Mina nerver behöver uppladdning

Jag hade så storslagna planer till idag. Har varit ledig. Barnen likaså.
Inte den bästa combon idag, sannerligen inte. Vet inte om jag hade vaknat med några nerver för lite idag eller vad det var.

Det sket sej helt redan då man tittade ut genom fönstren imorse. Snö och slask. Vi som hade tänkt fara på en harmonisk cykelfärd. Sonen, dottern och jag.
Men jag har den principen att man cyklar inte i snö inte heller i snöslask. Så vad göra då?

Efter några funderingar sa jag att det åtminstone inte blir tv och dator. Tänkte att lite bort från glo-på-en-skärm måste det ändå bli.

Så vi bilade iväg till min mommo, kära söta mommo. Så glad hon blev av vårt besök. Det blir hon alltid. Kaffe, saft och många bulla och kexsorter stod oss dukat. Prat om påsk ock stickasockor och sånt. Jätteintresant för två barn under skolåldern, inte sant? Det slutade ju med att sonen glodde på tv hos henne, efter att han suckat djupt och konstaterat att det är ju såå tråkigt och man har inget att göra. Suck.

Sen hade jag bestämt träff med en kompis, mot eftermiddagen. Det lät ju som världens mest bästa idé. Och det var ju en bra idé. Betoning på bra och idé. Vi for dit och där började en ny ruljans.
Hennes son matvägrade. Mina var fulla av energi. De hoppade upp och ner i deras trappa. En slog knäna. En slog rumpan. Ojojoj. Och fortfarande en som hade tagit nästan en tugga av sin mat. Han hade inte tid med mat.
Till slut åt han och de fick glass och ännu mera energi. Både hennes son och mina vildingar. Och mammornas höjda röster och förkortade nerver.

Butiksfärden med två glassberusade barn var inte heller ett av mina smartaste val idag. Lite racing i butiken är väl inte fel? Inte är det väl tokigt att hänga i butikers frysdiskar? Vid kassan hittade en stång/ räcke där man kan leka apa och hänga upp-och-ner. Och visa modell åt yngre barn, som givetvis skall följa mina barns ritual. För att sedan slå huvudet i golvet.

LUGN MAMMA, LUGN!

Smarta jag tänkte att vi ska ännu passa på att vara effektiva och träffa en till kompis, som också hon har en liten sessa på snart 2 år. Hittills har alla gånger där varit lyckade men idag, just idag sa allt stopp. Båda barnen började trilskas.
Först den äldre. Han fick spela wii. Och plötsligt börjar han fräsa och säga att vi måste vara tysta.
Han är hos "främmande" och han ställer krav. Min kompis fick en liten fnissattack, vilket ledde till att jag började fnissa. Och sonen min fräser. Och har inte långt ifrån gråten. Jag är stark. Säger att han måste fara ut på trappan om han inte slutar. Han slutar inte. Jag ställer hårt mot hårt och lyfter honom ut på trappan. Tills han förstår att han gör fel.
Och då han fattar galoppen börjar dottern göra dumheter. Stjäl lilla Sessans lek-kök. Gormar. Knuffas. Skriker. Samma trapp-procedur med henne.
Och mina nerver. Kaputt.

Ååh. Vilken tur att denna dag är just slut. Ny dag imorgon. Med nya möjlighter. Kanske med bättre stubin.

Tack och lov sover de nu. Så jag får ladda upp mina nerver till imorgon.