Blir tokig på hur fast man kan bli i dessa sociala medier. Det tar inte lång tid förrän man känner ett litet behov av att få kika/läsa på vad andra har för sej under dagarna, eller få uppdatera något trevligt själv. Detta behov blir allt större och inkräktar dessutom på privatlivet många gånger. Eller tar tid som kunde nyttjas på bättre sätt.
Sedan jag skaffade en "vispa-med-fingret"-telefon har jag upplevt mej mera "fångad". Visst, det är klart att det är kul att nå personer man vill nå då man ringer. Men om en person inte svarar under samma dag, helst under några timmars tid, så undrar man ju lite i sitt stilla sinne att VAD HAR HÄNT? VAR HAR HEN FARIT?
Samtidigtt upplever jag att telefonen är så praktisk tex om man är ute och motionerar, så mäter den min rutt och min fart. Eller om jag inte hittar en nummer är det lätta att få nummern via en app. För att inte tala om parkeringsavgifter, tänk med app så är den saken åxå klappad och klar, utan att behöva ha mynt med sej.
Gott och ont. Ont och gott.
Som denhär bilden. Den tog jag på gårdagens intervall pass. Jag hade pulsklocka, den tar puls och tid och räknar kalorier. Men har inte den funktionen att jag får reda på ruttens längd eller medelhastighet per kilometer, vilket är i mitt intresse i nuläget. Vill se mina resultat i km/timme. Då använder jag min telefon. Dessutom tar jag bilder med min telefon. Kamera, höhöh, vad är det? Och VEM tar med kameran och springer ( förutom paparazzi)?
Är hela tiden nåbar. Förutom då telefon kollapsar och då tänker jag bara vilket skrälle man bär på. Klart att man skall vara okopplad nångång men tänk hur beroende framkallande nutidens apparater är.
Tror att det vore väldigt hälsosamt att inamma en telfonfri dag. MEN när skulle den inträffa? Mitt jobb är att sitta vid dator dagar i ända, så kvällarna är aningen lugnare där. Men jag kollar ju via telefon. Sådanna tankar idag, de kan vara helt tvärtom imoron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar