människor gör, eller sedan är de bara förståndiga nog att hålla det skedda/sagda för sej själva. Men jag ska nu bjuda på en "goding".
Brukar bara dela med mej mina eskapader i muntlig format. Men detta vill jag minnas på äldre dagar åxå.

Blev sjukskriven en längre tid då sjukan slog till ordentligt. Har tagit en del mediciner nu i sjuketider för att dämpa mina plågor. En del av dessa har ju varit triangelbemärkta (det vill säga att man få betydligt starkare dos av mindre mängd och kan få biverkningar. Man ska tex helst inte köra bil osv.) och en del har bara varit "vanliga" bli-bättre-meduciner.  Så jag skyller på medicinen på det skedda.

Min talförmåga har ju mången gång satt mej i klistret, då jag och min rappa käft ska hålla låda. Det liksom kommer ut grodor nu som då. Där finns många exempel! Trust me! ( Som när jag skulle ge råd åt en gubbe att fara till försäkringsbyrån med sin bil, som han fått repad/skadad så var jag såå hjälpsam med att skicka honom till (barn)rådgivningen. Ja, nåväl gubben han tittade på mej och skrattade gott och undrade om jag hade tungan rätt i mun. Om jag faktist menade rådgivningen eller försäkringsbyrån?)

Äh, jag kommer på sidospår. Ja nåväl. En morgon ( ganska nyligen) jag skulle föra dottern till dagis, så hade vi lite extra brådis. Nåja, nästan alla morgnar är det ju fart i ändan. Men denna morgon så låste jag inte bildörren vid parkeringen till dagiset. Litar alltså på folk runtomkring mej på dagiset.
När jag kommer tillbaka till min bil och sätter mej i den tänker jag att vem har suttit här? Stolen var liksom inte som den brukar. Kollar baksätet och känner inte igen baksätet. Kollar på sätet bredvid och radion och det slår mej: jag sitter i en annan människas bil!!! Härreguud sån chock. Snabbt som attan stiger jag ut ur bilen. Kollar i panik runt mej, såg nån mej. Och var är MIN bil!? Men lugnar ner mej då jag inser att det är en välbekant bil bredvid, som är min!

Hade helt enkelt öppnat dörren till fel bil, den fanns garanterat inte där då jag kom in på dagisgården. Likadan som min. Hafe inte behöv nycklarna en enda gång under händelseförloppet!!

Satt mej nonchalant i den egna bilen och körde hemåt i en välbekant sits och men en tanke om att ALLTID LÅSA BILDÖRREN från och med nu. 
Om det finns fler som jag så är ni jäklit bra på att dölja er.