lördagen den 14:de, en riktig fredagen den 13:de

Ni vet dagar då allt rämmar och det som inte brukar gå snett bli total förödelse? En sådan dag har jag haft. Kanske inte helt och hållet men så gott som och varav kvällen bli bara sääämre och säämre. Väntar bara att de små knådden ska lägga sej, eller nej väntar på att de ska somna in i bädden så fin.
Alltså egentligen började dagen inte så pjåkit, när jag tänker efter. Fick sova ganska länge till 8:30-ish och morgonmålet gick utan större blessyrer. Men sedan.
(Här försökte jag få in en bild, men idag är det ingen lycka på den biten heller.)

Hade inplanerat en dag på stan med underbara vänner. Jag skulle få "kasta" barnen till mommo och moffa och de skulle sköta. Jag skulle gå å strutta på stan i gott sällskap, ta en kaffe och kika på godingar till julklappar. Sedan möjligen fara på julfest ordnat via jobbet. 

Sonen kinkade före bilen ens startat mot morförälderna, eftersom detdär jää*la dataspelet var prioritet ett. Datafan. Efter några hot och flere hot stängde han av skärmen och joinade mej och den pigga dottern. Hon var inte det minsta bromskloss idag, en riktig sötnos.
Men sonen. Han gick ut i sina mjukisbyxor och drog på jackan på sin t-shirt och benade mot bilen. Nåja, han fick ju en väska med med extra kläder så de är väl ok...eller? Startade bilen och minndes att pojken inte äger ett ända hanskpar. Han har två höger hanskar. Så via halpa-halli i all hast och där hittade vi ETT par, som passade. Vi köpte. Och då ser jag att sonen klätt sej med gummistövlar. Halåå! Alltså det är -9 grader ute och han travar i kumppare. Kör tillbaka hem och letar fram hans VINTERdojor.
Och då först börjar vi färden mot stan, jag hinner tänka att nu ser det bra ut. Ljuset i tunneln men ack,ack.

Vi kommer till morföräldrarna och sonen fortsätter kinka om datorn. Där är det bestämt att inge dataspelande skall utföras där, man ska ta vara på tiden tillsammans och göra nåt vettigt. Som att gå ut och aktivera sej eller spela bordsspel eller annat "gammaldags". Han kinkar med alla och om allt.  Jag som hade en tid att passa, lämnade mina föräldrar med en snäll och skötsam dotter och en son som var driven av en dårfink, blev lite sen men ja, fick träffa mitt lilla fadderbarn ❤️ Och hans mor H. och bästa S. Där gick väl allt galant får jag nog medhålla om förutom att tiden knaggades av i kanterna lite. De är så underbara! Verkligen.

Väl hemma så hade jag sönder en av mina favorit fönsterlampor, har allstå haft 2, numera 1. Krasch i stengolvet en gång och splitter ööövetallt. Sån ordhärva jag rabblade. Sedan vid läggdax så råkade min ena nagel klösa till dottern. Datan kapsejade och inga bilder vill samarbeta med detta telefoninlägg. Blev ingen julfest heller då jag hittade ingen skötare till kvällen till barna med klös i. Jag är osammanhängande men puh, nu måste lyckan vända. Både 13:de och 14:de är datum och snart över bägge två.

Jag vet att man borde ALDRIG blogga ilsken sur och tvär men nu gör ja de. Släpper ut lite ånga. Tack.

När man planerat en sak men i slutändan gör nåt helt annat

När jag trodde att jag hade flyt i handarbetet så stannade allt av. Så både stickning och virkning har lämnat helt åt sidan för läsning av böcker. (Har fortfarande 3 par vantar i väntande läge, en poncho och ja dendära mormorsrutefilten. Å sen några...julklappar, om de nu hinner nå mera till det. Sockorna har jag lyckats med och de är helt representativa!)

Försök på vantar åt mej själv. Första vanten inte ännu heller klar.

Var till biblioteket med barnen för någon vecka sedan och hittade 3 böcker åt mej själv, bara ifall läslusten skulle komma tillbaka. Läslusten hade jag senast i slutet av sommaren detta år, och då sträcklästa jag några böcker. Men sedan tog det stopp och det har varit så mycket annat att fundera på nu på sistone, med lillajul och julfest funderingar och annat smått och gott.
Men nu, dessa som jag nappade hem till låns, vartenda en av dem var precis sånt som bara kopplar av. Fiktiva filurer och en salig röra av allt.

