Like in the old days men ändå inte

Jag har varit och upplevt nostalgi detta sportlov. En tripp över till Umeå med en "skrotbåt".
Det börjar vara närmare 13 år sedan jag åkt över till Umeå senast. Har varit över till Sverige nog, men alla andra gånger efter tonåren så har färden varit Åbo-Stockholm.  Alla gånger med lite större båt med lite mera möjligheter än vad som nu erbjöds över Vasa-Umeå.

Wasalines båt i verklig retro anda eller vad tycker ni?

Det var ju som att stiga på i minnens värld till en början. Terminalen i Vasa var fortfarande samma som i ungdomen, båten vi åkte över med var inte den mest glamourösa och terminalen i Umeå precis som förr. Lika hemska toaletter på båten som på 90-talet. Maten lika intetsägande som på 90-talet. Bordena lika rangliga som förr.

Nu menar jag inte dissa på färdemedlet helt. Det är ju fenomenalt bra att det finns en båt att fara över med, resan är ju inte tokgalet lång heller egentligen. Men ack, ack, ingen skönhet om vi säger så.

Underhållningen på båten under färden till Sverige var en clown, som trollade i ca 15minuter. Och hade finska som modersmål och inget annat mål. Det var 2 barn som förstod vad trollkarlsclownen sa, så en av båtpersonalens damer fick agera tolk.
( Inga höga poäng där inte.)

Vi har med hela familjens kraft varit över bottenviken och hälsat på vårt grannland  denna helg.
-Aaaa, de vaa braa. Häälit! ( med svensk betoning)
Det var barnens första båtresa och det var ju SÅ häftigt. Känner mej som en usel mor som inte tagit barnen över till Sverige förrän nu. De var ju helt betagna av båten. Stor och ståtlig i deras ögon förståss.
Medan mor suckar över bedrövelsen. Och längtade efter taxfree och den goda tiden då man inte tänkte på att båten guppade på vågorna.

Jag har aldrig tidigare varit bekymrad över att fara över ett hav med båt tidigare, men så har jag ju inte haft två egna barn med på kajutan heller tidigare. Plötsligt märker man att hur sjabbigt det är och hur mycket baciller det växer och finns här och där. Man ser människor som druckit en par drinkar för mycket och utgör ett hot mot barnen. Fönsterglasen som barnen satt fastklistrade framför, kunde ju gå sönder eller möjligen "försvinna" så barnen faller överbord. ( Har helt klart läst för mycket Harry Potter.) Wc:n slurpar ju ens barn.
Olika dörrar utför stor fara för barna fingrar.
NÄR BLEV JAG SÅDÄR? HÖNSMAMMA.

MEN vi kom i land utan större bekymmer. Och Umeå är nog en stad värd att besökas. Det är bara tid som man behöver, så man hinner virvla runt i affärerna och lite pengar förståss är alltid bra att ha.

Umeå i en otrolig dimma under kvällstid. Inte så olikt Vasa men ändå helt annorlunda.

Kände genast att Umeå är en stad som kommer att besökas åtminstone 1 gång till detta år. Då hoppas jag att resans mening är morsvila och att jag får fara och shoppa på egen hand utan barn och man. Och med en kappsäck full av kronor :)