När sonen säger vad han ser

Kom ut från duschen en kväll och klädde på mej.
Hade på mej ett linne och på den en löst sittande tischa. Och trosor i boxermodell. Sonen gick förbi och stannade.

Sonen, snart 10 år, tittar på mej och säger:
-Hjälp mamma, de ser ut som du är gravid!

Jag tittar på vad jag har på mej och halvt chockat:
-De gör ja väl int? För JAG ÄR INTE DET.
Ställer mej sidolädes och visar min siluett att jag har ingen putmage.

Sonen:
- De ser int ut så från sidan, bara framifrån!


Man tackar för den ja. Blir att köra lite mera plankor och situps nu..och lite mindre av bulla, chips och glass.

En sommarsmoothie

Att det bytte månad här bara någon dag sedan, visade vädermässigt åxå att vi närmar oss hösten. Det blev kalla nätter på momangen. Men några dagar innan så var det en solig och sommrig JULImorgon.
En morgon då det var rätt varmt och ljust och molnfritt, åtminstone på morgonen.

Då kände jag mej som hälsogurun själv. Gjorde min morgonyoga i solskenet ute och njöt av mitt morgonmål och körde en fruitysmoothie.
Drack godingen ute, efter att jag fotat den som ett tok i solskenet först.

Vill ni göra en likadan, så gör såhär:

Heidippis sommarsmoothie

1 persika
1 nektarin
4 jordgubbar
1 äpple
½ banan
Några blad av mynta
och en liiiiiten skvätt av soyamjölk.

Mixa ihop allting och voilá är den drickklar. Och god som den.

Ensam söndags-regnpromenad

Denna sommar har varit rätt kall och blåsig. Och regnig. Inget nytt där nej. Regnet har kantat varje vecka och det har inte kommit i småa mått utan rätt mycket. Jag har mången gång prioriterat att hållas inne då det regnat och därav är mina utetimmar rätt minimala i år. Det i sin tur påverkar humöret en del. Men jag hoppas så att hösten kan vara lite mer trevlig i väderförhållanden. Ja, jag pratar redan om hösten. Ser fram emot den, eftersom sommaren lämnade mej ( och några andra tiotalstusen kanske miljoner och triljoner) i sticket.

En gul en som trotsade regnvädret.

En morgon rätt tidigt, en söndag, hade jag tänkt fara ut och gå med en väninna. Men det öste ner därute,åter igen, som någon skulle hälla vatten från en hink. Så vi skickade bara åt varandra att vi tar vår promenad en ny dag eller kväll. Man väljer lätt en varm bädd mot regnrusk.

se hur tråkigt vid dikeskanten!

Men jag fick inte tag på sömnen längre den morgonen. Så jag klädde på mej. Funderade lite att ska jag verkligen gå ut en stund trots allt eller hållas inne. Men regnkläder finns ju och dem tog jag och for iväg på en egen regnpromenad. Snabbt fick jag det inte att gå, men jag gick. Jag fick konstatera att dikeskanten nu såg rätt utblommad ut, att många (sommar)blommor i trädgårdarna börjar se rätt vissna ut och att det inte längre var så färgglatt som det var för bara nån vecka sedan.


Inte bara det att det såg lite tröttsamt ut vid vägkanten även åkrarna har börjat gulna ställvis och det är ett säkert tecken på att sommaren är på slutrakan.

Gick inte så värst länge, knappa timmen.  Men fick ju gå på själv. Mötte inte en enda.
Vem skulle nu frivilligt gå i regnet? Nåja, förutom jag då.

Gården 2015

Angelonia, heter denna blomma.

Året 2015, då lusten att sköta gården varit minimal.
Har tidigare alltid tagit nån sommarbild från våran gård..och detta är är inget undantag.
Det är bara att i år har jag inte suttit å dragit bort något ogräs eller skött om gården utan allt är ett virrvarr av ja..allt möjligt. Främst kanske ogräs. Nåja lite har jag väl rensat, men inga stordåd gjorda gårdsmässigt eller rabattmässigt.

