På Språng på sommaren

Mina nya fräscha löparskor och den lilla stackars, nyfikna kattraten som fått sej vid ögat.

Mitt humör är så väderbundet, har jag märkt. Då solen skiner, värmen på temperaturmätaren visar mera än 14grader och fåglarna kvittrar och man dessutom kan höra flugor, ja då är nog min sommarfeelis inte så långt ifrån. Och sådant väder är det idag såhär slutet på maj månad. Bara en vind som håller luften lite svalare. Så det blir nog sommar snart hörni. Eller det vill jag tro iallafall!

Jag bara måste få berätta att jag har börjat i en ny "löparskola" nu inför sommaren, På Språng. Det är i Kvevlax på onsdagar klockan 19:00 start vid sportplan, man ryms nog med ännu. Vi är uppdelade i nybörjargrupp och mera erfarna.
 Jag är med i den mera erfarna gruppen. Har inte hunnit vara på mer än 2 träningar hittills men jag far därifrån alltid med en jättebra och "jag-tror-på-mej-själv"feelis. Det lockar fram det bästa i löpväg hos ( åtminstone) mej. På träningarna har jag 3 kompisar som även de gillar löpning som träningsform, och därtill finns det säkert 30 andra kvinnor som kommer för att röra på sej, i min grupp.

Jag har insett att jag verkligen gillar att springa. Bara för att springa. För känslan efteråt ett bra pass är så upplyftande. Att själva endorfinkicken sätter igång direkt och håller i sej rätt länge.

Igår på På Språng, så hade vi en korta intervaller-dag. Löpstunden byggdes upp av uppvärmningsjogg och därefter gick vi till sportplan och tog emot våra intervaller. Om ni vill kolla mera hurdant program vi hade så kan ni läsa det HÄR, på Heidis blogg.
Jag kände mej inte alls hejhopp när vi kom dit, men min feelis byggdes upp vartefter. Jag sprang och jag utmanade mina ben och mitt pannben. Det gav mej fina resultat igår, helt fantastiska, i mina ögon. När Heidi, dragaren, sa att de sista intervallerna skulle bara vara 30sekunder och full fräs tänkte jag att banne i mej att jag ska fixa det här. Och jag kände att jag flög fram. Bara 30 sekunder, men iallafall. Jag sprang som en gasell!

Här är min medelfart och min maximumfart från gårdagens träning. Detta kommer jag att leva på länge. Känslan är ett lyckorus, blandat med "tänk om" jag skulle orka springa 15km i den farten.

Hoppas ni har det bra. Idag tänker jag njuta av solen, när tillfälle ges.