En av dem var Sara Jungerstens lika delar liv och luft och den svepte mej med storm. Allt annat lämnade åt sidan, boken blev prioritet ett på fritiden som gavs. Även nätterna blev aningen kortare. Men det lästes snabbt och med stort intresse.
Den andra var av Kristin Hannah, ett perfekt stycke för att tömma hjärnan. Den har jag råkat föreviga till och med på bild.

Och tredje var Marian Keyes, en förtjusande man, och jag måste säga att det var skönt att falla in i böcker som jag gjorde med alla dessa 3. Varje gång jag öppnade en bok glömde jag bort tid och rum och levde mej in i bokens värld. Är onåbar och hör eller ser inget av den verkliga världen. Det är tecken på att det är bra och avkopplande böcker.

Nu är böckerna tillbaka i bibliotekets hylla för att någon annan skall få tag på litteratur. Men har fortfarande lite läskänsla i mej. 

Skall berätta åxå om mitt försök på hälsosamma chips. Hade fått som tips att göra eget chips av sallad, med olivolja och lite kryddor som hjälpmedel. Bara att lägga i ugnen en stund och det skulle vara gudolmligt gott enligt kompisen min.

Låter bilderna tala. Ord behövs icke.
Det som var så uppstakat och självklart.

Kan ju berätta att "chipsen" råkade vara 10 minuter för länge i ungen. Sallad som det är så brändes det till den grad att de smakade bränt till stora delar. Annars var smaken helt ok på basen av kryddorna jag använde.

Lycka till om ni tänker försöka. Men jag är definitivt ingen Gordon Ramsey eller Nigella.

And she goes PINK

När jag trodde att månaden skulle rulla smärtfrittt fick jag mej nog en törn...vi började sjuka tripp-trapp-trull, så nu är vi på bättringsvägen. Så ingen "stor"träning som jag hoppades på i förra inlägget.
I samband med bättringen kom minus grader upp till -10 och snön och vintern med den. Så nu har jag plockat fram vinterhalare, jackor och yttrebyxor och fått konstatera att avkommorna växer snabbare än vad jag tänker och tror. Blev att köpa nåt lager handskar åt den äldre ( bara pojkfärger där) och nya kläder åt den yngre. Hon skall ha ALLT i ROSA nuförtiden, vilket inte ger många valmöjlighter. Min kära mamma hade hittat en fenomenalt snygg rosa jacka åt dottern och hon var/är eld och lågor för den. Yttre byxorna skulle ju vara exakt samma ton som jackan, lika så handskarna hennes och vinterskorna. Så ser ni en liten filur i storlek 120 som är PINK från topp till tå så kan ni räkna med att min dotter kan vara ett alternativ.

Får se när hennes tid som sockersöt prinsessa tar slut...det går väl över till det svartaste syndens färger sedan. Nåja. Bara hon klär sej tillräckligt varmt har färgerna igen skillnad :)

På tal om rosa har jag beställt en ljusrosa halsduk till mej själv, så jag är väl en tant rosa lite själv. Får se då när den kommer per post...väntar redan med spänning, för den var grymt snygg!

November med gasväxeln i 5:an

Jag har degat och slappat och varit allmänt hängig senaste 1,5 månaderna. Men jag ruskade om mitt jämngråa sinne 1.11 och valde att spraka som ett tomtebloss. Nåväl, lite överdrift men ja ni förstår vinken, eller hur?! Lite mera go i hela kvinnan har det blivit.

Jag hänvisar till galenskapsknäppen, eftersom jag redan lagt upp julgardiner i 2 fönster. Inte nog med att det finns rött och  tomtar. Det blev även fart i benen ; det vill säga att jag tagit upp löpningen!

Inte ens där tar det slut utan här ordnar jag igen tupperware bara för att.

Efter all min degningstid och mitt bara vara, så märker jag att jag behöver nog ha någonslags rutin på hela mej och mitt liv. När man inte gör något blir man lätt håglös och på nåt konstigt vänster väldigt,väldigt ihålig. Man tänker jag gör det sedan, orkar inte nu och kanske det inte är så på minuten. Men där vill jag verkligen säga att man så lätt fastnar i det ekorrhjulet där man skjuter undan saker och de förblir ogjorda, tills man tar sej i kragen och ger sej själv en puff.

Men nu har jag lite schemalagt träningen, så att den ska löpa bättre. ( wohoo, har sånt skämtsinne idag. ) Har i tankarna att pröva på Österbottens stora träningshall Botniahallen och springa runt, runt och möjligen känna ett litet träningsfrö gro. Aldrig har jag varit till den hallen i träningssyfte, mestadels bygg- eller julmässa farande men även festligheter eller konserter. Så My first  time för träning, är alltså på snudden att komma in i kalendern ännu denna månad.

Mina "vinter"-Merells, som är på sista versen.

Sedan julgardinerna! Brukar ALDRIG sätta upp inför jul förrän lillajul passerat, men nu är gardiner redan uppe i mustiga röda toner och lite busigt knasiga med tomtenissarna kikandes på en. Får nog dra tillbaka lite på julfeelisen, det är inte ens snö på marken ännu!

Den röda tomtemorsgardinen, som entrade först.

Tomtenissar som vakar över ett råddigt barnrum.

Och tupperware, lovar mej själv nu-på heder och samvete- att inte ställa till med flera demon hemma hos mej. Det har blivit lite väl många senaste  åren.

Stickningen, den har jag åxå i händerna nu som då. Lovar att få upp nåt bildbevis i något skede. Och har ett par sockor in the making!

Tänkte helt glömma! Hey folks, var på ett klädesparty jag inte nånsin förr hört om. Silverjungle.
Kolla in .silverjungle. om intresse finns för barnkläder. Så snygga! Och finländskt Något hela annat än lingon och blåbär eller me & I.
snygga och stilrena barnkläder  kolla in, klicketiklick!

shop ´til your wallet screems stop

En dag på stan i lilla, stora staden Vasa.
Jag njöt så av att få gå på stan och kika in lite här och lite där. Blev så ivrig att jag glömde hela syftet med varför jag egentligen for in till staden, som var att köpa biljetter för Fighting Star. Nåväl, jag hinner ännu :)
Redan inne i den första affären hittade jag något som tilltalade mej så oerhört. Lämnade grejerna ännu för att gå in på nästa ställe och nästa ställe och ännu några ställen till. Jag hade lungt sagt flyt på shopping delen idag. Kunde ha köpt huuuur mycket som helst, om det hade klirrat på kontot. Men det jag hittade i första affären kom nog så pass att påverka mej att jag gick in i klädaffären och handlade i duplett. Mörkblå och vit. Kunde helt enkelt inte välja vilken så bägge två följde med hem.

Kappahl levererar.

Me, a sucker for the sailing style.

Inte bara i klädväg var pengaskrinet öppet utan även för den där mormorsfilten som jag hoppas att skall bli en och hel ännu detta vinter halvår. Kanske har jag för stora mål framom, får se. Eftersom det är ju verkligen inte bara filten in the making utan även många andra saker, som tidigare blivit nämnda.
Jag blev verkligen glad då jag hittade samma garn, som jag använder som basfärg, för 1euro per nystan, så jag hamstrade ju lite till...kanske närmare 12 stycken. Så jag kan lungt säga att det finns ju något i lager.
Kontot skriker tomt efter min oplanerade stor-shopping.
Känner att jag får lov vara glad jag har ett jobb att gå till. Så även om man ibland är led på sitt arbete är jag nöjd över att kunna säga jag har ett jobb och sitter inte löst.

På special tarjous pris. Ibland råkar det sej.

 Så nu skall jag ta virknålen i vacker hand och fortstätta. Och så funderar jag nu på huruvida man kan sticka ett par sockor eller inte, då man inte lyckats få in HUR MAN STICKAR HÄLEN.

Ps. Nu har jag varit på en länk. Det är något att hurra för. 
Ps2. Efter min halvtimmes länk i långsamt tempo hittade jag en twix och jag åt den. Resultat: Ingen ändring på vågen iallafall.

Höstens entré i år

Jag märker så tydligt att hösten gjort entré eftersom alla filtar och plädar har dragits fram ur gömmorna. Jag har påbörjat en filt utav mormorsrutor och är inne på ett par stickade pippivantar åt sonen.

Mina rutor till blivande filten. Om det blir som jag tänkt.

Exakt ett sånthär par stickade jag till söta pojken.

 Ett par babyvantar i just pippimönster har redan skickats per post till en liten söt pojke, som jag är gudmor till. Och i tankarna virvlar ett par pippisockor. Tänkte att jag tar modell av den händige linda som klarar av allt med stickor och garn.
Och färgskalan dansar självklart där i höstiga och varma färger. Värmeljus och eld i spisen är även de säkra tecken på att de kalla dagarna och kvällarna är här.

 Inte bara inomhus är tecknen tydliga på höst utan även ute finns många saker som visar att sensommaren nu är slut och att hösten klampar in men stora steg. Ute virvlar färggranna löv hit och dit. Många räfsar vartefter de gula löven dalat ner och vissa ( som vi) låter dem lysa färgglatt på vår okippta gräsmatta.  Gräset börjar vara långt då ingen längre klipper det, då det hela tiden är så fuktigt.  Till och med katten, som under sommaren hellre varit ute än inne, gillar att kura ihop sej på en av filtarna som ligger framme.

Dotterns färggranna fynd. Hittas enbart under hösten.

Mina joggingturer blir bara färre och färre medans handarbetet tar större utrymme under fritiden, liksom bakandet. Står så gärna i köket och bakar och det senaste är mockarutor. Så enkla i sej och så goda. Man kan lätt trycka i sej flera utan att tänka på saken desto mera.
Och nu har jag in the making en gröt - risgrynsgröt.
Snacka om att skynda till vintertider.

Varför springer jag?

Har sprungit nu i ca 1,5år men enbart på "glad-motionärs"-nivå. Och där har jag ju tänkt stanna. Men i sommar har en arbetskompis lockat mej ut på tävlingsbanan. Hade inte haft tankarna alls på några tävlingar överhuvudtaget, men som sagt blev jag tillfrågad om jag följer med på ett lopp i sommar, Korsholms halvmaraton. Och där började det väl, detta lilla intresse att få sina tider klockade. 

 bild från google

Började springa sommaren 2012, eftersom jag hade fått frågan "om jag är snart lämnar på mammaledigt" och andra frågor som antydde samma sak i ca 6 månaders tid, ungefär 1gång i månaden antydde olika personer detta. Jag insåg fakta och jodå, lite rundare hade jag visst blivit under våren 2012. Men inte tyckte jag att jag var så pösig. Till slut fick jag nog av "är du gravid-frågorna".


Tog tjuren i hornen och lade upp ett mål åt mej själv. Börja springa 1-2gånger i veckan efter midsommar. Och därefter lade jag upp målet att jag ska klara 5km under sommaren 2012.
Kämpigt som bara den var det. Jag började i princip från noll.
Den sommaren i augusti nådde jag 5km och kände mej så jäkla nöjd med min prestation. Jag hade kommit till mitt mål och gått lite ner i vikt också.
Och naiv som jag var tänkte jag att jepp, nu har jag nått mitt mål så nu kan jag chilla lite. Så kom hösten och vintern och jag gjorde åter igen ingenting.Var på en spinningkurs sporadiskt, men inte hjälpte det. Motionsmängden minskade och likaså min motivation för att röra på mej.

 bild från google

Halvvägs in i februari 2013 hittade jag min inspiration för att motionera eller egentligen till löpningen igen genom några löpbloggar jag följt med sen november. Så jag började om, jag började springa mitt i vinterkölden och hittade en oas. Min tid, min egna tid för tankar, för att få kroppen i trim, för att må bättre.

Och det rullade på fint, trots bitande köld och krispiga och emellanåt ishala vägar. Jag ville verkligen detta och det kändes roligt!
I april började jag skriva ner mina km-antal och tider och det blev lite bättre i sakta mak. Lade ett nytt mål för mej till denna sommar och det var 10km i sträck eller att springa minst 1timme i sträck. Och första helgen i juni, då Stockholm maraton gick av stapeln nådde jag mitt mål. Jag sprang 10,5 km i sträck. Jag orkade. Och skulle kanske ha orkat lite till. Men jag var så nöjd!

Och nu springer jag fortfarande. Har inga direkta mål, kanske att förbättra tiden isånafall. Kanske jag springer ett halvt maraton nångång. Vi får se. Men jag har lärt mej att jag behöver röra på mej för att må bra och då väljer jag löpningen. Vill mycket hellre vara ute var man får frisk luft och där utsikten ändras hela tiden. Man får njuta av vad världen har att erbjuda helt gratis!