 
Har dock planterat sommarblommor i mina lådor och fått tomaterna på bakgården att växa lite. De skulle förståss behövt lite sol och värme..men man kan inte få allt i världen heller.

Sedan har jag inte mycket mera att komma med i sommar förutom mitt smultronställe. Det har gett mej fin skörd redan iår. Tur att något växer så det blir ätbart.

Smultronstället.

Vad månne denna heter? har inte en aning.

Se, två tomater!!

Å körsbärstomater. Som saknar solen.

Och min underbara, underbara jasmin. Den är min stolthetsväxt. Den växer alla år och är vacker som en sommardag och doftar gudomligt. Det ger mej hopp om att det inte är helt kört med andra växterna iallafall.

PS. Fick två fina körsbärstomater till juli månad. Och vanliga tomaterna växer och mognar fortfarande. Väntar dessutom på flera körsbärstomater! Få se om augusti kan ge dem lite värme. Och sol.

Morgonmål ute, hur många gånger i sommar?

Frukost inne eller ute? Vad gillar ni?

Jag gillar ju att dricka mitt kaffe i morgonsolen ( helst i luuugn och rooo utan gnäll och gny). Gillar egentligen att äta frukost ute åxå, det smakar nästan bättre ute än inne. Dessutom är det ju så ljuvligt att få känna solens strålar värma en medan man äter gott. Bästa starten alltså.

Frukostbord vid Charlotte.

Men i sommar har sådana dagar varit få. Alldeles för få. Har räknat dem till 2 hela utefrukostar.

Förra veckan åt jag frukost på en balkong, det räknar jag som en gång. Min andra gång i sommar var 21 juli. Tänk två gånger under sommaren och juli månad är snart slut. Det är inget att hissa i flaggstången. Men det är bättre än inga gånger alls.
Ifjol drack jag mitt kaffe var och varannan dag ute på trappan i  solskenet! Så vädermässigt var 2014 bättre än 2015.

Frukostbord hemma på bakgården.

Jag är en människa som inte klarar mej om jag inte äter ordentligt på morgonen. Blir bara sur och butter och fräsig om jag inte får fylla magen med energi, en stund efter att jag vaknat. Kan inte förstå dem som kan komma igång utan frukost. Utan något i magen. Låter som värsta starten jag kan tänka mej! Jag vill ju helst ha smörgås med nåt på och något i fruktväg. En smoothie efter morgonmackan är så gott. Eller färska fruktklyftor. Ah, så mumsigt!
Nu i sommar har jag njutit av nektariner och persikor i mängder. Ljuva frukter. Det är nåt jag saknar då hösten träder in, sommarfrukterna. Eftersom smaken blir så annorlunda då hög säsongen tagit slut.

Snyltaren.

 

Och när vi ätit klart så kom förståss frassen vår och kollade om det fanns något kvar åt honom. Men icke. Vad skulle han nu ha gillat avacado på bröd eller klyftor av nektarin? Kanske not so much.
Har ni någå specialiteter på morgnarna som ni inte kan leva utan?

En kväll i juli, på fina faros

Man kan tydligen inte (alls) tro på vad väderleken utlovar. På torsdag kväll kollade jag noga på vad som berättades i nyheterna om fredagens väder, med en klump i halsen tänkte jag att skit åxå. Det blir innehäng och kläder ska påpyltas som de vore höst-igen. Ett stort regnområde skulle ta plats på Österbottniska kusten och det skulle inte regna så lite heller.

Charlotte och jag.

Jag och min barndomsvän Charlotte hade bokat en kväll åt oss, där vi får njuta till fullo av både varandras sällskap och en fin kväll. Det blir alltid bra med henne oavsett väder men denna gång hade vi paxat att äta på Faros i Vasa. Då vill man helst sitta ute å njuta och inte sitta inne, fastän det är mysigt även inomhus i den kajutan. Jag rekommenderar varmt att ta en matbit på faros. Det är en 10-poängare i dagens läge. Speciellt då solen är framme.

Skrattmåsen vaktade efter mat.

Fredagen kom och solen lyste från morgonstund. Hade orosmoln i min tanke hela tiden och tänkte att snart kommer väl det arma regnet. Men icke. Solen visade sej och var underbar. Den värmde skönt och det fortsatte att gassa. Jag körde iväg mot min kära vän till Vasa på kvällen.
När jag kom fram tog vi fram våra cozy-fancy kläder och gick till faros i ett härligt solsken. Vi beställde räksmörgåsar som var verkligen goooooda. Alltså så fräscha och pricken på i till den ljuva julikväll, vi var där.

Bästa räkmackan ever.

Ännu bättre blev det då vi såg att det skulle komma några filurer dit, Linman Patrik och två  andra snubbar, och spela. Ah härliga tider säger jag bara. De spelade musik som jag gillar såsom country roads, hotel California och andra gamla godingar. Jag var precis på rätt ställe. Så bra feelis en riktig #farosfeelis.
Jag njöt antagligen snäppet mera än vad många andra. Det är alltför sällan jag får njuta av god mat, gott sällskap och feelismusik i öronen samtidigt man hör havet klucka mot vallen bredvid.

Och trion som skulle spela anlände.

Linman och Co.

Vi stannade där en bra stund efter att vi stillat vår hunger med räksmörgåsen. Blev att ta en glass till efterrätt för vi ville inte lämna musikanternas toner.  På tal om glass finns bästa glassen vid glasskiosken, precis bredvid farosbåten. Solen sken hela fredagskvällen och helt i onödan funderade jag på regnmolnen. Det var en kväll att minnas till hösten. En chillkväll.

På vägen hemåt beundrade jag Vasas laituri. Och kvällssolskenet. Ljuset. Vattnets kluckande mot bryggorna. Båtarnas puttrande och glada människors prat. Finaste vännen min som sällskap. En kväll att minnas med varmt hjärta. Kvällen fortsatte visst nog lite till. Satt vid bryggan en stund och njöt det gjorde jag verkligen. Vasa är min stad. Mitt hjärta brinner för den lilla staden. Vasa.

När livet gör kullerbyttor

Vi är ju i juli-månad och det känns som om vi vore i slutet av september. Vädret är halvruskigt och inte alls sommaraktigt ( förutom de långa kvällarna, som faktist är rätt ljusa.) Endera öser regnet ner i floder eller sen har vi sol men med stormvindar utan dess like. Det har väl funnits 2 hela fina sommardagar under denna sommar hittills. Året 2015 har varit ett konstigt väder år, det har nog alla vi finländare fått låta oss förstå.

Jag har insett att jag får gå med strumpor och skor många dagar till, men tänker ändå investera i ett par nya sandaler ganska snart. Mitt positiva jag går i stora hopp om att det ännu ska svänga till det bättre. Är ju en person som älskar solen. Värmen. Och allt vad det innebär.
Fast otroligt nog på ena bilden är jag barfota..måste säkert ha haft spunk den dagen.

Förutom att livet, eller universum, gör  sina kullerbyttor med omsvängda väder så gör även jag det. Övar för fulla muggar att klara av kärrhjul och att stå på händerna nu under denna månad. Jag har klarat det förr och har satt mej på att klara det igen. Många långa år efter att all min smidighet gått bort, men banne mej att jag ska klara av något som åtminstone påminner om ett kärrhjul eller att nästan stå på händerna. Om det så är mot en vägg eller utan.

Har dessutom försökt ge yoga en chans igen. Det var ett tag som det var oerhört populärt...kanske 1 år sedan? Minns inte riktigt, men jag fick aldrig nån kläm på det. Försökte men kom av mej. Försökte igen och inget lyckades. Det kändes bara trögt och oinspirerande. Men nu har jag tydligen mognat lite och känner mej redo att möta yogan igen. Så några morgnar har jag lagt på en yogavideo från youtube och gjort det bästa jag kunnat. Med racklig och dålig balans, stela och skakiga ben. Men jag har gjort det.

Så nu gör vi kullebyttor och svängar med universum. Det är inte bara du som hjular utan även jag (nästan)!