Var jag sjukt nervös. Kunde inte äta ett ordentligt morgonmål, inte tänka klart därav kunde jag inte hitta min mp3-spelare ( och hade alltså ingen musik som peppade upp mej) och inte heller mindes jag att ta med extra skor. Jag visste ju inte ens hur jag skulle klä mej. Alltså vanligen vet man ju lite eller ens har ett hum om vad som passar till diverse väderlägen. Men igår var allt låst. Huvudet bara var som ett tomt hål.
Botnialöpet gick alltså av stapeln.
Nu har jag gjort min del i botnialöpet, som var igår 19.9.2015.
Vi var ca 250-300 löpare som stod vid startfältet för att springa våra kilometrar ( 9, 16 eller 30). Vädret var egentligen ganska perfekt. Det var 15grader och det blåste aningen, och det var mulet. Perfekt för mej iallafall. Fick vindpustarna att svalka mej vid passliga tillfällen och annars var det rätt passligt läge i skogarna vi sprang i. Värmde lite upp innan själva loppet med olika övningar som jag lärt mej på mina löpningskurser. Och sedan bar det av.
 |
| min tävlingsnummra |
Det började med uppstigande backar första 2km... backen efter den andra tornade sej framför, sedan blev det lite planare men därefter bjöds man på traktorvägar och sumpiga spånbanor och stigar i skogen. Det var både roligt och krävande på samma gång och fram till första 5km var det bara ett nöje, även om det gick kanske aningen saktare än vad jag tänkte. Hade hoppats på att hålla en medelfart på ca 6:00min/km men i de flesta uppförs gick det betydligt saktare. På ungefär var 3:de el var det 4:de kilometer var det drick- eller snack-depå.
Från femman framåt så tänkte jag att fram till 10km klarar jag det galant, det har jag ju gjort förr. Sprang förbi många på sträckan 4-7 km och kände mej i rätt bra form. Höll min fart på mellan 5:30-5:45min/km och var nöjd.
Men vid ca 8:de km kände jag lite att min fart saktade av, så jag spanade in 2 springande damer ca 50meter framför mej som jag tog som hållhakar. Dem hängde jag efter nästan 2km fram till 10:ans dricksdepå och tackade dem för farthållningen, därefter fick jag en liten boost och sprang förbi dem. Då var farten igen just kring 5:45min/km.
Efter jag kommit till milen så började min nedräkning: 6hela kvar, 5 hela kvar, 4 hela kvar. Och när jag var kring 13km så kom samma dampar som hållit farten åt mej tidigare förbi och berättade att nu kommer tuffaste biten. Och så sant. Inte bara det mentala utan även skogstigarna blev snårigare och smalare. Som om det inte räckte blev det mera uppförsbackar. Och farten gick ner till min besvikelse. Under 2 sista km tappade jag så pass fart att damparet försvann ur mitt synfält och det var en smäll för mej. Trodde att jag skulle ha dem som vägledare fram till mål. Men tyvärr. Sista km var en riktig mörbultare som tog kål på benen och var verkligen grym.
Vid den backen så kände jag hur svag jag var i kroppen min. Eftersom min uppladdning inför loppet inte riktigt gick som jag hoppats pga nervositeten. Så sista biten tänkte jag bara : du klarar det här det är bara 500m kvar till mållinjen.
Och vid målgång så tog jag direkt sikte på saft för att få upp mitt socker i kroppen. Kände att jag verkligen hade gjort allt och skulle nog inte ha orkat mycket till.
 | |
| Medaljen vid målet. |
Nu med facit i hand så gick det skapligt bra. Hade ju inte tränat så mycket före, som jag borde ha gjort men fick en helt ok tid i allafall! Min tid på 16km? 1h:39min,26sek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar