lördag 11 oktober 2014

i 6-åringens kalasvärld

Vi har haft kompiskalas för 6-åringen i huset. Detta i korthet betyder att det är galet intensivt en stund. Och kanske även några dagar på förhand. Speciellt just halvtimmen innan allt börjar tills kalaset är över.
Ballonger skulle vara på fönstren så ALLA skulle veta att det verkligen är kalas hemma hos oss.

Det här är sånt som planeras och finslipas i den lilla damens värld med precision. Hon har funderat på vem som ska bjudas, om det ska vara något skillt tema, planerat vad som ska bjudas på, vilka saker som ska pyntas med med mera. Jag kan bli mäkta förvånad över hur mycket en 6-åring kan tänka på när det gäller kalas bestyr.
Hon ville dela ut sina inbjudningskort själv, så hon visste att alla säkert fått reda på infon. Hon ville inte lämna något kort i postlådan, ifall kompisen skulle missa sin inbjudan. Jag skjussade henne från gård till gård, hon ringde eller knackade dörr och chittchattade en par minuter och kom skuttade därifrån. Till 9 ställen var hon och gjorde reklam om sin grej. Där lade jag stopp, hon skulle nog ha bjudit flera om jag inte begränsat det hela.

Hon sade att hon vill ha ett flickigt kalas. Och det blev det nog, trots att storebror var delaktig i ett hörn. Men gissar att det inte var något negativt. Misstänker att en och annan av kompisarna tyckte att det var lite charmigt att ha en kille med, som är dessutom hur cool som helst. Han går ju i lågstadiet. Den tuffaste killen alltså, som kan klättra på dörrkarmarna. Som en apa.



Presenterna bestod av barbies, Flurry Shy-ponnyn, monster hig-stuff och allt där emellan. Hästar och flickdrömmar.  Fnitter och bus. Gulli-gulli-gull och hemskheter.

Kalasbordet var pyntat med löv. Hösten till ära. Allt i gula toner. Yellow i mina tankar, hela tiden.


Dottern sa att det ska vara färg. Och färg det var det.
Glass, moccarutor och maränger.
Skrattande barn. Klottigt golv. Klatchiga papper och tallrikar. Popcorn utspritt överallt.

Det var barnkalas för hela slanten.
Och då gästerna skulle hem fick de hem en liten "goodiebag", men en godisask och slickepinne men även en säkerhet; ett reflex till de mörka kvällarna som nu tar över.

Här är en del av goodibagsens innehåll.
Och när jag var och köpte lite gott åt barnen just för detta syfte så tittade kassatanten lite på mej och funderade om min godistand värker. Heheh, inte alla dagar man köper över 20 slickepinnar och häften av mängden godisaskar.

När kalaset var över, satte jag mej ner i soffan och tänkte tacksamt att sånt tur att man bara fyller 1 gång/år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar