Jag har otroligt nog lyckats hålla min träning på bra bas hela september. Vädret har ju varit på allas vår sida och dessutom har ju kvällarna inte ännu hunnit bli beckmörka.
Håller på att synkronisera min pulsklocka med datorn och väntar på att minnet skall bli blankt igen på klockan. Så jag kan ta mej nya turer och sedan begrunda vad jag gjort rätt och fel. Nå nä! Så pass har jag inte kommit mej till ännu.
Men jag har faktiskt införskaffat ett skillt häfte för löpningen. Skriver alltså hur min feelis är efter varje löprunda jag tagit, okej inte alla, men många. Överlag är feelisen alltid bra efter att jag dragit på mej löpskorna. Men visst har jag de motiga dagarna också med mej.
Nu skulle jag helst vilja att jag skulle hitta min fartökningsväxel. Ni vet då man hittat ett tempo man är så bekväm i, en fart som inte är för jobbig men rätt ok. Det är just där jag hakat mej nu. Kommer inte riktigt fram till hur jag motiverar mej själv så pass mycket att jag får in det där fananamma. Fartökningen, som skulle göra mej så glad och lycklig. Åtminstone en stund.
Jag har försökt med några intervaller, men de är ju så tråkiga då man gör det själv. Å super tråkigt är det om man väljer att springa runt sportplan, som är 400meter runt. Det är så hiskeligt många varv man får springa innan det ger nåt. Ser inte poängen med att springa runt. Hellre far jag lite här och var och får vila blicken på skog eller åker och hus.
Men jag försöker nog vara omväxlande och inte hela tiden göra samma sak. Även om det är mest roligt att springa bara rakt fram å nå sina kilometrar man tänkt sej klara så vet jag att man måste ta sej ut ur sin bekvämlighetszon för att komma videre. Men just nu känns det inte alls så. Därför har jag bestämt mej för att vart tredje gång blir det långpass, däremellan ska jag ha endera intervaller eller teknikträning ( vilket åxå känns såååå trögt). Så idag skall jag ta ett tråkpass. Bara för att kunna bli bättre. För visst är det så?
Håller på att synkronisera min pulsklocka med datorn och väntar på att minnet skall bli blankt igen på klockan. Så jag kan ta mej nya turer och sedan begrunda vad jag gjort rätt och fel. Nå nä! Så pass har jag inte kommit mej till ännu.
Men jag har faktiskt införskaffat ett skillt häfte för löpningen. Skriver alltså hur min feelis är efter varje löprunda jag tagit, okej inte alla, men många. Överlag är feelisen alltid bra efter att jag dragit på mej löpskorna. Men visst har jag de motiga dagarna också med mej.
 | |
| Utan musik, no go. |
Nu skulle jag helst vilja att jag skulle hitta min fartökningsväxel. Ni vet då man hittat ett tempo man är så bekväm i, en fart som inte är för jobbig men rätt ok. Det är just där jag hakat mej nu. Kommer inte riktigt fram till hur jag motiverar mej själv så pass mycket att jag får in det där fananamma. Fartökningen, som skulle göra mej så glad och lycklig. Åtminstone en stund.
Jag har försökt med några intervaller, men de är ju så tråkiga då man gör det själv. Å super tråkigt är det om man väljer att springa runt sportplan, som är 400meter runt. Det är så hiskeligt många varv man får springa innan det ger nåt. Ser inte poängen med att springa runt. Hellre far jag lite här och var och får vila blicken på skog eller åker och hus.
Men jag försöker nog vara omväxlande och inte hela tiden göra samma sak. Även om det är mest roligt att springa bara rakt fram å nå sina kilometrar man tänkt sej klara så vet jag att man måste ta sej ut ur sin bekvämlighetszon för att komma videre. Men just nu känns det inte alls så. Därför har jag bestämt mej för att vart tredje gång blir det långpass, däremellan ska jag ha endera intervaller eller teknikträning ( vilket åxå känns såååå trögt). Så idag skall jag ta ett tråkpass. Bara för att kunna bli bättre. För visst är det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar